18 feb 2016 19:00

18 feb 2016 19:47

I vått och torrt för hälsan

MARIESTAD: Reumatikerföreningens badledare ställer upp

Skönt, roligt och nyttigt. För en reumatiker är vattengympa en lisa för både kropp och själ.
Men utan badledarna hade det inte gått.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Discomusik från 1970- och 80-talet, blandat med lite dansband, strömmar från högtalarna på Sjukhusbadet. Det är varmt i rummet – och ännu varmare i vattnet – 35 grader för att vara mer exakt.

Personerna i bassängen ser ut att må bra. De försöker följa rörelserna som ledarna på kanten visar. Det är Carina Helgesson och Gunilla Bjugård Lundvall som lyfter på armar och ben i takt med musiken. Efter uppvärmning följer styrka och rörelser med lite mer puls – om man kan.

Behöver träna

Vid fyra tillfällen i veckan ordnar Mariestads reumatikerförening vattengympa för sina medlemmar. Många vill vara med och de 80 platserna räcker inte till. Att just gymnastik i vatten är så populärt beror på att övningarna är skonsammare än likadana på land – och skonsamt är just vad en reumatisk kropp behöver. Träning i lagom doser är bästa medicinen.

– Det är underbart, säger Ing-Marie Eklund. Det vi gör i vattnet klarar vi inte av på land.

– Skön värme, säger Kicki Andersson.

– Ibland gör värken att det känns motigt att gå iväg, menar Gunilla Bjugård Lundvall. Men det är värt det. Och det gäller även om man står på kanten – all uppskattning från badarna får en att må bra.

Frivillig insats

MT träffar de åtta kvinnor som ”står på kanten” – badledarna. Utan deras frivilliga insatser hade föreningen inte kunnat erbjuda vattengympa till övriga medlemmar. Men dessa åtta ställer upp.

– Det är roligt, tycker Yvonne Sköld.

– Man känner ju ett ansvar; försvinner vi blir det inget bad, säger Kicki.

Hon är den enda av dem som har en formell utbildning. Den fick hon genom sitt jobb för många år sedan, så hon är lite av ledare för gruppen.

Anpassat pass

Gympaprogram med musik och rörelser skickas efter från Reumatikerförbundet. Men badledarna hittar på lite efter eget huvud också, och anpassar efter den grupp de har. De ser ganska snart vad deltagarna klarar av.

– Vi har ju badat själva så vi har bra förståelse för dem som är i vattnet, säger Gunilla.

– Alla deltar efter egen förmåga, betonar Kicki.

De kör ett program i två terminer, men musiken byts ut flera gånger. Lite av det senaste får gärna vara med.

– Det syns när badarna gillar musiken, säger Yvonne.

Inspiration

Badledaruppdraget är oavlönat, men som tack låter föreningen dem gå ut och äta i samband med sina planeringsmöten, ett per termin. Och så får de själva vara med på vattengympan.

– Jag brukar gå på Kickis pass, säger May Magnusson. Då kan jag inspireras och plocka med mig saker till det pass jag leder.

Discomusik från 1970- och 80-talet, blandat med lite dansband, strömmar från högtalarna på Sjukhusbadet. Det är varmt i rummet – och ännu varmare i vattnet – 35 grader för att vara mer exakt.

Personerna i bassängen ser ut att må bra. De försöker följa rörelserna som ledarna på kanten visar. Det är Carina Helgesson och Gunilla Bjugård Lundvall som lyfter på armar och ben i takt med musiken. Efter uppvärmning följer styrka och rörelser med lite mer puls – om man kan.

Behöver träna

Vid fyra tillfällen i veckan ordnar Mariestads reumatikerförening vattengympa för sina medlemmar. Många vill vara med och de 80 platserna räcker inte till. Att just gymnastik i vatten är så populärt beror på att övningarna är skonsammare än likadana på land – och skonsamt är just vad en reumatisk kropp behöver. Träning i lagom doser är bästa medicinen.

– Det är underbart, säger Ing-Marie Eklund. Det vi gör i vattnet klarar vi inte av på land.

– Skön värme, säger Kicki Andersson.

– Ibland gör värken att det känns motigt att gå iväg, menar Gunilla Bjugård Lundvall. Men det är värt det. Och det gäller även om man står på kanten – all uppskattning från badarna får en att må bra.

Frivillig insats

MT träffar de åtta kvinnor som ”står på kanten” – badledarna. Utan deras frivilliga insatser hade föreningen inte kunnat erbjuda vattengympa till övriga medlemmar. Men dessa åtta ställer upp.

– Det är roligt, tycker Yvonne Sköld.

– Man känner ju ett ansvar; försvinner vi blir det inget bad, säger Kicki.

Hon är den enda av dem som har en formell utbildning. Den fick hon genom sitt jobb för många år sedan, så hon är lite av ledare för gruppen.

Anpassat pass

Gympaprogram med musik och rörelser skickas efter från Reumatikerförbundet. Men badledarna hittar på lite efter eget huvud också, och anpassar efter den grupp de har. De ser ganska snart vad deltagarna klarar av.

– Vi har ju badat själva så vi har bra förståelse för dem som är i vattnet, säger Gunilla.

– Alla deltar efter egen förmåga, betonar Kicki.

De kör ett program i två terminer, men musiken byts ut flera gånger. Lite av det senaste får gärna vara med.

– Det syns när badarna gillar musiken, säger Yvonne.

Inspiration

Badledaruppdraget är oavlönat, men som tack låter föreningen dem gå ut och äta i samband med sina planeringsmöten, ett per termin. Och så får de själva vara med på vattengympan.

– Jag brukar gå på Kickis pass, säger May Magnusson. Då kan jag inspireras och plocka med mig saker till det pass jag leder.