12 apr 2016 16:07

12 apr 2016 16:48

Värdigt avslut i hemmiljö

DILLÖ: Mobilt slakteri på Västergården

Tisdagen var ingen vanlig dag på Västergården. 24 nötdjur gick till slakt – hemma på gårdsplanen.
– Visst känns det i hjärtat. Men för djuren blir det mindre stress när de får vara i sin trygga hemmiljö, säger bonden Åke Andersson.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det ligger bedårande vackert; Västergården på Dillö där Åke och Madeleine Andersson driver såväl turistinriktad verksamhet i form av stuguthyrning och badbalja som uppfödning av köttdjur.

– För tillfället har vi cirka 160 nötdjur, inklusive kalvar, på gården. Hela sommarhalvåret går djuren ute på de sjönära betesmarkerna, på vinterhalvåret går de lösa inomhus. De har ett bra liv här ute på ön, säger Åke Andersson.

Normalt transporterar Åke och Madde djuren till Hultets gårdsslakteri i Lerdala, där slaktkroppen bäckenhängs (för mörare kött) i 14 dagar innan det styckas och mals till färs. Efter styckning och packning levererar Anderssons själva köttet till kunder i närområdet.

– När vi kör till Lerdala kan vi ta tre, fyra djur i stöten på kärran. Vid större volymer blir det ganska så tidskrävande, därför valde vi att ta hit ett mobilt slakteri den här gången, förklarar Åke Andersson.

Enda i Europa

Det mobila slakteriet är utvecklat av företaget Hälsingestintan, och är det första i sitt slag i Europa. Slakteriet består av två ekipage; dels en dragbil med kontor och omklädning samt släp som innehåller själva slakteriet, dels en dragbil med släp för kylförvaring av köttet.

– Vi drog i gång för 1,5 år sedan och åker ut till gårdar över hela landet. Att slakta på plats gör att djuren slipper långa transporter, nya miljöer och dofter som ett stationärt slakteri innebär. I sin invanda miljö blir det mindre stresspåverkan på djuren. Dessutom är bonden med hela tiden, säger slakterichefen Mikael Sundman.

Under förmiddagen gick 24 köttdjur till slakt på Västergården. På plats fanns Mona Hans Ers, veterinär på Livsmedelsverket, för att säkerställa djurens välbefinnande.

– Jag kontrollerar varje individ före och under slakten samt utför så kallad köttbesiktning, förklarar Mona.

Är det stor skillnad jämfört med ett stationärt slakteri?

– Det är svårt att jämföra. Här går djuren från ladugården och hanteras av uppfödaren. På ett stationärt slakteri blandas djuren i en främmande miljö och möts av nya dofter som ökar stressen. Jag upplever att djuren är lugnare i hanteringen här, säger Mona Hans Ers.

Efter slakt transporteras köttet till företagets eget styckeri i Eskilstuna där det mörhängs i cirka en vecka innan det styckas och mals.

– Varje djur styckas individuellt och tilldelas ett identitetsnummer. Spårbarheten gör att kunden kan se på förpackningen var djuret är uppfött och namnet på bondens gård, säger Mikael Sundman.

Hälsingestintan levererar till butiker över hela landet. Enligt Sundman läggs stor vikt vid att köttet så långt det går ska finnas i butiker i närområdet där djuren är uppfödda.

Det ligger bedårande vackert; Västergården på Dillö där Åke och Madeleine Andersson driver såväl turistinriktad verksamhet i form av stuguthyrning och badbalja som uppfödning av köttdjur.

– För tillfället har vi cirka 160 nötdjur, inklusive kalvar, på gården. Hela sommarhalvåret går djuren ute på de sjönära betesmarkerna, på vinterhalvåret går de lösa inomhus. De har ett bra liv här ute på ön, säger Åke Andersson.

Normalt transporterar Åke och Madde djuren till Hultets gårdsslakteri i Lerdala, där slaktkroppen bäckenhängs (för mörare kött) i 14 dagar innan det styckas och mals till färs. Efter styckning och packning levererar Anderssons själva köttet till kunder i närområdet.

– När vi kör till Lerdala kan vi ta tre, fyra djur i stöten på kärran. Vid större volymer blir det ganska så tidskrävande, därför valde vi att ta hit ett mobilt slakteri den här gången, förklarar Åke Andersson.

Enda i Europa

Det mobila slakteriet är utvecklat av företaget Hälsingestintan, och är det första i sitt slag i Europa. Slakteriet består av två ekipage; dels en dragbil med kontor och omklädning samt släp som innehåller själva slakteriet, dels en dragbil med släp för kylförvaring av köttet.

– Vi drog i gång för 1,5 år sedan och åker ut till gårdar över hela landet. Att slakta på plats gör att djuren slipper långa transporter, nya miljöer och dofter som ett stationärt slakteri innebär. I sin invanda miljö blir det mindre stresspåverkan på djuren. Dessutom är bonden med hela tiden, säger slakterichefen Mikael Sundman.

Under förmiddagen gick 24 köttdjur till slakt på Västergården. På plats fanns Mona Hans Ers, veterinär på Livsmedelsverket, för att säkerställa djurens välbefinnande.

– Jag kontrollerar varje individ före och under slakten samt utför så kallad köttbesiktning, förklarar Mona.

Är det stor skillnad jämfört med ett stationärt slakteri?

– Det är svårt att jämföra. Här går djuren från ladugården och hanteras av uppfödaren. På ett stationärt slakteri blandas djuren i en främmande miljö och möts av nya dofter som ökar stressen. Jag upplever att djuren är lugnare i hanteringen här, säger Mona Hans Ers.

Efter slakt transporteras köttet till företagets eget styckeri i Eskilstuna där det mörhängs i cirka en vecka innan det styckas och mals.

– Varje djur styckas individuellt och tilldelas ett identitetsnummer. Spårbarheten gör att kunden kan se på förpackningen var djuret är uppfött och namnet på bondens gård, säger Mikael Sundman.

Hälsingestintan levererar till butiker över hela landet. Enligt Sundman läggs stor vikt vid att köttet så långt det går ska finnas i butiker i närområdet där djuren är uppfödda.