11 maj 2016 06:00

11 maj 2016 06:00

Går i släktens fotspår

KVINNLIGA FÖRETAGARE: Carina Apelgren tvekade inte när hon fick möjligheten

Carina Apelgren var delägare i ett framgångsrikt märkningsföretag i Gullspång men slutade för att bli begravningsentreprenör.
Ett enkelt val menar hon.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

– Jag ville gärna föra traditionen vidare, det är ju min gammalmorfar, Hjalmar Bengtzing, som för 80 år sedan startade begravningsbyrån i Rudskoga. Sedan dess har den vandrat runt i släkten, jag är den femte i släkten Bengtzing som äger begravningsbyrån.

Hon tar emot denna bedårande vackra försommardag hemma i Estenberga. Körsbärsträden står i full blom. Vi tar en tur i trädgården.

– Jag tycker det känns rätt att ha kontoret här, i hemmamiljö, vi kan sitta i lugn och ro, låta det få den tid som behövs. Och blir det för svårt så kan vi gå ut en stund i trädgården.

Mycket känslor

Nej, Carina Apelgren tvekade inte. Hon ser inte jobbet som vare sig skrämmande eller främmande.

– Det här är egentligen något helt naturligt för mig. Mina föräldrar drev firman i 15 år, de hade också allt i hemmamiljö. Likbil i garaget och lagret med kistor i ett uthus. Inga konstigheter. Så är det inte riktigt i dag. Likbil har jag men jag lagerför inte några kistor längre.

Vad präglar en bra begravningsentreprenör? Carina Apelgren menar att det viktigaste är att kunna lyssna.

– För kunden är det ju en speciell stund. Därför är det viktigt, som jag sa, att det får ta den tid som situationen kräver. Det gäller att vi gör något bra utav det, säger Carina och berättar att en annan viktigt egenskap är noggrannhet och att det ingår mycket mer i jobbet än vad man kan tro.

– Och då är det bra om det inte blir några fel. Jag vill ha det så värdigt som möjligt. Det är viktigt.

Ingen begravning är den andra lik (!), nej, alla skämt är hon hjärtligt trött på.

– ”Dödsäsong”, ”Liknöjd”, jag förstår inte hur folk orkar.

Inget kylrum

En förändring som skett på senare tid är borttagandet av kylrummet på Amnegården. För begravningsentreprenörerna har det inneburit att resandet ökat drastiskt.

– Nu kan det blir både två och tre resor till Mariestad.

Vid ett dödsfall, om de anhöriga vill ha Bengtzings begravningsbyrås tjänster, kör Carina Apelgren den döde till kylrummet i Mariestad.

– Bor de anhöriga inte på orten, och vill komma och se den avlidna, får vi också åka till Mariestad. Slutligen åker jag ner för att hämta kistan vid själva begravningen.

Carina Apelgren har sin åsikt klar, hon tycker att ett kylrum borde vara en självklarhet i varje kommun.

– Det tycker jag vore mer värdigt, liksom ur miljösynpunkt. Det blir mycket åkande.

Carina Apelgren trivs bra med sitt nya jobb. Det är snart två år sedan hon tog över rörelsen efter sin morbror, Mats Bengtzing och hans fru Birgitha.

– Ja, verkligen. Jag har fått den känslan att folk uppskattar att den här tjänsten finns kvar på en liten ort. Och man får så mycket tillbaka. Jag har väl aldrig fått så mycket bekräftelse i något jobb tidigare, säger hon leende.

– Jag ville gärna föra traditionen vidare, det är ju min gammalmorfar, Hjalmar Bengtzing, som för 80 år sedan startade begravningsbyrån i Rudskoga. Sedan dess har den vandrat runt i släkten, jag är den femte i släkten Bengtzing som äger begravningsbyrån.

Hon tar emot denna bedårande vackra försommardag hemma i Estenberga. Körsbärsträden står i full blom. Vi tar en tur i trädgården.

– Jag tycker det känns rätt att ha kontoret här, i hemmamiljö, vi kan sitta i lugn och ro, låta det få den tid som behövs. Och blir det för svårt så kan vi gå ut en stund i trädgården.

Mycket känslor

Nej, Carina Apelgren tvekade inte. Hon ser inte jobbet som vare sig skrämmande eller främmande.

– Det här är egentligen något helt naturligt för mig. Mina föräldrar drev firman i 15 år, de hade också allt i hemmamiljö. Likbil i garaget och lagret med kistor i ett uthus. Inga konstigheter. Så är det inte riktigt i dag. Likbil har jag men jag lagerför inte några kistor längre.

Vad präglar en bra begravningsentreprenör? Carina Apelgren menar att det viktigaste är att kunna lyssna.

– För kunden är det ju en speciell stund. Därför är det viktigt, som jag sa, att det får ta den tid som situationen kräver. Det gäller att vi gör något bra utav det, säger Carina och berättar att en annan viktigt egenskap är noggrannhet och att det ingår mycket mer i jobbet än vad man kan tro.

– Och då är det bra om det inte blir några fel. Jag vill ha det så värdigt som möjligt. Det är viktigt.

Ingen begravning är den andra lik (!), nej, alla skämt är hon hjärtligt trött på.

– ”Dödsäsong”, ”Liknöjd”, jag förstår inte hur folk orkar.

Inget kylrum

En förändring som skett på senare tid är borttagandet av kylrummet på Amnegården. För begravningsentreprenörerna har det inneburit att resandet ökat drastiskt.

– Nu kan det blir både två och tre resor till Mariestad.

Vid ett dödsfall, om de anhöriga vill ha Bengtzings begravningsbyrås tjänster, kör Carina Apelgren den döde till kylrummet i Mariestad.

– Bor de anhöriga inte på orten, och vill komma och se den avlidna, får vi också åka till Mariestad. Slutligen åker jag ner för att hämta kistan vid själva begravningen.

Carina Apelgren har sin åsikt klar, hon tycker att ett kylrum borde vara en självklarhet i varje kommun.

– Det tycker jag vore mer värdigt, liksom ur miljösynpunkt. Det blir mycket åkande.

Carina Apelgren trivs bra med sitt nya jobb. Det är snart två år sedan hon tog över rörelsen efter sin morbror, Mats Bengtzing och hans fru Birgitha.

– Ja, verkligen. Jag har fått den känslan att folk uppskattar att den här tjänsten finns kvar på en liten ort. Och man får så mycket tillbaka. Jag har väl aldrig fått så mycket bekräftelse i något jobb tidigare, säger hon leende.