10 jul 2017 16:40

10 jul 2017 16:40

Hjälpsam riddarebistår ryttardam i nöd

HOVA: Erfaren jämtlänning gör sin debut på Riddarveckan

60-årige Alf Kjellström, eller ”Ulvskalle” som han heter i riddarsammanhang, har kört ända från Jämtland för att delta i tornerspelen under Riddarveckan.
Den egna hästen lånar han generöst ut till ”Vita facklan” från Gullspång, som annars riskerat att bli både häst- och rådlös.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Alf Kjellström har ridit tornerspel lite varstans, i Ukraina, Turkiet och Trondheim bland annat, men i år är det första gången han prövar lyckan i Hova.

– Jag hade egentligen tänkt mig att lägga av på grund av min ålder, men så blev jag ombedd av St Nicolai Riddare att vara med, och då kunde jag inte motstå frestelsen, säger ”Ulvskalle”, där han står vid sin hästtrailer på riddarområdet. Han och hans väpnare, tillika sambo, är i färd med att göra i ordning de båda hästarna Prins Trolle och Reablixten inför kvällens stordåd.

– Jag har hört så mycket gott om Riddarveckan att jag var tvungen att komma hit, och det måste jag säga att Hova har den finaste tornerspelsbana jag någonsin sett! säger han uppskattande.

Kosacksadel

Prins Trolle, som är en stor och kraftig arbetshäst, får på sig en avancerad blå kosacksadel, tillverkad i Kiev, som lär lämpa sig speciellt bra när man ska plocka upp saker från marken.

– Prinsen är min väpnares häst, men jag har lovat att låna ut min egen Reablixten till riddarkollegan ”Vita facklan”, eller Helen Nyström som hon heter i det civila, från Gullspång. Alla andra kommer att rida smäckra och smidiga hästar under spelen antar jag, så jag tycker det är lite kul att komma på en rejäl arbetshäst.

Till fjälls med häst

”Ulvskalle” arbetar som naturvårdsvakt på länsstyrelsen hemma i Jämtland, och berättar att han rider så ofta han kan i jobbet. Tar han inte motorcykel eller helikopter upp på fjället så blir det häst.

En liten stund senare provrider ”Vita facklan” och ”Ulvskalle tornerspelsbanan tillsammans. Virvlande sadeltäcken blandas med yrande sand när ryttarna passerar varandra i yster galopp.

– Vilken kul häst! ropar Helen Nyström uppspelt.

– Nu känner jag mig jättetaggad inför kvällen, säger hon lite senare, när hon klivit av sin lånehäst. Hennes egen häst verkar ha tröttnat på tornerspel efter att ha varit med i flera år, och även om det är lite sorgligt att ställa upp tillsammans med en annan häst än den egna, tycker hon det är roligt att rida en som är så pigg som Reablixten.

Hålla ångan uppe

Framför en av husvagnarna i riddarlägret sitter Riddarveckans härold Mikael Lundahl och drar upp riktlinjerna inför dagens arbete. Han har var varit med och arbetat med Riddarveckan sedan 1993.

– Min roll är att vara konferencier och driva spelet framåt, och se till att alla vi som jobbar håller ångan uppe, säger han.

Riddarveckan är något man ser fram emot och som all vinterns träning mynnar ut i, förklarar han. Ingen dag är den andra lik, och arrangörerna försöker ständigt hitta på nya saker under veckan.

– Det är det vi är kända för, säger härolden Mikael Lundahl.

– Vi kanske inte har Sveriges bästa riddare, men det är inte en lugn stund på Hova Riddarvecka!

Alf Kjellström har ridit tornerspel lite varstans, i Ukraina, Turkiet och Trondheim bland annat, men i år är det första gången han prövar lyckan i Hova.

– Jag hade egentligen tänkt mig att lägga av på grund av min ålder, men så blev jag ombedd av St Nicolai Riddare att vara med, och då kunde jag inte motstå frestelsen, säger ”Ulvskalle”, där han står vid sin hästtrailer på riddarområdet. Han och hans väpnare, tillika sambo, är i färd med att göra i ordning de båda hästarna Prins Trolle och Reablixten inför kvällens stordåd.

– Jag har hört så mycket gott om Riddarveckan att jag var tvungen att komma hit, och det måste jag säga att Hova har den finaste tornerspelsbana jag någonsin sett! säger han uppskattande.

Kosacksadel

Prins Trolle, som är en stor och kraftig arbetshäst, får på sig en avancerad blå kosacksadel, tillverkad i Kiev, som lär lämpa sig speciellt bra när man ska plocka upp saker från marken.

– Prinsen är min väpnares häst, men jag har lovat att låna ut min egen Reablixten till riddarkollegan ”Vita facklan”, eller Helen Nyström som hon heter i det civila, från Gullspång. Alla andra kommer att rida smäckra och smidiga hästar under spelen antar jag, så jag tycker det är lite kul att komma på en rejäl arbetshäst.

Till fjälls med häst

”Ulvskalle” arbetar som naturvårdsvakt på länsstyrelsen hemma i Jämtland, och berättar att han rider så ofta han kan i jobbet. Tar han inte motorcykel eller helikopter upp på fjället så blir det häst.

En liten stund senare provrider ”Vita facklan” och ”Ulvskalle tornerspelsbanan tillsammans. Virvlande sadeltäcken blandas med yrande sand när ryttarna passerar varandra i yster galopp.

– Vilken kul häst! ropar Helen Nyström uppspelt.

– Nu känner jag mig jättetaggad inför kvällen, säger hon lite senare, när hon klivit av sin lånehäst. Hennes egen häst verkar ha tröttnat på tornerspel efter att ha varit med i flera år, och även om det är lite sorgligt att ställa upp tillsammans med en annan häst än den egna, tycker hon det är roligt att rida en som är så pigg som Reablixten.

Hålla ångan uppe

Framför en av husvagnarna i riddarlägret sitter Riddarveckans härold Mikael Lundahl och drar upp riktlinjerna inför dagens arbete. Han har var varit med och arbetat med Riddarveckan sedan 1993.

– Min roll är att vara konferencier och driva spelet framåt, och se till att alla vi som jobbar håller ångan uppe, säger han.

Riddarveckan är något man ser fram emot och som all vinterns träning mynnar ut i, förklarar han. Ingen dag är den andra lik, och arrangörerna försöker ständigt hitta på nya saker under veckan.

– Det är det vi är kända för, säger härolden Mikael Lundahl.

– Vi kanske inte har Sveriges bästa riddare, men det är inte en lugn stund på Hova Riddarvecka!

  • Malin Bring