27 aug 2016 08:00

27 aug 2016 08:00

Redo för Vänerns djup

MARIESTAD: Martin har byggt en egen ubåt

Det är en minst sagt häftig skapelse Martin Johansson, 30, konstruerat i garaget på Marieholmsvägen.
– Det är få förunnat att kunna titulera sig ubåtsägare, skrattar Martin.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Idén att bygga en ubåt fick Martin för ett par år sedan under en resa norröver.

– På E4:an körde jag om Försvarsmaktens ”Spiggen”, utanför Umeå såg jag ubåt en till. Att se två ubåtar på samma dag tog jag som ett tecken.

Otaliga timmar av googlande gav den glade hobbyingenjören värdefulla tips för att ge sig i kast med projektet.

– Sambon var väl måttligt road; vi hade precis köpt hus och börjat renovera. Men allt går om man bara vill, konstaterar Martin leende.

Han uppskattar att han lagt ned mellan 1 500 och 2 000 timmar på ubåtsbygget i garaget. Varenda detalj, liten som stor, har Martin tillverkat efter egna ritningar och sedan svetsat ihop.

– Det här är verkligen ”one of a kind”; det enda exemplaret i världen.

Ubåten, som döpts till ”Harren”, är 6,4 meter lång, 1,6 meter bred (med trimplan) och kommer fullt utrustad väga 2,8 ton. En bensinmotor laddar batterierna till elmotorn som ger ”Harren” en marschfart på 6–7 knop i ytläge.

– Från början var tanken att bygga en ubåt för att bara kunna ta mig ner under ytan. Nu siktar jag på att korsa Vänern.

Men självklart har Mariestads egen ”Uppfinnar-Jocke” planer på att utforska Vänerns djup.

– Ubåtens konstruktion är överdimensionerad. Alla tätningar är tillverkade att klara 62 bar, det vill säga 620 meters djup. Skrovet är dimensionerat för 200 meter, men jag är nöjd om jag kommer ner till 50 meter. Med facit i hand skulle jag byggt en större ubåt; det är jädrigt trångt att krypa in och få allt på plats.

– Värsta scenariot är om jag skulle köra fast under ytan och behöva fylla ubåten med vatten för att ta mig ur. Jag hoppas innerligt att det aldrig ska bli aktuellt att öppna säkerhetsventilen i luckan, säger Martin.

I dagarna har ubåten målats så att den är redo att visas upp för allmänheten under Speed Art Design kommande helg. Jungfruturen får dock vänta till våren. Först ska motorer, batterier och en mängd elektronisk utrustning installeras.

– En Lotto-vinst skulle påskynda premiärturen, skojar Martin.

Hur mycket pengar har du lagt ned på bygget?

– Jag slutade räkna när jag passerade 200 000 kronor. Men jag har kvar alla kvitton så vi får se vad det blir när allt är klart.

Är den möjlig att sälja?

– Absolut, det finns alltid folk med för mycket pengar som vill ha kul prylar. Men ska den någon gång säljas måste köparen ha en grundlig utbildning. Det är ju förenat med livsfara om man inte vet vad man gör.

Martin ser fram emot spännande äventyr med Harren.

– Närmast ska jag bygga en kärra så jag kan transportera den till hamnen där den lyfts i med kran. Det kanske är lite galet att ha en ubåt i Vänern där sikten är i princip noll under ytan. Men bara känslan att åka ut med ubåten gör mig upprymd, säger Martin.

Men att få med sambon på en tur i solnedgången lär inte bli aktuellt.

– Det kommer aldrig att hända. Sara går möjligtvis i ubåten om den står på land, skrattar Martin som grämer sig över en liten detalj.

– Jag har missat att svetsa ett pipställ. Kör man ubåt ska man ju ha en pipa i mungipan.

Idén att bygga en ubåt fick Martin för ett par år sedan under en resa norröver.

– På E4:an körde jag om Försvarsmaktens ”Spiggen”, utanför Umeå såg jag ubåt en till. Att se två ubåtar på samma dag tog jag som ett tecken.

Otaliga timmar av googlande gav den glade hobbyingenjören värdefulla tips för att ge sig i kast med projektet.

– Sambon var väl måttligt road; vi hade precis köpt hus och börjat renovera. Men allt går om man bara vill, konstaterar Martin leende.

Han uppskattar att han lagt ned mellan 1 500 och 2 000 timmar på ubåtsbygget i garaget. Varenda detalj, liten som stor, har Martin tillverkat efter egna ritningar och sedan svetsat ihop.

– Det här är verkligen ”one of a kind”; det enda exemplaret i världen.

Ubåten, som döpts till ”Harren”, är 6,4 meter lång, 1,6 meter bred (med trimplan) och kommer fullt utrustad väga 2,8 ton. En bensinmotor laddar batterierna till elmotorn som ger ”Harren” en marschfart på 6–7 knop i ytläge.

– Från början var tanken att bygga en ubåt för att bara kunna ta mig ner under ytan. Nu siktar jag på att korsa Vänern.

Men självklart har Mariestads egen ”Uppfinnar-Jocke” planer på att utforska Vänerns djup.

– Ubåtens konstruktion är överdimensionerad. Alla tätningar är tillverkade att klara 62 bar, det vill säga 620 meters djup. Skrovet är dimensionerat för 200 meter, men jag är nöjd om jag kommer ner till 50 meter. Med facit i hand skulle jag byggt en större ubåt; det är jädrigt trångt att krypa in och få allt på plats.

– Värsta scenariot är om jag skulle köra fast under ytan och behöva fylla ubåten med vatten för att ta mig ur. Jag hoppas innerligt att det aldrig ska bli aktuellt att öppna säkerhetsventilen i luckan, säger Martin.

I dagarna har ubåten målats så att den är redo att visas upp för allmänheten under Speed Art Design kommande helg. Jungfruturen får dock vänta till våren. Först ska motorer, batterier och en mängd elektronisk utrustning installeras.

– En Lotto-vinst skulle påskynda premiärturen, skojar Martin.

Hur mycket pengar har du lagt ned på bygget?

– Jag slutade räkna när jag passerade 200 000 kronor. Men jag har kvar alla kvitton så vi får se vad det blir när allt är klart.

Är den möjlig att sälja?

– Absolut, det finns alltid folk med för mycket pengar som vill ha kul prylar. Men ska den någon gång säljas måste köparen ha en grundlig utbildning. Det är ju förenat med livsfara om man inte vet vad man gör.

Martin ser fram emot spännande äventyr med Harren.

– Närmast ska jag bygga en kärra så jag kan transportera den till hamnen där den lyfts i med kran. Det kanske är lite galet att ha en ubåt i Vänern där sikten är i princip noll under ytan. Men bara känslan att åka ut med ubåten gör mig upprymd, säger Martin.

Men att få med sambon på en tur i solnedgången lär inte bli aktuellt.

– Det kommer aldrig att hända. Sara går möjligtvis i ubåten om den står på land, skrattar Martin som grämer sig över en liten detalj.

– Jag har missat att svetsa ett pipställ. Kör man ubåt ska man ju ha en pipa i mungipan.