30 aug 2017 06:00

30 aug 2017 06:00

Minimöte för minilösning

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Minitoppmöte är en mycket träffande benämning på den sammankomst som tog plats i Paris den 28 augusti. Till skillnad från vid vanliga EU-toppmöten deltog bara Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien från Europa, samt de afrikanska länderna Tchad, Niger och Libyen. Frågan som diskuterades var hur flyktingströmmen över Medelhavet till Europa kan minska.

De tre afrikanska länderna utgör en populär väg mot Europa för de människor som lämnar bland annat fattigdom i andra delar av den sydligare kontinenten. I stället för att dessa personer ska ta den livsfarliga vägen över Medelhavet i hopp om ett nytt liv vill nu de fyra EU-länderna att asyl ska kunna prövas redan i flyktingläger i Tchad och Niger. De som då beviljas asyl kan ta sig till Europa på ett säkert och lagligt sätt, medan de som får avslag inte behöver riskera sitt liv i onödan, eftersom de skickas direkt tillbaka till sina hemländer.

Överenskommelsen kommer även att minska strömmen av migranter genom de tre afrikanska länderna, och de fyra europeiska länderna har också gått med på att bistå Tchad och Nigers egna gränskontroller. Eftersom det främst är fattigdom som driver flyktingar och människosmugglare i norra Afrika vill flera länder i området dessutom ha EU:s hjälp med att skapa andra försörjningsmöjligheter, till exempel lantbruk, för dessa personer. De fyra länder som deltog på mötet har dock inte mandat att fatta beslut å hela EU:s vägnar, så det önskemålet får vänta.

Att kunna genomföra asylprövning redan innan migranter når Europa är ett gott förslag som säkert kommer att göra situationen mer hanterbar för Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien. Alla länder som deltog på mötet behöver få kontroll över vilka människor som kommer genom och till landet i fråga, inte minst för att kunna hantera de stora grupper som redan nått sina mål. Men detta är varken den enda eller viktigaste lösningen som Europas länder behöver i migrationsfrågan.

Prioriteringen bör fortfarande vara att få på plats ett gemensamt migrationssystem för hela EU, som alla länder kan enas om. Det kvotsystem för asylsökande som man försökt införa saknar stöd i många länder och fungerar inte. Ska EU ha ett gemensamt asylförfarande att söka till för att sedan fördelas inom unionen eller ska medlemsländerna ha skilda system? Hur ska det fungera? Ett gemensamt system behövs dock om asyl ska sökas på andra sidan Medelhavet.

Lyckas man med detta kan migrationstrycket mot Medelhavsländerna minska, men i stället finns risken att vissa länder är mer villiga än andra att ta emot migranter. Därtill måste incitamenten att uppehålla sig illegalt i somliga EU-länder, däribland Sverige, minska för att de som fått avslag inte ska söka sig hit illegalt ändå.

Agnes Karnatz

Minitoppmöte är en mycket träffande benämning på den sammankomst som tog plats i Paris den 28 augusti. Till skillnad från vid vanliga EU-toppmöten deltog bara Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien från Europa, samt de afrikanska länderna Tchad, Niger och Libyen. Frågan som diskuterades var hur flyktingströmmen över Medelhavet till Europa kan minska.

De tre afrikanska länderna utgör en populär väg mot Europa för de människor som lämnar bland annat fattigdom i andra delar av den sydligare kontinenten. I stället för att dessa personer ska ta den livsfarliga vägen över Medelhavet i hopp om ett nytt liv vill nu de fyra EU-länderna att asyl ska kunna prövas redan i flyktingläger i Tchad och Niger. De som då beviljas asyl kan ta sig till Europa på ett säkert och lagligt sätt, medan de som får avslag inte behöver riskera sitt liv i onödan, eftersom de skickas direkt tillbaka till sina hemländer.

Överenskommelsen kommer även att minska strömmen av migranter genom de tre afrikanska länderna, och de fyra europeiska länderna har också gått med på att bistå Tchad och Nigers egna gränskontroller. Eftersom det främst är fattigdom som driver flyktingar och människosmugglare i norra Afrika vill flera länder i området dessutom ha EU:s hjälp med att skapa andra försörjningsmöjligheter, till exempel lantbruk, för dessa personer. De fyra länder som deltog på mötet har dock inte mandat att fatta beslut å hela EU:s vägnar, så det önskemålet får vänta.

Att kunna genomföra asylprövning redan innan migranter når Europa är ett gott förslag som säkert kommer att göra situationen mer hanterbar för Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien. Alla länder som deltog på mötet behöver få kontroll över vilka människor som kommer genom och till landet i fråga, inte minst för att kunna hantera de stora grupper som redan nått sina mål. Men detta är varken den enda eller viktigaste lösningen som Europas länder behöver i migrationsfrågan.

Prioriteringen bör fortfarande vara att få på plats ett gemensamt migrationssystem för hela EU, som alla länder kan enas om. Det kvotsystem för asylsökande som man försökt införa saknar stöd i många länder och fungerar inte. Ska EU ha ett gemensamt asylförfarande att söka till för att sedan fördelas inom unionen eller ska medlemsländerna ha skilda system? Hur ska det fungera? Ett gemensamt system behövs dock om asyl ska sökas på andra sidan Medelhavet.

Lyckas man med detta kan migrationstrycket mot Medelhavsländerna minska, men i stället finns risken att vissa länder är mer villiga än andra att ta emot migranter. Därtill måste incitamenten att uppehålla sig illegalt i somliga EU-länder, däribland Sverige, minska för att de som fått avslag inte ska söka sig hit illegalt ändå.

Agnes Karnatz