05 jan 2016 21:46

05 jan 2016 21:51

Elisas tackade för sista dansen

MARIESTAD: Fullt ös på Jubileumsteatern när lokala dansbandet sa adjö

Med segervrålet i Norrköping 2010 lyfte doldisarna i Elisas mot dansbandshimlen.

På tisdagskvällen delade de med sig av alla minnen på en bejublad avskedsspelning i Mariestad.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

När Elisa Lindström och hennes bandmedlemmar sträckte armarna i skyn efter att ha vunnit tv-programmet Dansbandskampen var det början på något helt nytt, spännande och kanske även lite skrämmande.

Sex år senare samlades Elisa, Markus Frykén, Robert Lundh, Daniel Wallin, JonEmil Oscarsson, Petter Ferneman och Felix Rajamäki under Jubileumsteaterns frikostiga tak för att säga adjö till alla som har stöttat dem genom åren.

– Nu börjar det att landa. Det har varit så mycket stress den senaste tiden. Känslan ikväll, med alla som har kommit, är fantastisk, säger Elisa Lindström och passar på att dementera ryktet om att uppbrottet skulle bero på att hon är gravid.

– Så är det inte!

Många utifrån

260 gäster hade bokat matbiljett. Betydligt fler var att vänta när spelningen drog i gång på allvar ett par timmar senare. Det blev många kära återseenden redan i entrédörren för Elisas innan det var dags att ta med publiken på en resa tillbaka i tiden (med en del exklusiva bilder som snudd på krävde skämskudde för de drabbade).

– Jag skulle säga att vi haft flest fans i Värmland och Skåne, säger Markus Frykén.

– Och i våra hemtrakter såklart! Vi har under hela resan haft ett starkt stöd på landsbygden, tillägger Elisa.

Medlemmarna i Elisas har knappast scenskräck, uppskattningsvis 600 spelningar råder bot på sådant. Men det gick ändå att ana en viss nervositet denna sista kvällen med gänget.

– Lite orolig var jag att det inte skulle dyka upp så många. Väldigt kul att det är en hel del folk utifrån, säger Markus.

Stolt morfar

Medan den del av publiken som hade betalat för en kvällsbuffé krubbade uppträdde Elisas med akustisk underhållning.

Elisa Lindströms morfar Sten Gustafsson var stolt över barnbarnen.

– Jag minns när jag tog med Elisa och Alma (lillasyster, reds. anm.) på musikuppträdanden när de var yngre. Men det här hade jag aldrig kunnat tänka mig, säger Sten.

Elisas har vunnit ett antal priser genom åren: Till exempel Guldklaven för bästa sångerska (tre år), Tôrparpriset och två grammisar som årets dansband 2014 och 2015.

Stänger inga dörrar

Kvällens konferencier och bandets gode vän Johan Gotthardsson såg till att höja stämningen. Besökarna såg ut att trivas när Elisas nu sjöng på sista versen. I takt med att bord och stolar plockades undan skruvades tempot upp och det var dags att värma upp den kyliga vinternatten på det sätt som dansbandspubliken gör allra bäst. Genom att svänga sina lurviga.

– Värsta minnet? Det var nog när Felix var magsjuk under en spelning i Österstund för två år sedan. Han låg och kved i logen och försökte att kämpa sig igenom den första halvan. Till slut fick vi ta upp en kille i publiken för att ersätta honom, säger Markus och Elisa.

De nämner Törebodafestivalen 2012 som kanske den absoluta höjdpunkten i bandets historia.

Men allt som har en början har ett slut. Så även för en grupp okända unga musiker från Töreboda, Mariestad och Skövde som kom att ta dansbands-Sverige med storm.

– Vi är fortfarande bra vänner och vi kommer att fortsätta umgås. Vem vet vad som händer i framtiden, säger Elisas.

När Elisa Lindström och hennes bandmedlemmar sträckte armarna i skyn efter att ha vunnit tv-programmet Dansbandskampen var det början på något helt nytt, spännande och kanske även lite skrämmande.

Sex år senare samlades Elisa, Markus Frykén, Robert Lundh, Daniel Wallin, JonEmil Oscarsson, Petter Ferneman och Felix Rajamäki under Jubileumsteaterns frikostiga tak för att säga adjö till alla som har stöttat dem genom åren.

– Nu börjar det att landa. Det har varit så mycket stress den senaste tiden. Känslan ikväll, med alla som har kommit, är fantastisk, säger Elisa Lindström och passar på att dementera ryktet om att uppbrottet skulle bero på att hon är gravid.

– Så är det inte!

Många utifrån

260 gäster hade bokat matbiljett. Betydligt fler var att vänta när spelningen drog i gång på allvar ett par timmar senare. Det blev många kära återseenden redan i entrédörren för Elisas innan det var dags att ta med publiken på en resa tillbaka i tiden (med en del exklusiva bilder som snudd på krävde skämskudde för de drabbade).

– Jag skulle säga att vi haft flest fans i Värmland och Skåne, säger Markus Frykén.

– Och i våra hemtrakter såklart! Vi har under hela resan haft ett starkt stöd på landsbygden, tillägger Elisa.

Medlemmarna i Elisas har knappast scenskräck, uppskattningsvis 600 spelningar råder bot på sådant. Men det gick ändå att ana en viss nervositet denna sista kvällen med gänget.

– Lite orolig var jag att det inte skulle dyka upp så många. Väldigt kul att det är en hel del folk utifrån, säger Markus.

Stolt morfar

Medan den del av publiken som hade betalat för en kvällsbuffé krubbade uppträdde Elisas med akustisk underhållning.

Elisa Lindströms morfar Sten Gustafsson var stolt över barnbarnen.

– Jag minns när jag tog med Elisa och Alma (lillasyster, reds. anm.) på musikuppträdanden när de var yngre. Men det här hade jag aldrig kunnat tänka mig, säger Sten.

Elisas har vunnit ett antal priser genom åren: Till exempel Guldklaven för bästa sångerska (tre år), Tôrparpriset och två grammisar som årets dansband 2014 och 2015.

Stänger inga dörrar

Kvällens konferencier och bandets gode vän Johan Gotthardsson såg till att höja stämningen. Besökarna såg ut att trivas när Elisas nu sjöng på sista versen. I takt med att bord och stolar plockades undan skruvades tempot upp och det var dags att värma upp den kyliga vinternatten på det sätt som dansbandspubliken gör allra bäst. Genom att svänga sina lurviga.

– Värsta minnet? Det var nog när Felix var magsjuk under en spelning i Österstund för två år sedan. Han låg och kved i logen och försökte att kämpa sig igenom den första halvan. Till slut fick vi ta upp en kille i publiken för att ersätta honom, säger Markus och Elisa.

De nämner Törebodafestivalen 2012 som kanske den absoluta höjdpunkten i bandets historia.

Men allt som har en början har ett slut. Så även för en grupp okända unga musiker från Töreboda, Mariestad och Skövde som kom att ta dansbands-Sverige med storm.

– Vi är fortfarande bra vänner och vi kommer att fortsätta umgås. Vem vet vad som händer i framtiden, säger Elisas.