26 jul 2016 06:00

28 jul 2016 07:49

Underskatta inte musiken

ALF EHN

När jag hörde ”Sounds of Silence” i en ny version kändes det i hela kroppen. Minnen från händelser i min ungdom blev glasklara.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Tänk vad musik kan åstadkomma.

Många förknippar en viss händelse med en speciell låt, visa eller melodi. Det kan hända om den låt som spelades när ett par träffades. I min generation misstänker jag att många har träffats och dansat till Tomas Ledins klassiker ”I natt är jag din”. Den spelades, och spelas kanske fortfarande, flitigt på olika discon och dansställen. Låten kom under slutet av 70-talet och plattan hamnade ofta på skivtallriken när det började närma sig stängningsdags.

Många dansade tätt och kysstes hett samtidigt som Ledin förkunnade vad som kunde ske. Jag är övertygad om att åtskilliga rodnar och får behagliga minnen när låten spelas. Vissa får säkert mindre behagliga minnen av låten. Kanske de som fick sina hjärtan krossade när det närmade sig stängningsdags på discot och den tilltänkta kärleken hade ögon för någon annan.

Jag kan inte mycket om musik men gillar att lyssna på det mesta. Några låtar förknippar jag med olika händelser, bland annat konserter och idrottsevenemang.

Upplevelserna kan ligga väl dolda men komma upp till ytan när jag får höra en viss låt.

För några månader sedan fick jag en påminnelse.

Jag var ute med hundarna och hade sportradions utmärkta sändning i hörlurarna. Då, mellan två rapporter från allsvenska fotbollsarenor, började hårdrocksbandet Disturb spela låten ”Sounds of Silence”. Jag hade inte hört den versionen tidigare.

Något grep tag i mig och helt plötsligt dök tydliga minnesbilder från min ungdom upp i mitt inre. När jag väl hade hört låten i sportradion, var jag tvungen att lyssna några gånger till via Spotify. Varje gång reagerade jag på samma sätt. Minnesbilderna från min ungdom blev väldigt tydliga. Händelserna, såväl underbara som tragiska, kunde lika gärna ha utspelats dagen innan.

Vad det handlade om behåller jag för mig själv men låten, som skrevs av Paul Simon och som gjordes till en världshit av duon Simon and Garfunkel, betydde mycket för mig en gång i tiden. Den har dykt upp massor av gånger, inte minst i olika filmer, men inte orsakat samma reaktion som nu.

Varför?

Kanske berodde det på att Disturb hittat rätt i sitt arrangemang, att trycket och känslan förstärkts vilket gjorde att minnen i mitt innersta väcktes till liv på ett omtumlande sätt.

Tänk vad musik kan åstadkomma.

Tänk vad musik kan åstadkomma.

Många förknippar en viss händelse med en speciell låt, visa eller melodi. Det kan hända om den låt som spelades när ett par träffades. I min generation misstänker jag att många har träffats och dansat till Tomas Ledins klassiker ”I natt är jag din”. Den spelades, och spelas kanske fortfarande, flitigt på olika discon och dansställen. Låten kom under slutet av 70-talet och plattan hamnade ofta på skivtallriken när det började närma sig stängningsdags.

Många dansade tätt och kysstes hett samtidigt som Ledin förkunnade vad som kunde ske. Jag är övertygad om att åtskilliga rodnar och får behagliga minnen när låten spelas. Vissa får säkert mindre behagliga minnen av låten. Kanske de som fick sina hjärtan krossade när det närmade sig stängningsdags på discot och den tilltänkta kärleken hade ögon för någon annan.

Jag kan inte mycket om musik men gillar att lyssna på det mesta. Några låtar förknippar jag med olika händelser, bland annat konserter och idrottsevenemang.

Upplevelserna kan ligga väl dolda men komma upp till ytan när jag får höra en viss låt.

För några månader sedan fick jag en påminnelse.

Jag var ute med hundarna och hade sportradions utmärkta sändning i hörlurarna. Då, mellan två rapporter från allsvenska fotbollsarenor, började hårdrocksbandet Disturb spela låten ”Sounds of Silence”. Jag hade inte hört den versionen tidigare.

Något grep tag i mig och helt plötsligt dök tydliga minnesbilder från min ungdom upp i mitt inre. När jag väl hade hört låten i sportradion, var jag tvungen att lyssna några gånger till via Spotify. Varje gång reagerade jag på samma sätt. Minnesbilderna från min ungdom blev väldigt tydliga. Händelserna, såväl underbara som tragiska, kunde lika gärna ha utspelats dagen innan.

Vad det handlade om behåller jag för mig själv men låten, som skrevs av Paul Simon och som gjordes till en världshit av duon Simon and Garfunkel, betydde mycket för mig en gång i tiden. Den har dykt upp massor av gånger, inte minst i olika filmer, men inte orsakat samma reaktion som nu.

Varför?

Kanske berodde det på att Disturb hittat rätt i sitt arrangemang, att trycket och känslan förstärkts vilket gjorde att minnen i mitt innersta väcktes till liv på ett omtumlande sätt.

Tänk vad musik kan åstadkomma.