11 okt 2016 06:00

11 okt 2016 15:23

Lovsång till min nya hemstad

TOVE GONTRAN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

För en och en halv månad sedan fyllde jag i Mariestad som ny hemort till adressändring. När jag första kvällen skymtade domkyrkans torn från balkongen var känslan mycket tydlig: Jag är hemma nu.

För tre och ett halvt år sedan steg jag för första gången av Kinnekullebanan. Det var kallt, mörkt och februari. Jag såg en sjö stor som ett hav, kullerstenstensgator, domkyrkan, gamla kåkar. En plats där alla hittar precis överallt, känner eller har koppling till varandra och kan rabbla viktiga lokala namn och händelser som får en gäst att tro sig vara född i går. Men kanske fick jag delta?

Förutom en sällsynt jobbmöjlighet i en bransch under nedmontering ser jag många fördelar med att landa just här. Förmåner som många gånger tycks ha glömts bort av urbefolkningen. Här vill du vara på sommaren, inte resten av året tycks vara den allmänna parollen. Men sommarstaden, den nionde på listan över landets sommarstäder, behåller mycket av charmen och värmen även när graderna sjunker. Den havsliknande sjön ligger kvar även när turisterna lämnar; försök att hitta någon större frihetskänsla än den vid öppet vatten?

Som tidigare storstadsbo föredrar jag cykelavstånd framför att bli nersprungen i tunnelbanestress, med tre byten och minst en timme till jobbet. Stadens utbud är det som svensken skyr mest: lagom. Men istället för ett lönlöst lopp i valfrihet och konsumtion blir vardagen kanske rentav enklare med endast en handfull bra ställen att äta och dricka gott på och butiker att handla i? Samma sak med nöjes- och kulturutbudet: varje helg erbjuds några alternativ om man vill. När det inte matchar min smak på pricken så finns möjligheten att uppleva något nytt. Här är chansen större att du vet vad makthavarna heter och hur de ser ut, kanske har du rentav träffat och pratat med dem någon gång? Vi hälsar på varandra. Vi går inte vilse så lätt. Det är nära till naturen. Det tar inte ett decennium att få bostad. Och så vidare.

Jag inser förstås att möjligheterna är begränsade. Att alla känner alla är inte alltid en fördel. Att det saknas grejer som finns någon annanstans. Att du som har sett dessa baksidor alltför många gånger vill uppleva något annat.

Men jag önskar att ni som inte känt av er hemstads fördelar på ett tag ska bli påminda och få ta del av min känsla: det är inte alltid bättre någon annanstans.

För en och en halv månad sedan fyllde jag i Mariestad som ny hemort till adressändring. När jag första kvällen skymtade domkyrkans torn från balkongen var känslan mycket tydlig: Jag är hemma nu.

För tre och ett halvt år sedan steg jag för första gången av Kinnekullebanan. Det var kallt, mörkt och februari. Jag såg en sjö stor som ett hav, kullerstenstensgator, domkyrkan, gamla kåkar. En plats där alla hittar precis överallt, känner eller har koppling till varandra och kan rabbla viktiga lokala namn och händelser som får en gäst att tro sig vara född i går. Men kanske fick jag delta?

Förutom en sällsynt jobbmöjlighet i en bransch under nedmontering ser jag många fördelar med att landa just här. Förmåner som många gånger tycks ha glömts bort av urbefolkningen. Här vill du vara på sommaren, inte resten av året tycks vara den allmänna parollen. Men sommarstaden, den nionde på listan över landets sommarstäder, behåller mycket av charmen och värmen även när graderna sjunker. Den havsliknande sjön ligger kvar även när turisterna lämnar; försök att hitta någon större frihetskänsla än den vid öppet vatten?

Som tidigare storstadsbo föredrar jag cykelavstånd framför att bli nersprungen i tunnelbanestress, med tre byten och minst en timme till jobbet. Stadens utbud är det som svensken skyr mest: lagom. Men istället för ett lönlöst lopp i valfrihet och konsumtion blir vardagen kanske rentav enklare med endast en handfull bra ställen att äta och dricka gott på och butiker att handla i? Samma sak med nöjes- och kulturutbudet: varje helg erbjuds några alternativ om man vill. När det inte matchar min smak på pricken så finns möjligheten att uppleva något nytt. Här är chansen större att du vet vad makthavarna heter och hur de ser ut, kanske har du rentav träffat och pratat med dem någon gång? Vi hälsar på varandra. Vi går inte vilse så lätt. Det är nära till naturen. Det tar inte ett decennium att få bostad. Och så vidare.

Jag inser förstås att möjligheterna är begränsade. Att alla känner alla är inte alltid en fördel. Att det saknas grejer som finns någon annanstans. Att du som har sett dessa baksidor alltför många gånger vill uppleva något annat.

Men jag önskar att ni som inte känt av er hemstads fördelar på ett tag ska bli påminda och få ta del av min känsla: det är inte alltid bättre någon annanstans.