14 apr 2016 06:00

14 apr 2016 11:07

I torpet kan Stig och Bo sänka tempot

MARIESTAD: Fullt av projekt – men utan krav

– Här lever vi ett enklare liv, säger Stig Dahlin om sin och broderns tillvaro i det lilla torpet.
Med enklare menas då inte bekvämare, för här saknas både el och vatten.

Det var Bo som var mest sugen på att skaffa ett fritidshus, men Stig nappade snabbt på idén. Båda bröderna bor i lägenheter. Med ett ställe på landet får de större möjlighet att ägna sig åt handfast trädgårdsarbete – och utlopp för lusten och intresset av att gestalta och formge.

Rik på historia

På hösten 2014 fick de nys om det lilla torpet som fanns att hyra utanför Mariestad.

– Det var rena flaxen att jag inte hann skriva på pappren på ett annat hus, som låg längre bort, berättar Stig.

För när de mötte det lilla husartorpet i skogskanten sa det klick direkt. Både Bo och Stig är intresserade av historia, och här finns det gott om den varan, med början på 1600-talet. Några riktigt gamla stockar finns kvar och syns bland annat inne i farstun. I övrigt har stora delar av huset spår av ”typiskt 1800-tal”, utom vedugnen som är från 1700-talet.

– Den sista fastboende flyttade härifrån 1933, säger Bo Dahlin som läst in sig på platsens historia och vilka som bott här.

Han berättar bland annat om Johanna, som föddes i stugan 1829. Hon blev moderlös vid tre års ålder, faderlös fem år senare och såldes på auktion till bönder i trakten. Så småningom fick hon jobb på ett värdshus i stan. En lockande koppling: Just där Stig bor i dag fanns ett värdshus, och Mariestad var ju inte stort på den tiden ...

Enkelt liv

Det är ofrånkomligt att fundera över hur tidigare invånare kan ha haft det.

– Här bodde 13 personer samtidigt. Jag fattar inte hur de fick plats, säger Stig där han står i det pyttelilla köket.

Förutom det består stugan av ett enda rum och en numera möblerad – fast kall – vind. De enda värmekällorna är den öppna spisen i rummet och en vedspis i köket. Maten lagas på en liten gasolplatta. Vatten får hämtas på annat håll. El finns förstås inte och utedasset ligger en bit bort.

– Men jag har tagit med en batteridriven transistor, så det finns lite ljud, säger Bo med ett leende.

– Målet är att leva ett enklare liv, säger Stig. Annars blir det ju likadant som hemma i lägenheten och vi vill ha något annat än vardagen.

– Jag tror att det är därför det känns så lugnt här, säger Bo.

Han tillbringar så mycket tid han kan i torpet och har även bott där mitt i smällkalla vintern.

– Man sover som en klubbad, konstaterar han.

Möbler på lager

Trots att många hyresgäster passerat genom åren har torpets genuina miljö bevarats. Därför behövde inte bröderna Dahlin göra så mycket mer än att måla om några väggar innan de flyttade in. Inredningen var heller inget problem. Att Dahlins är samlare är väl ingen hemlighet.

– Det fanns ju möbler i förråden som man gillar. Nu kom de till användning, säger Bo.

Tvillingbröderna står varandra nära och har ungefär samma smak:

– Ja det har vi, bekräftar Bo. Men Stig gillar mer antikt och är kunnig på det. Jag tycker också det är vackert, men blandar gärna med supermodernt.

Nu sätter de sin prägel på platsen, såväl inomhus som ute i trädgården. Det blir inga gräsmattor, säger Stig bestämt. Här är det naturtomt som gäller och sedan de röjt och rensat bort sly i kanterna finns det gott om öppna ytor. Små gröna blad i det torra gräset avslöjar att de snart kan äta smultron till eftermiddagsfikat.

Det var Bo som var mest sugen på att skaffa ett fritidshus, men Stig nappade snabbt på idén. Båda bröderna bor i lägenheter. Med ett ställe på landet får de större möjlighet att ägna sig åt handfast trädgårdsarbete – och utlopp för lusten och intresset av att gestalta och formge.

Rik på historia

På hösten 2014 fick de nys om det lilla torpet som fanns att hyra utanför Mariestad.

– Det var rena flaxen att jag inte hann skriva på pappren på ett annat hus, som låg längre bort, berättar Stig.

För när de mötte det lilla husartorpet i skogskanten sa det klick direkt. Både Bo och Stig är intresserade av historia, och här finns det gott om den varan, med början på 1600-talet. Några riktigt gamla stockar finns kvar och syns bland annat inne i farstun. I övrigt har stora delar av huset spår av ”typiskt 1800-tal”, utom vedugnen som är från 1700-talet.

– Den sista fastboende flyttade härifrån 1933, säger Bo Dahlin som läst in sig på platsens historia och vilka som bott här.

Han berättar bland annat om Johanna, som föddes i stugan 1829. Hon blev moderlös vid tre års ålder, faderlös fem år senare och såldes på auktion till bönder i trakten. Så småningom fick hon jobb på ett värdshus i stan. En lockande koppling: Just där Stig bor i dag fanns ett värdshus, och Mariestad var ju inte stort på den tiden ...

Enkelt liv

Det är ofrånkomligt att fundera över hur tidigare invånare kan ha haft det.

– Här bodde 13 personer samtidigt. Jag fattar inte hur de fick plats, säger Stig där han står i det pyttelilla köket.

Förutom det består stugan av ett enda rum och en numera möblerad – fast kall – vind. De enda värmekällorna är den öppna spisen i rummet och en vedspis i köket. Maten lagas på en liten gasolplatta. Vatten får hämtas på annat håll. El finns förstås inte och utedasset ligger en bit bort.

– Men jag har tagit med en batteridriven transistor, så det finns lite ljud, säger Bo med ett leende.

– Målet är att leva ett enklare liv, säger Stig. Annars blir det ju likadant som hemma i lägenheten och vi vill ha något annat än vardagen.

– Jag tror att det är därför det känns så lugnt här, säger Bo.

Han tillbringar så mycket tid han kan i torpet och har även bott där mitt i smällkalla vintern.

– Man sover som en klubbad, konstaterar han.

Möbler på lager

Trots att många hyresgäster passerat genom åren har torpets genuina miljö bevarats. Därför behövde inte bröderna Dahlin göra så mycket mer än att måla om några väggar innan de flyttade in. Inredningen var heller inget problem. Att Dahlins är samlare är väl ingen hemlighet.

– Det fanns ju möbler i förråden som man gillar. Nu kom de till användning, säger Bo.

Tvillingbröderna står varandra nära och har ungefär samma smak:

– Ja det har vi, bekräftar Bo. Men Stig gillar mer antikt och är kunnig på det. Jag tycker också det är vackert, men blandar gärna med supermodernt.

Nu sätter de sin prägel på platsen, såväl inomhus som ute i trädgården. Det blir inga gräsmattor, säger Stig bestämt. Här är det naturtomt som gäller och sedan de röjt och rensat bort sly i kanterna finns det gott om öppna ytor. Små gröna blad i det torra gräset avslöjar att de snart kan äta smultron till eftermiddagsfikat.