12 okt 2017 15:35

12 okt 2017 15:35

Den svavelgula himlen

ROMAN LÄST: C. Lundh

Kjell Westö
Bonniers

Kjell Westö är en av Finlands tyngsta samtida författare och hans episka romaner har prisats av bland andra Nordiska rådet.

Här får vi följa en Helsingsforsgrabb ur arbetarklassen som blir kompis med Axel, sprungen ur den beryktade och rika familjen Rabell.

Det är 1960-tal och romanens huvudfigur bländas av allt som sker i och runt det stora herrgårdsliknande huset vid vattnet.

Under den avspända och präktiga ytan döljer sig dock mörka familjehemligheter, som när de sent omsider dyker upp förändrar de ungas relationer.

Arbetargrabben blir i de senare tonåren tillsammans med Axels lillasyster Stella, en relation som pågår till och från under decennierna som följer. Lika uppenbart som det är att de inte kan leva med varandra, lika självklart framstår det att de inte klarar sig utan varandras sällskap.

Utan att bli alltför melankolisk skildrar Westö genom detta familjedrama hur vi alla förändras med åren; några förstärker beteenden som fanns där redan i ungdomen, andra tar stora kvalitativa steg i överraskande riktningar.

Slutet är möjligen lite tunt och diffust, som om berättarglädjen inte riktigt räckt till.

Men som helhet är detta en roman som stillsamt påpekar att ta hand om det liv du fått och att vårda gamla relationer; de kan komma till nytta när du minst anar det.

Kjell Westö är en av Finlands tyngsta samtida författare och hans episka romaner har prisats av bland andra Nordiska rådet.

Här får vi följa en Helsingsforsgrabb ur arbetarklassen som blir kompis med Axel, sprungen ur den beryktade och rika familjen Rabell.

Det är 1960-tal och romanens huvudfigur bländas av allt som sker i och runt det stora herrgårdsliknande huset vid vattnet.

Under den avspända och präktiga ytan döljer sig dock mörka familjehemligheter, som när de sent omsider dyker upp förändrar de ungas relationer.

Arbetargrabben blir i de senare tonåren tillsammans med Axels lillasyster Stella, en relation som pågår till och från under decennierna som följer. Lika uppenbart som det är att de inte kan leva med varandra, lika självklart framstår det att de inte klarar sig utan varandras sällskap.

Utan att bli alltför melankolisk skildrar Westö genom detta familjedrama hur vi alla förändras med åren; några förstärker beteenden som fanns där redan i ungdomen, andra tar stora kvalitativa steg i överraskande riktningar.

Slutet är möjligen lite tunt och diffust, som om berättarglädjen inte riktigt räckt till.

Men som helhet är detta en roman som stillsamt påpekar att ta hand om det liv du fått och att vårda gamla relationer; de kan komma till nytta när du minst anar det.