26 dec 2015 06:39

26 dec 2015 08:32

"Judas" lockar till skratt

SKAGERSVIK: Traditionen förs outtröttligt vidare

Det är juldagskväll. I stugorna är mysfaktorn hög. Då bryts stillheten av sång och musik. Julvisegänget är i antågande.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Gänget, som har samlas vid 18-tiden hemma hos Ulf och Karin Gustafsson på Lillgatan, laddar med glögg inför den långa marschen. De är beredda att cirkulera i samhället tills framåt midnatt.

– Vi slutar när det släcks ner, förtydligar Siv Andersson.

– Det var annat förr, då knacka de på och sjöng, även om det mörkt i husen, raljerar Bertil Arvidsson som är sminkad mörk och skäggig.

Tradition

Allt för att likna Judas. Bertils har också ett givet uppdrag, att samla in pengar. Innan de nio går ut i natten skojar Siv och Bertil om ”det tunga arvet”. Deras fäder har ett långt förflutet bland julvisesångarna. Siv är dotter till Allan Andersson och Bertil till framlidne Knut Arvidsson.

Båda är överens om att de vill föra traditionen vidare.

Vilken tonart?

Innan de lämnar stugvärmen sjunger gänget fem verser av Julvisa:

”Guds son är född i Betlehem på denna dag, allt efter Guds eget välbehag och vorden kött. Av blott gunst och nåde är han oss sänd till hjälp och tröst och haver från all våde all världens återlöst” låter vers ett.

När alla är överens om tonart, Björn Larsson sköter med dragspelet, ger det sig ut i den ljumma – nåja – juldagskvällen där temperaturen visar 6-7 grader.

Visar pungen

Torny Eriksson bär den imponerande stjärnan. Första anhalt är familjen Anna och Fredrik Fredriksson. När de framfört fem verser säger Ulf Gustafsson: ”Ett-två-tre” och hela gänget utbrister unisont: ”GOD JUL”. Besöket avslutas med att Bertil går fram och visar sin pengapung där det slinker ner en sedel.

Möts av glädje

Pengarna som samlas in under kvällen går till de föreningar i Gullspång som har ungdomsverksamhet.

– Alla föreningar får inte varje år, vi har ett rullande schema, förklarar Bertil Arvidsson när vi går vidare till Juhani och Anneli Perttula.

Överallt möts sångarna med skratt och glädje. Några som blir extra glad är Vesa och Carola Granfors.

– Jag minns när min morbror var Judas, då fick jag hjälpa till att sminka honom. Det här är jätteroligt. En eloge till dem, att de håller det här vid liv, säger Carola.

Gänget, som har samlas vid 18-tiden hemma hos Ulf och Karin Gustafsson på Lillgatan, laddar med glögg inför den långa marschen. De är beredda att cirkulera i samhället tills framåt midnatt.

– Vi slutar när det släcks ner, förtydligar Siv Andersson.

– Det var annat förr, då knacka de på och sjöng, även om det mörkt i husen, raljerar Bertil Arvidsson som är sminkad mörk och skäggig.

Tradition

Allt för att likna Judas. Bertils har också ett givet uppdrag, att samla in pengar. Innan de nio går ut i natten skojar Siv och Bertil om ”det tunga arvet”. Deras fäder har ett långt förflutet bland julvisesångarna. Siv är dotter till Allan Andersson och Bertil till framlidne Knut Arvidsson.

Båda är överens om att de vill föra traditionen vidare.

Vilken tonart?

Innan de lämnar stugvärmen sjunger gänget fem verser av Julvisa:

”Guds son är född i Betlehem på denna dag, allt efter Guds eget välbehag och vorden kött. Av blott gunst och nåde är han oss sänd till hjälp och tröst och haver från all våde all världens återlöst” låter vers ett.

När alla är överens om tonart, Björn Larsson sköter med dragspelet, ger det sig ut i den ljumma – nåja – juldagskvällen där temperaturen visar 6-7 grader.

Visar pungen

Torny Eriksson bär den imponerande stjärnan. Första anhalt är familjen Anna och Fredrik Fredriksson. När de framfört fem verser säger Ulf Gustafsson: ”Ett-två-tre” och hela gänget utbrister unisont: ”GOD JUL”. Besöket avslutas med att Bertil går fram och visar sin pengapung där det slinker ner en sedel.

Möts av glädje

Pengarna som samlas in under kvällen går till de föreningar i Gullspång som har ungdomsverksamhet.

– Alla föreningar får inte varje år, vi har ett rullande schema, förklarar Bertil Arvidsson när vi går vidare till Juhani och Anneli Perttula.

Överallt möts sångarna med skratt och glädje. Några som blir extra glad är Vesa och Carola Granfors.

– Jag minns när min morbror var Judas, då fick jag hjälpa till att sminka honom. Det här är jätteroligt. En eloge till dem, att de håller det här vid liv, säger Carola.