10 nov 2015 06:00

10 nov 2015 07:54

Han slår vakt om det fria ordet

MARIESTAD: Tryckfrihetsexperten förvånad över resultatet

Det fria ordet är inte gratis. Fråga Nils Funcke, en av Sveriges främsta experter inom yttrande- och tryckfrihetsfrågor.
– Det är en ständig dragkamp, säger den före detta MT-medarbetaren.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Ända sedan den första Tryckfrihetsförordningen antogs 1766 har Sverige varit ett föregångsland vad gäller öppenhet och insyn i samhället. På Sveriges riksdags hemsida beskrivs medierna som en viktig spelare i styrningen av samhällsutvecklingen genom att påverka opinionen, förmedla nyheter och informera.

– Jag fick upp ögonen för yttrande- och tryckfrihetsfrågor när jag jobbade som länsreporter på Mariestads-Tidningen mellan 1979 och 1982. Jag insåg vikten av att kunna rota runt i kommunerna för att kunna ge Mariestadsborna betydelsefull information. Så jag lärde mig den hårda vägen, sedan har det bara rullat på. I dag är jag vad man kan kalla för en nörd i ämnet, säger Nils Funcke i en längre intervju med MT.

Blir förvånad

Information till anställda inom offentlig sektor om rätten till meddelarfrihet är lågt prioriterat, vilket tydligt framgår av enkätsvaren i undersökningen av tystnaden. 85 procent uppger att de inte har fått någon information alls om meddelarfrihet av arbetsgivaren.

– Oj, det tyder ju på att myndigheterna inte tar tryckfrihetsförordningen på det allvar som den förtjänar, utbrister Funcke.

– Det långtgående skydd vi har för att lämna uppgifter är unikt i världen. Eftersom det är inskrivet i vår grundlag är det inget som kan ändras över en natt.

Nästan två av tre anställda svarar att de inte vet vad meddelarfrihet är. Var tredje tror att det är tillåtet för en arbetsgivare inom offentlig sektor att eftersöka källor.

– Att så många inte känner till meddelarfrihet, och att det är förbjudet att eftersöka källor, är anmärkningsvärt.

– Vad det handlar om är en väl beprövad metod för att minimera rättsövergrepp, att skydda anställda samt att myndigheterna kan upprätthålla en trovärdighet gentemot allmänheten. I vissa fall kan det vara motiverat att man håller på sekretessen för att inte hänga ut enskilda personer.

Fram och tillbaka

Det som förr populärt kallades för den tredje statsmakten ska vara folkets röst i en demokrati, till för att låta den lilla människan slå igenom i det stora bruset. En opartisk och objektiv granskare som i första hand ska reagera mot orättvisor.

Vem kan ha några invändningar mot ovanstående? Eller den centrala roll som Tryckfrihetsförordningen utgör för att medierna ska kunna utföra sitt uppdrag på ett sätt som gagnar samhället och avskräcker från korruption i alla led?

Men inskränkningar i svensk yttrande- och tryckfrihet sker hela tiden. Nils Funcke ger en bild av hur Tryckfrihetsförordningen historiskt åkt berg-och-dalbana.

– Om vi börjar med bestämmelserna kan vi säga att det har uppstått ett antal bekymmer, ett av dessa är att offentlig verksamhet allt oftare läggs ut på entreprenad. Det som tidigare har skötts av kommuner och landsting gör inte det längre vilket får till konsekvens av att det försvinner tillgång till handlingar. Antalet tillämpningsområden för offentlighetsprincipen minskar, vilket är ett bekymmer.

– Vi måste hela tiden ta fler hänsynstaganden ur ett globaliseringsperspektiv.

– Jämfört med till exempel det brittiska systemet och stora delar av Kontinentaleuropa, där i princip allt är hemligt, anser många länder att Sverige inte har ett tillräckligt sekretesskydd. Det är två kulturer på kollisionskurs. EU ställer nya krav på svensk lagstiftning.

Svårt att nå fram

Ena stunden stärks yttrande- och tryckfriheten efter uppmärksammade överklaganden hos Kammarrätten eller Justitieombudsmannen. I nästa stund förloras en strid helt utan offentlig debatt.

– Det är svåra frågor att greppa i folkdjupet, de ligger inte högt på dagordningen i fikarummen. Det är svårt att driva debatten.

– Rätt som det är dyker det upp ett aktuellt fall och så får yttrande- och tryckfrihetsrätt stor uppmärksamhet för stunden.

– Till vardags kan betydelsen av de här frågorna vara lika intressant att diskutera som att luften vi andas in är syresatt. Det är det gamla klassiska; man saknar inget förrän det är borta, säger Nils Funcke.

Ända sedan den första Tryckfrihetsförordningen antogs 1766 har Sverige varit ett föregångsland vad gäller öppenhet och insyn i samhället. På Sveriges riksdags hemsida beskrivs medierna som en viktig spelare i styrningen av samhällsutvecklingen genom att påverka opinionen, förmedla nyheter och informera.

– Jag fick upp ögonen för yttrande- och tryckfrihetsfrågor när jag jobbade som länsreporter på Mariestads-Tidningen mellan 1979 och 1982. Jag insåg vikten av att kunna rota runt i kommunerna för att kunna ge Mariestadsborna betydelsefull information. Så jag lärde mig den hårda vägen, sedan har det bara rullat på. I dag är jag vad man kan kalla för en nörd i ämnet, säger Nils Funcke i en längre intervju med MT.

Blir förvånad

Information till anställda inom offentlig sektor om rätten till meddelarfrihet är lågt prioriterat, vilket tydligt framgår av enkätsvaren i undersökningen av tystnaden. 85 procent uppger att de inte har fått någon information alls om meddelarfrihet av arbetsgivaren.

– Oj, det tyder ju på att myndigheterna inte tar tryckfrihetsförordningen på det allvar som den förtjänar, utbrister Funcke.

– Det långtgående skydd vi har för att lämna uppgifter är unikt i världen. Eftersom det är inskrivet i vår grundlag är det inget som kan ändras över en natt.

Nästan två av tre anställda svarar att de inte vet vad meddelarfrihet är. Var tredje tror att det är tillåtet för en arbetsgivare inom offentlig sektor att eftersöka källor.

– Att så många inte känner till meddelarfrihet, och att det är förbjudet att eftersöka källor, är anmärkningsvärt.

– Vad det handlar om är en väl beprövad metod för att minimera rättsövergrepp, att skydda anställda samt att myndigheterna kan upprätthålla en trovärdighet gentemot allmänheten. I vissa fall kan det vara motiverat att man håller på sekretessen för att inte hänga ut enskilda personer.

Fram och tillbaka

Det som förr populärt kallades för den tredje statsmakten ska vara folkets röst i en demokrati, till för att låta den lilla människan slå igenom i det stora bruset. En opartisk och objektiv granskare som i första hand ska reagera mot orättvisor.

Vem kan ha några invändningar mot ovanstående? Eller den centrala roll som Tryckfrihetsförordningen utgör för att medierna ska kunna utföra sitt uppdrag på ett sätt som gagnar samhället och avskräcker från korruption i alla led?

Men inskränkningar i svensk yttrande- och tryckfrihet sker hela tiden. Nils Funcke ger en bild av hur Tryckfrihetsförordningen historiskt åkt berg-och-dalbana.

– Om vi börjar med bestämmelserna kan vi säga att det har uppstått ett antal bekymmer, ett av dessa är att offentlig verksamhet allt oftare läggs ut på entreprenad. Det som tidigare har skötts av kommuner och landsting gör inte det längre vilket får till konsekvens av att det försvinner tillgång till handlingar. Antalet tillämpningsområden för offentlighetsprincipen minskar, vilket är ett bekymmer.

– Vi måste hela tiden ta fler hänsynstaganden ur ett globaliseringsperspektiv.

– Jämfört med till exempel det brittiska systemet och stora delar av Kontinentaleuropa, där i princip allt är hemligt, anser många länder att Sverige inte har ett tillräckligt sekretesskydd. Det är två kulturer på kollisionskurs. EU ställer nya krav på svensk lagstiftning.

Svårt att nå fram

Ena stunden stärks yttrande- och tryckfriheten efter uppmärksammade överklaganden hos Kammarrätten eller Justitieombudsmannen. I nästa stund förloras en strid helt utan offentlig debatt.

– Det är svåra frågor att greppa i folkdjupet, de ligger inte högt på dagordningen i fikarummen. Det är svårt att driva debatten.

– Rätt som det är dyker det upp ett aktuellt fall och så får yttrande- och tryckfrihetsrätt stor uppmärksamhet för stunden.

– Till vardags kan betydelsen av de här frågorna vara lika intressant att diskutera som att luften vi andas in är syresatt. Det är det gamla klassiska; man saknar inget förrän det är borta, säger Nils Funcke.

Nils Funcke

Ålder: 62

Yrke: Journalist, författare och tryckfrihetsexpert

Bor: Stockholm

Kuriosa: Jobbade på Mariestads-Tidningen mellan 1979 och 1982

Källa: