22 dec 2015 14:55

22 dec 2015 15:33

Ovanliga gäster på Ullerås

ULLERVAD: Daisy, Minus och Sigge blev snabbt allas favoriter

Gissa om det var poppis på äldreboendet Ullerås när det dök upp tre shetlandsponnyer – inne i korridorerna! Och många skratt blev det när en av dem passade på att skita på det nybonade golvet.

Enhetschef Marita Friborg bjöd de boende på årets överraskning i samarbete med Ulrika Wallenstein som är timanställd på Ullerås.

I väntan på att personal och boende på de olika avdelningarna skulle ta sig ut i korridoren på tisdagsförmiddagen, berättade Ulrika att man just varit på det årliga besöket på dagiset och skolan i Ullervad.

– Men det är första gången vi gör detta här. Det ska bli kul att se reaktionerna, sade Ulrika medan hon spände av en vagn.

Till sin hjälp hade hon Eva Billberg som passade på att ta med sig sonen Albin på detta juläventyr. Ulrika hade med sig dottern Linda.

Och de små vrålsöta kusarna då? Jo, de heter Daisy (18 år), Minus (16 år) och Sigge (7 år).

En av de minsta

För den oinvigde kan förtäljas att shetlandsponnyn är en av världens minsta hästraser och att den förstås kommer från Shetlandsöarna utanför Skottland. Ursprunget är relativt okänt enligt Wikipedia, men troligtvis härstammar de från skandinaviska ponnyer och ponnyer som fördes från Asien av kelterna för ett par tusen år sedan.

Kolgruvorna

Under 1800-talet användes ponnyerna för att transportera torv och senare användes de i kolgruvor i Storbritannien. Numera är de populära som ridponnyer för barn. Shetlandsponnyn är mycket liten och blir oftast aldrig över 107 cm i mankhöjd men i förhållande till sin storlek är shetlandsponnyn ett av världens starkaste hästdjur.

Renhorn!

Åter till Ullerås där djuren och deras ägare steg in i korridoren kvart över tio. Daisy hade renhorn (!) på sig och Minus hade dagen till ära en bjällra runt halsen.

Många klappade ponnyerna (och även lille Albin fick sin beskärda del) och man kunde snabbt se vilka som var vana med hästar sedan tidigare. En man berättade, medan han vant kliade Daisy vid öronen, att han hade arbetat med häst i skogen när han var ung. Andra tog lite försiktig närkontakt med fingerspetsarna.

Välmående

Men alla tycktes njuta av den lekfulla stunden – även de coola kusarna.

Och det där med att svabba bort hästskiten togs även det med ett stort smil denna dag då det än en gång visade sig hur mycket djur betyder för äldres välmående på sådana här boenden. Något som lyckade försök med hundar och katter tidigare har visat.

Enhetschef Marita Friborg bjöd de boende på årets överraskning i samarbete med Ulrika Wallenstein som är timanställd på Ullerås.

I väntan på att personal och boende på de olika avdelningarna skulle ta sig ut i korridoren på tisdagsförmiddagen, berättade Ulrika att man just varit på det årliga besöket på dagiset och skolan i Ullervad.

– Men det är första gången vi gör detta här. Det ska bli kul att se reaktionerna, sade Ulrika medan hon spände av en vagn.

Till sin hjälp hade hon Eva Billberg som passade på att ta med sig sonen Albin på detta juläventyr. Ulrika hade med sig dottern Linda.

Och de små vrålsöta kusarna då? Jo, de heter Daisy (18 år), Minus (16 år) och Sigge (7 år).

En av de minsta

För den oinvigde kan förtäljas att shetlandsponnyn är en av världens minsta hästraser och att den förstås kommer från Shetlandsöarna utanför Skottland. Ursprunget är relativt okänt enligt Wikipedia, men troligtvis härstammar de från skandinaviska ponnyer och ponnyer som fördes från Asien av kelterna för ett par tusen år sedan.

Kolgruvorna

Under 1800-talet användes ponnyerna för att transportera torv och senare användes de i kolgruvor i Storbritannien. Numera är de populära som ridponnyer för barn. Shetlandsponnyn är mycket liten och blir oftast aldrig över 107 cm i mankhöjd men i förhållande till sin storlek är shetlandsponnyn ett av världens starkaste hästdjur.

Renhorn!

Åter till Ullerås där djuren och deras ägare steg in i korridoren kvart över tio. Daisy hade renhorn (!) på sig och Minus hade dagen till ära en bjällra runt halsen.

Många klappade ponnyerna (och även lille Albin fick sin beskärda del) och man kunde snabbt se vilka som var vana med hästar sedan tidigare. En man berättade, medan han vant kliade Daisy vid öronen, att han hade arbetat med häst i skogen när han var ung. Andra tog lite försiktig närkontakt med fingerspetsarna.

Välmående

Men alla tycktes njuta av den lekfulla stunden – även de coola kusarna.

Och det där med att svabba bort hästskiten togs även det med ett stort smil denna dag då det än en gång visade sig hur mycket djur betyder för äldres välmående på sådana här boenden. Något som lyckade försök med hundar och katter tidigare har visat.

  • C. Lundh