29 apr 2016 06:00

02 maj 2016 07:55

Kollegor i vått och torrt

FREDAGSINTERVJUN: Annelie Brorsson och Niclas Andersson

De är som ett gammalt strävsamt par; parkarbetarna Annelie och Niclas.
Möt de skojfriska kollegorna som med flinka fingrar sköter om stans rabatter och parker.

Normalt brukar en person porträtteras i MT:s långkörare ”Fredagsintervjun”. Men visst händer det att vi gör avsteg och kör en ”dubbel”.

Som i dag – då Annelie Brorsson och Niclas Andersson tar plats på intervjubänken, för dagen placerad i Stadsparken. På andra sidan järnvägsspåret breder den hett omdiskuterade Biblioteksparken ut sig.

– Personligen tycker jag idén om att bygga bostäder där är rent ut sagt idiotisk. Det ska vara grönytor där, punkt slut, säger Niclas bestämt.

”Nu är det vår”

För mången Mariestadsbo är duon välbekant.

– Så blir det ju, vi rör oss runt i stan hela dagarna och träffar mycket folk. Härom veckan, när vi beskar träd nere vid hamnen, stannade ett par damer till och konstaterade att ”nu är det vår, nu är ni uppe i träden och klipper”, säger Niclas leende.

Efter 32 år tillhör han inventarierna på parkavdelningen. Från att ha börjat jobba i ett ungdomslag sommaren 1984 har han varit ”parken” trogen i sin barndomsstad.

– Mariestad flyttar jag aldrig ifrån. Jobbet är kanon; men visst har man haft funderingar på att göra något annat emellanåt; speciellt när det varit väsen om att lägga ut arbetet på entreprenad. När jag började var vi strax över 20 personer på parkavdelningen, i dag är vi tio. Och det har inte blivit mindre att göra, konstaterar Niclas.

”Trivs bra ihop”

För Annelies del var vägen in i parken inte spikrak. Yrkesbanan började en gång i tiden på ostfabriken i Motala, där hon är uppvuxen. 1993 flyttade hon till Norrkvarn ”för kärlekens skull”, som hon beskriver det. 2004 fick hon nytta av kunskaperna från sin gymnasiala trädgårdsutbildning då hon fick säsongsanställning på parkavdelningen.

Tre år senare blev det en fastanställning, och sedan dess har Annelie och Niclas bildat ett sammansvetsat team i jobbet. Det märks tydligt att det inte vilar några ledsamheter mellan de skojfriska kollegorna.

– Vi kompletterar varann och trivs bra ihop. När vi diskuterar olika saker blir det mycket ge och ta, och sen jämkar vi oss samman, konstaterar Annelie.

– Det där lät ju bra. Men i slutändan blir det oftast som du vill ändå, skojar Niclas.

Oas i Alhagen

En arbetsdag så här på vårkanten innehåller allt ifrån att rensa ogräs och klippa gräs (manuellt) till att beskära träd och buskar runt om i stadskärnan samt på några förskolor. Vid akutfall rycker de även ut i kransorterna.

– Vi jobbar där vi behövs, kan man säga. För vår del är prio ett centrum; det vill säga Stadsparken, Esplanaden och hamnområdet. Dammen i Alhagen ligger oss varmt om hjärtat; en underbar liten oas som fått tillbaka sin glans.

– Vi följer en arbetsordning som chefen lagt upp. Men åker vi förbi ett ställe som ser för jäkligt ut åker vi dit efter att vi gjort det som planerats för dagen.

I rabatterna i Stadsparken och på Fisktorget växer perenna växter av olika slag. Något som inte faller duon helt i smaken visar det sig.

– Elva nyanser av grönt, hur glatt är det, säger Niclas fundersamt.

Mycket respons

Annelie och Niclas förespråkar mer ett färgsprakande blomsterhav. Och med tanke på att de i år för första gången ansvarar för sommarplanteringarna i centrum lär det uppfyllas.

– Mariestad är en sommarstad och då ska den självklart lysa upp. I år blir det mycket färgglatt, säger duon.

– Förr gick det bussresor till Mariestad för att se de vackra planteringarna. Det vore skoj om det kunde bli så igen. Visst, det är fint i dag, men det skulle bli ännu finare om man lade resurser på rätt ställe, tycker Niclas.

Båda uppskattar ”friheten” i jobbet – och mötena med Mariestadsborna.

– Vi får mycket respons för det vi gör. De flesta vi möter är positiva och ger tips om saker och ting, berättar Annelie.

Något som de däremot kan vara utan är hundbajs som matte eller husse inte plockat upp.

– Det är inget vidare när man rensar rabatter. Det förekommer tyvärr mer i vissa områden av stan, konstaterar de.

Till sist måste vi reda ut frågan om Niclas och huvudbonaden.

– Ja du, det är en historia i sig. Vi jobbar ju ute oavsett väder så det gäller att skydda knoppen. Eftersom jag inte hittade någon keps snodde jag dotterns hatt för några år sedan. Nu är jag inne på tredje versionen av hatt; det har blivit en image-grej.

Normalt brukar en person porträtteras i MT:s långkörare ”Fredagsintervjun”. Men visst händer det att vi gör avsteg och kör en ”dubbel”.

Som i dag – då Annelie Brorsson och Niclas Andersson tar plats på intervjubänken, för dagen placerad i Stadsparken. På andra sidan järnvägsspåret breder den hett omdiskuterade Biblioteksparken ut sig.

– Personligen tycker jag idén om att bygga bostäder där är rent ut sagt idiotisk. Det ska vara grönytor där, punkt slut, säger Niclas bestämt.

”Nu är det vår”

För mången Mariestadsbo är duon välbekant.

– Så blir det ju, vi rör oss runt i stan hela dagarna och träffar mycket folk. Härom veckan, när vi beskar träd nere vid hamnen, stannade ett par damer till och konstaterade att ”nu är det vår, nu är ni uppe i träden och klipper”, säger Niclas leende.

Efter 32 år tillhör han inventarierna på parkavdelningen. Från att ha börjat jobba i ett ungdomslag sommaren 1984 har han varit ”parken” trogen i sin barndomsstad.

– Mariestad flyttar jag aldrig ifrån. Jobbet är kanon; men visst har man haft funderingar på att göra något annat emellanåt; speciellt när det varit väsen om att lägga ut arbetet på entreprenad. När jag började var vi strax över 20 personer på parkavdelningen, i dag är vi tio. Och det har inte blivit mindre att göra, konstaterar Niclas.

”Trivs bra ihop”

För Annelies del var vägen in i parken inte spikrak. Yrkesbanan började en gång i tiden på ostfabriken i Motala, där hon är uppvuxen. 1993 flyttade hon till Norrkvarn ”för kärlekens skull”, som hon beskriver det. 2004 fick hon nytta av kunskaperna från sin gymnasiala trädgårdsutbildning då hon fick säsongsanställning på parkavdelningen.

Tre år senare blev det en fastanställning, och sedan dess har Annelie och Niclas bildat ett sammansvetsat team i jobbet. Det märks tydligt att det inte vilar några ledsamheter mellan de skojfriska kollegorna.

– Vi kompletterar varann och trivs bra ihop. När vi diskuterar olika saker blir det mycket ge och ta, och sen jämkar vi oss samman, konstaterar Annelie.

– Det där lät ju bra. Men i slutändan blir det oftast som du vill ändå, skojar Niclas.

Oas i Alhagen

En arbetsdag så här på vårkanten innehåller allt ifrån att rensa ogräs och klippa gräs (manuellt) till att beskära träd och buskar runt om i stadskärnan samt på några förskolor. Vid akutfall rycker de även ut i kransorterna.

– Vi jobbar där vi behövs, kan man säga. För vår del är prio ett centrum; det vill säga Stadsparken, Esplanaden och hamnområdet. Dammen i Alhagen ligger oss varmt om hjärtat; en underbar liten oas som fått tillbaka sin glans.

– Vi följer en arbetsordning som chefen lagt upp. Men åker vi förbi ett ställe som ser för jäkligt ut åker vi dit efter att vi gjort det som planerats för dagen.

I rabatterna i Stadsparken och på Fisktorget växer perenna växter av olika slag. Något som inte faller duon helt i smaken visar det sig.

– Elva nyanser av grönt, hur glatt är det, säger Niclas fundersamt.

Mycket respons

Annelie och Niclas förespråkar mer ett färgsprakande blomsterhav. Och med tanke på att de i år för första gången ansvarar för sommarplanteringarna i centrum lär det uppfyllas.

– Mariestad är en sommarstad och då ska den självklart lysa upp. I år blir det mycket färgglatt, säger duon.

– Förr gick det bussresor till Mariestad för att se de vackra planteringarna. Det vore skoj om det kunde bli så igen. Visst, det är fint i dag, men det skulle bli ännu finare om man lade resurser på rätt ställe, tycker Niclas.

Båda uppskattar ”friheten” i jobbet – och mötena med Mariestadsborna.

– Vi får mycket respons för det vi gör. De flesta vi möter är positiva och ger tips om saker och ting, berättar Annelie.

Något som de däremot kan vara utan är hundbajs som matte eller husse inte plockat upp.

– Det är inget vidare när man rensar rabatter. Det förekommer tyvärr mer i vissa områden av stan, konstaterar de.

Till sist måste vi reda ut frågan om Niclas och huvudbonaden.

– Ja du, det är en historia i sig. Vi jobbar ju ute oavsett väder så det gäller att skydda knoppen. Eftersom jag inte hittade någon keps snodde jag dotterns hatt för några år sedan. Nu är jag inne på tredje versionen av hatt; det har blivit en image-grej.

Annelie Brorsson

Ålder: 45.

Bor: Norrkvarn.

Familj: Man, tre barn.

Yrke: Parkarbetare.

Fritid: Promenera, baka, fixa i trädgården.

Niclas om Annelie: ”En rolig prick, alltid snäll och glad”.

Källa:

Niclas Andersson

Ålder: 52.

Bor: Hemma i Ladukärr.

Familj: Två utflugna barn.

Yrke: Parkarbetare.

Fritid: Gör vad som faller in.

Annelie om Niclas: ”Envis, pålitlig och rolig kollega.”

Källa: