10 apr 2016 20:46

10 apr 2016 20:46

Håller liv i traditionen

MARIESTAD: Sveriges främsta vissångare gästade teatern

I det här landet är Jan-Olof Andersson i en alldeles egen sådan. Nyligen utsågs denne trubadur med rötter i Skaraborg till Årets traditionsbärare. På söndagseftermiddagen fångade han tillsammans med kammarkören 80 personers intresse på teatern.

62-årige Jan-Olof Andersson är från Tidan men växte upp i Skövde. Han bor sedan många år i Stockholm men tillbringar alltmer tid i en stuga vid Örlen.

– Jag tror det blir mer bonnavischan än storstad för mig framöver, berättade Jan-Olof innan konserten.

Denne sångare, gitarrist, kompositör och pedagog är ute på sin egen variant av Bob Dylans ”The never ending tour”. Jan-Olof turnerar i princip alltid; det kan vara visproduktioner, offentliga och interna konserter och pedagogiska program för skolor och institutioner.

Repertoaren är lika bred som den västgötska han ibland interfolierar sina mellansnack med. Det är allt från 1600-talets elizabethanska sånger till storheterna inom den svenska vistraditionen – samt en och annan egen tonsättning.

För sitt utomordentliga sätt att tolka den svenska visan har han fått fler priser än någon orkar hålla reda på längre. Och under en konsert i radions P2 (i samband med Folk- och världsmusikveckan) utsågs han för en tid sedan till Årets traditionsbärare.

Söndagens konsert var förvånande nog inte fullsatt; precis som till en allsångsträff i annan lokal någon timme tidigare kom det endast 80 personer till teatern.

Som vanligt bjöd Andersson på en väl avvägd blandning av melodier signerade Olle Adolphson, Povel Ramel, Evert Taube och Lillebror Söderlund.

Ted och Kenneth Gärdestads ”För kärlekens skull” var i sammanhanget möjligen något överraskande.

– Oj, det där var lite utanför programmet, men ni har väl inget annat för er, skämtade Jan-Olof som såg ut att trivas bra i körens sällskap.

62-årige Jan-Olof Andersson är från Tidan men växte upp i Skövde. Han bor sedan många år i Stockholm men tillbringar alltmer tid i en stuga vid Örlen.

– Jag tror det blir mer bonnavischan än storstad för mig framöver, berättade Jan-Olof innan konserten.

Denne sångare, gitarrist, kompositör och pedagog är ute på sin egen variant av Bob Dylans ”The never ending tour”. Jan-Olof turnerar i princip alltid; det kan vara visproduktioner, offentliga och interna konserter och pedagogiska program för skolor och institutioner.

Repertoaren är lika bred som den västgötska han ibland interfolierar sina mellansnack med. Det är allt från 1600-talets elizabethanska sånger till storheterna inom den svenska vistraditionen – samt en och annan egen tonsättning.

För sitt utomordentliga sätt att tolka den svenska visan har han fått fler priser än någon orkar hålla reda på längre. Och under en konsert i radions P2 (i samband med Folk- och världsmusikveckan) utsågs han för en tid sedan till Årets traditionsbärare.

Söndagens konsert var förvånande nog inte fullsatt; precis som till en allsångsträff i annan lokal någon timme tidigare kom det endast 80 personer till teatern.

Som vanligt bjöd Andersson på en väl avvägd blandning av melodier signerade Olle Adolphson, Povel Ramel, Evert Taube och Lillebror Söderlund.

Ted och Kenneth Gärdestads ”För kärlekens skull” var i sammanhanget möjligen något överraskande.

– Oj, det där var lite utanför programmet, men ni har väl inget annat för er, skämtade Jan-Olof som såg ut att trivas bra i körens sällskap.

  • C. Lundh