03 okt 2017 06:00

03 okt 2017 06:00

Stoppa den europeiska våldsfesten

Polisens agerande under lördagens demonstrationer och våldsamheter i Göteborg förtjänar beröm. Det är uppenbart att Polisen har lärt sig mycket det senaste decenniet om hur sådana här situationer ska hanteras. Insatsen var välordnad samt systematisk och hindrade en känslig situation från att eskalera till en direkt allmänfarlig sådan.

Ingen torde vara avundsjuk på poliserna. Deras jobb ställer dem mellan två läger som avskyr det demokratiska samhället och är fullt beredda att bruka våld mot dess institutioner – såsom Polisen. Nazisterna och vänsterextremisterna är av samma skrot och korn.

Polisen kan inte längre sägas ha en daltande attityd gentemot dessa samhällsfientliga grupper. Enligt flera nyhetskällor användes pepparsprej och möjligen även tårgas för att kontrollera situationen. Gott så. Utan polisernas resoluta agerande hade grupperna säkerligen kommit i kontakt med varandra på bred front och ett krigsliknande tillstånd uppstått. Så blev nu inte fallet. För det är Polisen värd både beröm och beundran.

Det är dock värt att fundera över om dylika situationer alls behöver uppstå. Allting talar för att Sverige på egen hand inte kan uppbåda våldsverkande nazister och vänsterextremister i denna omfattning.

Det finns ett slags turnerande vänstervåldsverkare som reser runt i Europa och begår upplopp, plundrar och slåss mot ordningsmakten. Detta syntes tydligt inte minst under G20-mötet i Hamburg i juli då staden sattes i brand. Av allt att döma dök delar av denna maskerade gatustensorkester upp i Göteborg i helgen. Även nazisterna fick utländsk uppbackning, bland annat från våra nordiska grannländer. För båda läger gäller dessutom att svenskar ofta är med på motsvarande aktiviteter i andra länder.

Utan hjälp utifrån skulle dessa grupper vara för små för att kunna störa, hota och skada resten av samhället i den här utsträckningen. Ändå accepterar vi regelmässigt att detta sker. Den europeiska rörelsefriheten finns inte till för att underlätta förekomsten av en europeisk våldsturné.

Säpo har kännedom om vilka människor som agerar i dessa miljöer i Sverige. Motsvarande gäller i stor utsträckning i övriga europeiska länder. Denna kunskap bör kunna användas som grund för ett system för att om inte fullt ut hejda så åtminstone försvåra våldsturismen.

Det behövs ett system för att kunna hindra dem från att resa runt och skämma ut sina hemländer. Inför en händelse som den i Göteborg i lördags skulle Sverige exempelvis kunna begära att personerna som är sannolika att ansluta sig till våldsamheterna beläggs med inreseförbud till Sverige under en period av säg två veckor före och två veckor efter. För att signalera brottets allvar bör överträdelser bestraffas tämligen hårt, i normalfallet med fängelse i säg ett års tid.

Det finns flera svårigheter med att utforma en sådan lagstiftning men de är inte oöverstigliga. Att bara se på medan samhällsomstörtande våldsverkare turnerar runt i Europa bör dock inte vara ett alternativ.

Daniel Persson

Polisens agerande under lördagens demonstrationer och våldsamheter i Göteborg förtjänar beröm. Det är uppenbart att Polisen har lärt sig mycket det senaste decenniet om hur sådana här situationer ska hanteras. Insatsen var välordnad samt systematisk och hindrade en känslig situation från att eskalera till en direkt allmänfarlig sådan.

Ingen torde vara avundsjuk på poliserna. Deras jobb ställer dem mellan två läger som avskyr det demokratiska samhället och är fullt beredda att bruka våld mot dess institutioner – såsom Polisen. Nazisterna och vänsterextremisterna är av samma skrot och korn.

Polisen kan inte längre sägas ha en daltande attityd gentemot dessa samhällsfientliga grupper. Enligt flera nyhetskällor användes pepparsprej och möjligen även tårgas för att kontrollera situationen. Gott så. Utan polisernas resoluta agerande hade grupperna säkerligen kommit i kontakt med varandra på bred front och ett krigsliknande tillstånd uppstått. Så blev nu inte fallet. För det är Polisen värd både beröm och beundran.

Det är dock värt att fundera över om dylika situationer alls behöver uppstå. Allting talar för att Sverige på egen hand inte kan uppbåda våldsverkande nazister och vänsterextremister i denna omfattning.

Det finns ett slags turnerande vänstervåldsverkare som reser runt i Europa och begår upplopp, plundrar och slåss mot ordningsmakten. Detta syntes tydligt inte minst under G20-mötet i Hamburg i juli då staden sattes i brand. Av allt att döma dök delar av denna maskerade gatustensorkester upp i Göteborg i helgen. Även nazisterna fick utländsk uppbackning, bland annat från våra nordiska grannländer. För båda läger gäller dessutom att svenskar ofta är med på motsvarande aktiviteter i andra länder.

Utan hjälp utifrån skulle dessa grupper vara för små för att kunna störa, hota och skada resten av samhället i den här utsträckningen. Ändå accepterar vi regelmässigt att detta sker. Den europeiska rörelsefriheten finns inte till för att underlätta förekomsten av en europeisk våldsturné.

Säpo har kännedom om vilka människor som agerar i dessa miljöer i Sverige. Motsvarande gäller i stor utsträckning i övriga europeiska länder. Denna kunskap bör kunna användas som grund för ett system för att om inte fullt ut hejda så åtminstone försvåra våldsturismen.

Det behövs ett system för att kunna hindra dem från att resa runt och skämma ut sina hemländer. Inför en händelse som den i Göteborg i lördags skulle Sverige exempelvis kunna begära att personerna som är sannolika att ansluta sig till våldsamheterna beläggs med inreseförbud till Sverige under en period av säg två veckor före och två veckor efter. För att signalera brottets allvar bör överträdelser bestraffas tämligen hårt, i normalfallet med fängelse i säg ett års tid.

Det finns flera svårigheter med att utforma en sådan lagstiftning men de är inte oöverstigliga. Att bara se på medan samhällsomstörtande våldsverkare turnerar runt i Europa bör dock inte vara ett alternativ.

Daniel Persson