20 jul 2016 06:00

20 jul 2016 06:00

Går i pension – efter 48 år

GULLSPÅNG: Söker nya utmaningar fortfarande

– Nej, men alla frågar: ”Hur är det att ha pension?”
Svaret är att Ridder Karlsson, med det ovanliga förnamnet, inte har gått i pension.
– Men det dröjer inte.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Efter 48 år på märkningsföretaget Partex AB gick Ridder Karlsson hem i april.

– Det skedde en omorganisation och jag som fyller 65 år i augusti tyckte att jag kunde ju gå, annars hade det drabbat någon annan. Men pensionär är jag inte, åtminstone inte än på en månad.

Gustav Ridder Lorang Karlsson föddes den 21 augusti 1951.

– Gustav har jag från far, Ridder bero på att mor hade norskt påbrå, och Lorang för att förlossningsläkaren hette det.

Efter årskurs åtta började Ridder att jobba.

– Första jobbet var på Stig Ruben AB i Otterbäcken, de tillverkade delar och monterade dessa i kastrullar till fiskespö. Men firman gick i konkurs och farsan ordnade då att jag fick jobba i Otterbäcken hamn, men det var bara till och från så jag började jobba på HBT-produkter i Mariestad.

Moped till Älgarås

– Företaget gjorde oljetankar till villaägare. När de flyttade firman till Älgarås pendlade jag på moped från Otterbäcken. Jag minns att det var brandfarligt och de byggde upp en ställning utomhus där tankarna svetsades samman. Men jobbet tog abrupt slut, ägaren skulle åka till Stockholm för att kolla på jobb åt firman. Det hade att göra med regalskeppet Vasa. Någon dag senare kom det ett telefonsamtal till kontoret. Ägaren hade gjort av med alla pengar, det fanns inget kvar till löner.

– Jag jobbade kvar ett par veckor men såg inte röken av ägaren.

Arbetsförmedlingen

Ridder vände sig till arbetsförmedlingen som på den tiden var inhyst i före detta vandrarhemmet i Gullspång.

– Jag åkte med far i tåget från Otterbäcken till Gullspång, han var lokförare på NBJ-banan. Jag hoppade av och gick till arbetsförmedlingen. Nej, det fanns inga jobb. Men när jag var på väg ut ringde telefonen. ”Vänta, får vi se”, sa arbetsförmedlaren.

Det visade sig att det var Tore Lööf från Elektro-Lööf som behövde en allt-i-allo. ”Han kanske står här? Han heter Ridder”.

– ”När kan han komma upp så jag får se på'n”, sa Tore i telefon.

Den 13 augusti 1968 började Ridder Karlsson vid Elektro-Lööf.

– Den 21 augusti, på min födelsedag, kallade Tore in mig: ”Det går ju bra det här, mor och jag har kommit överens om att ge dig löneförhöjning”. I samma veva berättade han att de beställt en packmoped på Brandbergs järn. Det var mitt jobb till en början, åka ärenden, paket som skulle hämtas eller köras ner till Posten. Men nu var det slutcyklat.

Med åren blev Ridder transportansvarig på Elekto-Lööf (namnbyte till Partex 1973).

– Jag kom vid en tid när det började gå väldigt bra för företaget. Det köptes tjänstebilar och policyn var bland annat att ingen skitig bil skulle hämta eller köra grejer. Så det var mitt jobb, att sköta om bilarna. Jag körde folk till och från Arlanda och Landvetter. Det var vit skjorta med företagslogga som gällde.

F-skattesedel

Karriären fortsatte på lagret och i produktionen för att ta slut i april 2016. Men pensionär är han inte, Ridder hade till och med ambitionen att gå en Starta-eget-kurs och han kommer att ansöka om F-skattesedel.

– Jag samarbetar med en firma i Karlstad genom att jag säljer bilder från till exempel olyckor och katastrofer. Har varit intresserad av fotografering ända sedan jag fick en kamera när jag var i sjuårsåldern.

– Och så har jag ju barn och barnbarn så jag har nog att göra.

Efter 48 år på märkningsföretaget Partex AB gick Ridder Karlsson hem i april.

– Det skedde en omorganisation och jag som fyller 65 år i augusti tyckte att jag kunde ju gå, annars hade det drabbat någon annan. Men pensionär är jag inte, åtminstone inte än på en månad.

Gustav Ridder Lorang Karlsson föddes den 21 augusti 1951.

– Gustav har jag från far, Ridder bero på att mor hade norskt påbrå, och Lorang för att förlossningsläkaren hette det.

Efter årskurs åtta började Ridder att jobba.

– Första jobbet var på Stig Ruben AB i Otterbäcken, de tillverkade delar och monterade dessa i kastrullar till fiskespö. Men firman gick i konkurs och farsan ordnade då att jag fick jobba i Otterbäcken hamn, men det var bara till och från så jag började jobba på HBT-produkter i Mariestad.

Moped till Älgarås

– Företaget gjorde oljetankar till villaägare. När de flyttade firman till Älgarås pendlade jag på moped från Otterbäcken. Jag minns att det var brandfarligt och de byggde upp en ställning utomhus där tankarna svetsades samman. Men jobbet tog abrupt slut, ägaren skulle åka till Stockholm för att kolla på jobb åt firman. Det hade att göra med regalskeppet Vasa. Någon dag senare kom det ett telefonsamtal till kontoret. Ägaren hade gjort av med alla pengar, det fanns inget kvar till löner.

– Jag jobbade kvar ett par veckor men såg inte röken av ägaren.

Arbetsförmedlingen

Ridder vände sig till arbetsförmedlingen som på den tiden var inhyst i före detta vandrarhemmet i Gullspång.

– Jag åkte med far i tåget från Otterbäcken till Gullspång, han var lokförare på NBJ-banan. Jag hoppade av och gick till arbetsförmedlingen. Nej, det fanns inga jobb. Men när jag var på väg ut ringde telefonen. ”Vänta, får vi se”, sa arbetsförmedlaren.

Det visade sig att det var Tore Lööf från Elektro-Lööf som behövde en allt-i-allo. ”Han kanske står här? Han heter Ridder”.

– ”När kan han komma upp så jag får se på'n”, sa Tore i telefon.

Den 13 augusti 1968 började Ridder Karlsson vid Elektro-Lööf.

– Den 21 augusti, på min födelsedag, kallade Tore in mig: ”Det går ju bra det här, mor och jag har kommit överens om att ge dig löneförhöjning”. I samma veva berättade han att de beställt en packmoped på Brandbergs järn. Det var mitt jobb till en början, åka ärenden, paket som skulle hämtas eller köras ner till Posten. Men nu var det slutcyklat.

Med åren blev Ridder transportansvarig på Elekto-Lööf (namnbyte till Partex 1973).

– Jag kom vid en tid när det började gå väldigt bra för företaget. Det köptes tjänstebilar och policyn var bland annat att ingen skitig bil skulle hämta eller köra grejer. Så det var mitt jobb, att sköta om bilarna. Jag körde folk till och från Arlanda och Landvetter. Det var vit skjorta med företagslogga som gällde.

F-skattesedel

Karriären fortsatte på lagret och i produktionen för att ta slut i april 2016. Men pensionär är han inte, Ridder hade till och med ambitionen att gå en Starta-eget-kurs och han kommer att ansöka om F-skattesedel.

– Jag samarbetar med en firma i Karlstad genom att jag säljer bilder från till exempel olyckor och katastrofer. Har varit intresserad av fotografering ända sedan jag fick en kamera när jag var i sjuårsåldern.

– Och så har jag ju barn och barnbarn så jag har nog att göra.