12 feb 2016 06:00

12 feb 2016 06:00

Vad gör en greve hela dagarna?

FREDAGSINTERVJUN: Micael Hamilton

Andjakt, tjänstefolk, ständiga middagar med kandelabrar och vita dukar. Ett lättsamt liv med mycket tumrullning. Det är kanske bilden som många har om de föreställer sig hur det är att vara greve. Men Micael Hamilton skrattar.
– En greve är väl som alla andra. Men annat var det på farfars tid!
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Micael Hamilton tar emot i dörren till Moholms herrgård tillsammans med sin hustru Lena. Välkomnande handskakningar, innan vi kliver in i den imponerande hallen som är stor som en normal trerummare. En lagom stor hall för en byggnad på 900 kvadratmeter, förvisso.

Här brukar Micael ta emot sällskapen som anländer till festerna som anordnas i herrgården.

– Gästerna ska känna som att de kommer hem till någon. Därför har vi heller inga vägskyltar med bestick eller hotellsängar, förklarar han.

I herrgården har familjen bott sedan år 2000. Att det blev just här som de hamnade var mest en lycklig slump.

– Vi läste en notis i tidningen om att herrgården var till salu. Vi åkte och tittade och bestämde oss ganska omgående, berättar Micael.

Skicket var det si och så med. Herrgården hade tidigare ägts av en kristen organisation och använts som kursgård. Men Micael, och inte minst hustrun Lena som är mycket intresserad av inredning, såg potentialen. Här skulle det bli festvåning!

Uppväxt på Hallansberg

Men vi backar ett antal decennier och tar det från början.

Micael föddes 1960 och växte upp på Nyrud vid Ymsen,

– Det var ju helt andra tider då. Det var liv på gårdarna, och på Hallansberg där farfar bodde fanns det ju barn i vartenda hus. Dit cyklade man och spelade fotboll och lekte.

– Jag har inte lämnat kommunen sedan dess, säger Micael.

Det är dock en sanning med modifikation. För efter att ha gått sex år i Moholms skola, började Micael på internatskolan Lundsberg i Värmland.

– Det var hur bra som helst, säger han.

Efter högstadietiden på Lundsberg for den unge Micael till Stockholm för att studera på det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet, innan han ryckte in på militärtjänst som signalist i Kiruna. Efter det hann han med lantbruksskolor i Skurup och Dingle ett par år. I samma veva som han avslutade studierna gifte han sig med sin Lena, och de flyttade tillsammans in i en flygelbyggnad på Hallansberg, där Micael sedan arbetade med att hjälpa sin far i lantbruket.

Teamwork

Och så är vi tillbaka i nutid.

Numera driver Micael och Lena herrgården tillsammans. Livet som greve är definitivt inte ett liv på latsidan, förklarar Micael med ett skratt på frågan om vad en greve egentligen gör om dagarna.

– En greve är ju som alla andra. Det är fullt upp med arbete. Men annat var det med min farfar. Det var andra tider! Visst drev han lantbruk, men till det hade han anställda. Själv höll han mest på och jagade.

Micael jagar också, även om det inte bara är nöjesjakt. Det blir både änder, hjort, gris och älg.

– Mycket av det jag jagar använder Lena sen till maten som serveras till gästerna här på herrgården, säger han.

Annars är Micaels dagar fyllda av underhåll av herrgården. Det ska snickras, målas och renoveras. Dessutom driver han en småskalig kycklinguppfödning på Hallansberg, där hans far bor kvar.

Lena är den som har inrett Moholms herrgård. Hon gillar också att odla, och i det gamla vackra växthuset odlar hon grönsaker och annat ätbart som sedan också används i matlagningen. Hennes kunskaper och erfarenheter inom catering var ett stort bidragande skäl till varför de just bestämde sig för en verksamhet i form av festvåning när de köpte herrgården.

– Jag sköter köket och dukar borden. Micael ser till att gästerna trivs, förklarar hon.

– Det finns alltid något att göra. Även om de flesta fester är på helgerna så är det minst lika mycket jobb på vardagarna, säger Micael.

Micael Hamilton tar emot i dörren till Moholms herrgård tillsammans med sin hustru Lena. Välkomnande handskakningar, innan vi kliver in i den imponerande hallen som är stor som en normal trerummare. En lagom stor hall för en byggnad på 900 kvadratmeter, förvisso.

Här brukar Micael ta emot sällskapen som anländer till festerna som anordnas i herrgården.

– Gästerna ska känna som att de kommer hem till någon. Därför har vi heller inga vägskyltar med bestick eller hotellsängar, förklarar han.

I herrgården har familjen bott sedan år 2000. Att det blev just här som de hamnade var mest en lycklig slump.

– Vi läste en notis i tidningen om att herrgården var till salu. Vi åkte och tittade och bestämde oss ganska omgående, berättar Micael.

Skicket var det si och så med. Herrgården hade tidigare ägts av en kristen organisation och använts som kursgård. Men Micael, och inte minst hustrun Lena som är mycket intresserad av inredning, såg potentialen. Här skulle det bli festvåning!

Uppväxt på Hallansberg

Men vi backar ett antal decennier och tar det från början.

Micael föddes 1960 och växte upp på Nyrud vid Ymsen,

– Det var ju helt andra tider då. Det var liv på gårdarna, och på Hallansberg där farfar bodde fanns det ju barn i vartenda hus. Dit cyklade man och spelade fotboll och lekte.

– Jag har inte lämnat kommunen sedan dess, säger Micael.

Det är dock en sanning med modifikation. För efter att ha gått sex år i Moholms skola, började Micael på internatskolan Lundsberg i Värmland.

– Det var hur bra som helst, säger han.

Efter högstadietiden på Lundsberg for den unge Micael till Stockholm för att studera på det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet, innan han ryckte in på militärtjänst som signalist i Kiruna. Efter det hann han med lantbruksskolor i Skurup och Dingle ett par år. I samma veva som han avslutade studierna gifte han sig med sin Lena, och de flyttade tillsammans in i en flygelbyggnad på Hallansberg, där Micael sedan arbetade med att hjälpa sin far i lantbruket.

Teamwork

Och så är vi tillbaka i nutid.

Numera driver Micael och Lena herrgården tillsammans. Livet som greve är definitivt inte ett liv på latsidan, förklarar Micael med ett skratt på frågan om vad en greve egentligen gör om dagarna.

– En greve är ju som alla andra. Det är fullt upp med arbete. Men annat var det med min farfar. Det var andra tider! Visst drev han lantbruk, men till det hade han anställda. Själv höll han mest på och jagade.

Micael jagar också, även om det inte bara är nöjesjakt. Det blir både änder, hjort, gris och älg.

– Mycket av det jag jagar använder Lena sen till maten som serveras till gästerna här på herrgården, säger han.

Annars är Micaels dagar fyllda av underhåll av herrgården. Det ska snickras, målas och renoveras. Dessutom driver han en småskalig kycklinguppfödning på Hallansberg, där hans far bor kvar.

Lena är den som har inrett Moholms herrgård. Hon gillar också att odla, och i det gamla vackra växthuset odlar hon grönsaker och annat ätbart som sedan också används i matlagningen. Hennes kunskaper och erfarenheter inom catering var ett stort bidragande skäl till varför de just bestämde sig för en verksamhet i form av festvåning när de köpte herrgården.

– Jag sköter köket och dukar borden. Micael ser till att gästerna trivs, förklarar hon.

– Det finns alltid något att göra. Även om de flesta fester är på helgerna så är det minst lika mycket jobb på vardagarna, säger Micael.

  • Anita Wirtanen

Micael Hamilton

Familj: Gift med Lena, fyra barn

Intressen: Jakt. schack

Motto: ”Through”. ”Det är vår släkts valspråk. Man kan tolka det lite som man vill”, säger Micael.

Källa:

Släkten Hamilton

Namnet Hamilton finns i stora delar av världen. De flesta med namnet härstammar från den gamla skotska släkten med detta namn. De svenska ätterna invandrade på 1600-talet som krigare via Irland. I dag finns en grevlig och en friherrlig ätt på svenska Riddarhuset.

Hamiltonska släktföreningen är en av de äldsta i landet. Den bildades 1886 och anordnar släktmöten, ger ut en släkttidning, släktmatrikel och en del annat.

Källa: http://www.hamiltonska.org/