08 jan 2016 16:21

08 jan 2016 16:21

Experterna om säkerhet på isen

MARIESTAD: Mycket att tänka på inför långfärdskridsko

Det finns tre saker man måste ha med sig ut på isen: kunskap, utrustning och sällskap. Några ledare från Friluftsfrämjandet berättar.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Den här vintern har Lars Moberg, Olle Haglund och Jan Insulander hunnit med ett antal isar att åka långfärdsskridskor på, bland annat Göta kanal mellan Töreboda och Sjötorp.

Att ge sig ut på isarna är fullt med risker. I förra veckan omkom en skridskoåkare när han gick genom isen i Lilla Edet.

– Grundmisstaget var att han åkte själv, säger Haglund.

Vill man vara på den säkra sidan är det bäst att ta lärdom av experter. Att bli en lika säker åkare kräver erfarenhet.

– Det viktigaste är att veta hur tjock isen är, men man kan aldrig vara säker, säger Moberg.

– Det finns alltid svaga ställen, inlopp och utlopp, säger Insulander.

Som nybörjare kan man aldrig lita på sitt eget omdöme, menar Moberg.

– Åk i sällskap, med folk som kan. Då är det vi ledare som tar ansvaret.

Förrädisk is

Särskilt förrädisk är isen när den är täckt med snö. Då kan man inte göra okulärbesiktning. Dessutom stoppar snön tillfrysningen och håller den varm.

Så är fallet med Vänern på fredag förmiddag. Då ligger ett snötäcke som hela tiden växer sig tjockare i takt med nederbörden. Moberg bedömer riskerna med att bege sig ut.

– Vi ledare kan åka här nu, men vi tar inte med folk ut.

Den bästa typen av is kan man se igenom, helst ända till botten.

– Det är nylagd svart is. Då ser man råkar och man ser långt, säger Moberg.

Utrustning

Vid sidan av sällskapet och kunskapen är utrustningen central. Isdubbar ska man ha med sig, hängande långt uppe vid halsen för att enkelt få tag på om man faller genom isen och tvingas dra sig upp.

Ledarna menar dock att det finns en övertro på isdubbarna. Ett mindre energikrävande sätt att ta sig upp ur en vak är att bli dragen av en kamrat med livlinan.

– Om någon kastar dig lina så är du uppe på 30 sekunder. Isdubbar själv kan vara jobbigt, säger Moberg.

Viktigast av allt är ändå ispiken. Med den slår man framför sig på isen och känner av och lyssnar om det håller.

Man ska ha ryggsäck med vattentät påse innehållandes kläder för snabbt ombyte i krisläge. Ryggsäcken ska även kunna hålla bäraren flytande.

Som skydd rekommenderas även hjälm samt knä- och armbågsskydd.

Ledarna hoppas att den tunga betoningen på säkerhet inte avskräcker. De framhåller att långfärdskridsko är en helhetsupplevelse, naturnära och hälsosamt.

– När man åker nära strandkanten på bra is, det finns inget som slår det, anser Moberg.

Den här vintern har Lars Moberg, Olle Haglund och Jan Insulander hunnit med ett antal isar att åka långfärdsskridskor på, bland annat Göta kanal mellan Töreboda och Sjötorp.

Att ge sig ut på isarna är fullt med risker. I förra veckan omkom en skridskoåkare när han gick genom isen i Lilla Edet.

– Grundmisstaget var att han åkte själv, säger Haglund.

Vill man vara på den säkra sidan är det bäst att ta lärdom av experter. Att bli en lika säker åkare kräver erfarenhet.

– Det viktigaste är att veta hur tjock isen är, men man kan aldrig vara säker, säger Moberg.

– Det finns alltid svaga ställen, inlopp och utlopp, säger Insulander.

Som nybörjare kan man aldrig lita på sitt eget omdöme, menar Moberg.

– Åk i sällskap, med folk som kan. Då är det vi ledare som tar ansvaret.

Förrädisk is

Särskilt förrädisk är isen när den är täckt med snö. Då kan man inte göra okulärbesiktning. Dessutom stoppar snön tillfrysningen och håller den varm.

Så är fallet med Vänern på fredag förmiddag. Då ligger ett snötäcke som hela tiden växer sig tjockare i takt med nederbörden. Moberg bedömer riskerna med att bege sig ut.

– Vi ledare kan åka här nu, men vi tar inte med folk ut.

Den bästa typen av is kan man se igenom, helst ända till botten.

– Det är nylagd svart is. Då ser man råkar och man ser långt, säger Moberg.

Utrustning

Vid sidan av sällskapet och kunskapen är utrustningen central. Isdubbar ska man ha med sig, hängande långt uppe vid halsen för att enkelt få tag på om man faller genom isen och tvingas dra sig upp.

Ledarna menar dock att det finns en övertro på isdubbarna. Ett mindre energikrävande sätt att ta sig upp ur en vak är att bli dragen av en kamrat med livlinan.

– Om någon kastar dig lina så är du uppe på 30 sekunder. Isdubbar själv kan vara jobbigt, säger Moberg.

Viktigast av allt är ändå ispiken. Med den slår man framför sig på isen och känner av och lyssnar om det håller.

Man ska ha ryggsäck med vattentät påse innehållandes kläder för snabbt ombyte i krisläge. Ryggsäcken ska även kunna hålla bäraren flytande.

Som skydd rekommenderas även hjälm samt knä- och armbågsskydd.

Ledarna hoppas att den tunga betoningen på säkerhet inte avskräcker. De framhåller att långfärdskridsko är en helhetsupplevelse, naturnära och hälsosamt.

– När man åker nära strandkanten på bra is, det finns inget som slår det, anser Moberg.

  • Jesper Sydhagen