27 jun 2016 11:30

27 jun 2016 11:30

Vägrenen en naturlig oas

NORRKVARN: Trafikverket inventerar känsliga naturvärden

Inventering. Vägkanterna är värdefulla för den biologiska mångfalden.
– Många hotade djur- och växtarter som är beroende av ängs- och betesmarker har funnit en fristad längs vägkanterna, säger Mats Lindqvist, miljöspecialist på Trafikverket.

Iklädda gula arbetskläder traskar Mats, kollegan John Rolander samt konsulterna Lisa Sandberg och Filip Benjaminsson fram längs vägkanten vid Norrkvarn. Medan bilar susar förbi, riktar kvartetten blickarna till växtligheten.

– Här har vi Lürstablomman, eller färgginst som är dess rätta namn. En vacker och karismatisk växt, som faktiskt bara finns i detta område i landet, säger Mats Lindqvist.

Trängts undan

Mats är miljöspecialist på Trafikverket region väst, och ”pappa” till den inventeringsmodell som myndigheten använder sig av. Inventeringen av artrika vägkanter påbörjades redan 1995. Efter några år i träda togs ett omtag och sedan 2010 inventeras hela vägnätet i varje driftsområde.

– Vid den förra inventeringen tittade vi mycket på växter. Den här gången inkluderas djurlivet; bland annat har vi observerat rödlistade fjärilsarter och vildbin. Många växter och djur som finns i vägkanten är typiska arter för slåtter- och betesmarker; miljöer som har minskat kraftigt i takt med ett allt mer storskaligt jord- och skogsbruk, konstaterar Mats Lindqvist.

Inventeringen är viktig för att dels skaffa kunskap om var naturvärden finns och hur de ska skyddas, dels för att ge vägkanter med särskilt värdefull fauna en anpassad skötsel. Mats berättar att de under processen funnit sträckor som rymmer upp till 100 olika arter.

Bryter näringskedjan

Vägavsnitt med en större artrikedom än omgivande sträckor klassas som ”artrik vägkant”. I dagsläget finns 685 artrika vägkanter identifierade inom region Väst, att jämföra med de 240 som fanns 1995.

– Artrika vägkanter har en anpassad skötselplan; i regel innebär det en senarelagda slåtter för att ge växterna en chans att blomma och sätta frö. Ängsfaunan i vägkanterna har blivit små oaser för djurlivet; slår man kanterna för tidigt tar man död på insekternas näringskedja.

– Ett problem i sammanhanget är privatpersoner som slår dikeskanterna regelbundet med maskin. Många tycker det är snyggt med välsnaggade kanter, men för växt- och djurlivet har det motsatt effekt, konstaterar Mats Lindqvist.

Protokollsanteckningar och fotografier som görs i samband med inventeringen sammanställs i ett ”Kunskapsunderlag”. Dokumenten utgör en viktig grund vid exempelvis upphandling av entreprenörer, projektering av ombyggnationer eller nya vägsträckningar.

– Miljöinventeringen visar vad som lever i vägkanterna. Utifrån det kan projektledare och entreprenörer i planeringen ta hänsyn till hur växt- och djurlivet påverkas.

”Okynnesväxt”

Under promenaden vid Norrkvarn rabblar Mats upp växternas namn som ett rinnande vatten; prästkragar, tjärblomster, bockrot, klöver, färgginst.

– Och här har vi lupiner – en riktig okynnesväxt. Visst är de vackra, problemet är att sprider sig okontrollerat och tar över och gödslar upp marken, säger Lindqvist och fortsätter botaniseringen i diket.

– Jag har ett stort naturintresse generellt. Med åren har man väl blivit yrkesskadad: Jag tittar i vägkanterna mest hela tiden. Det är väl lite ”nördigt”, men det är kul att kunna använda den kunskapen till något nyttigt, säger Mats Lindqvist leende.

Iklädda gula arbetskläder traskar Mats, kollegan John Rolander samt konsulterna Lisa Sandberg och Filip Benjaminsson fram längs vägkanten vid Norrkvarn. Medan bilar susar förbi, riktar kvartetten blickarna till växtligheten.

– Här har vi Lürstablomman, eller färgginst som är dess rätta namn. En vacker och karismatisk växt, som faktiskt bara finns i detta område i landet, säger Mats Lindqvist.

Trängts undan

Mats är miljöspecialist på Trafikverket region väst, och ”pappa” till den inventeringsmodell som myndigheten använder sig av. Inventeringen av artrika vägkanter påbörjades redan 1995. Efter några år i träda togs ett omtag och sedan 2010 inventeras hela vägnätet i varje driftsområde.

– Vid den förra inventeringen tittade vi mycket på växter. Den här gången inkluderas djurlivet; bland annat har vi observerat rödlistade fjärilsarter och vildbin. Många växter och djur som finns i vägkanten är typiska arter för slåtter- och betesmarker; miljöer som har minskat kraftigt i takt med ett allt mer storskaligt jord- och skogsbruk, konstaterar Mats Lindqvist.

Inventeringen är viktig för att dels skaffa kunskap om var naturvärden finns och hur de ska skyddas, dels för att ge vägkanter med särskilt värdefull fauna en anpassad skötsel. Mats berättar att de under processen funnit sträckor som rymmer upp till 100 olika arter.

Bryter näringskedjan

Vägavsnitt med en större artrikedom än omgivande sträckor klassas som ”artrik vägkant”. I dagsläget finns 685 artrika vägkanter identifierade inom region Väst, att jämföra med de 240 som fanns 1995.

– Artrika vägkanter har en anpassad skötselplan; i regel innebär det en senarelagda slåtter för att ge växterna en chans att blomma och sätta frö. Ängsfaunan i vägkanterna har blivit små oaser för djurlivet; slår man kanterna för tidigt tar man död på insekternas näringskedja.

– Ett problem i sammanhanget är privatpersoner som slår dikeskanterna regelbundet med maskin. Många tycker det är snyggt med välsnaggade kanter, men för växt- och djurlivet har det motsatt effekt, konstaterar Mats Lindqvist.

Protokollsanteckningar och fotografier som görs i samband med inventeringen sammanställs i ett ”Kunskapsunderlag”. Dokumenten utgör en viktig grund vid exempelvis upphandling av entreprenörer, projektering av ombyggnationer eller nya vägsträckningar.

– Miljöinventeringen visar vad som lever i vägkanterna. Utifrån det kan projektledare och entreprenörer i planeringen ta hänsyn till hur växt- och djurlivet påverkas.

”Okynnesväxt”

Under promenaden vid Norrkvarn rabblar Mats upp växternas namn som ett rinnande vatten; prästkragar, tjärblomster, bockrot, klöver, färgginst.

– Och här har vi lupiner – en riktig okynnesväxt. Visst är de vackra, problemet är att sprider sig okontrollerat och tar över och gödslar upp marken, säger Lindqvist och fortsätter botaniseringen i diket.

– Jag har ett stort naturintresse generellt. Med åren har man väl blivit yrkesskadad: Jag tittar i vägkanterna mest hela tiden. Det är väl lite ”nördigt”, men det är kul att kunna använda den kunskapen till något nyttigt, säger Mats Lindqvist leende.