19 maj 2017 06:00

19 maj 2017 06:00

Vilken insyn har politikerna i föreningen?

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Töreboda kommun ställer krav på arabiska föreningen. Verksamheten måste vara öppen för alla om de ska få kommunala bidrag och politikerna tycker att det finns vissa tveksamheter gällande kvinnors deltagande.

Det är bra säger oppositionsråd Kenneth Carlsson (S) som är ersättare i föreningens styrelse. Han har bland annat noterat att det inte var en enda kvinna på årsmötet. Lika stor förståelse tycks inte föreningens ordförande Fawwaz Abbas ha (artikel sidan 17). Han säger istället att det är konstigt att det frågas så mycket om kvinnor.

Det är inte det minsta konstigt. Ur ett integrationsperspektiv är jämställdhet en av de allra viktigaste frågorna och det finns anledning för Törebodas politiker att fundera över hur man agerat tidigare.

Töreboda kommun delar varje år ut ett stipendium till en förening som arbetat särskilt med ”verksamhet på lika villkor”. 2015 gick stipendiet till arabiska föreningen. Jag vet inte hur kommunen diskuterade inför utnämnandet och jag är osäker på hur stor inblick de som nominerade hade om föreningens inre verksamhet. Men för en utomstående är det minst sagt förvånande att dela ut stipendiet ”På lika villkor” till en förening som exempelvis hävdar att kvinnor och män på grund av religion inte får bada tillsammans.

Vid ett annat tillfälle intervjuade en av MT:s reportrar kvinnor och barn efter Ramadan. Det uppskattades inte av vissa män i föreningen som tog kontakt med reportern och förklarade att det inte var kvinnorna som reportern skulle prata med. Agerandet rimmar illa med ”på lika villkor” där ingen behöver fråga någon annan om lov för att få yttra sig.

Föreningen har också lagt upp bilder från en grillfest bara för män på sin hemsida. När vår reporter frågade om detta hävdade ordföranden att det var en privat fest och strax därefter kom det upp andra bilder där även kvinnor fanns med.

Männen kan dansa på nationaldagen, gå utan slöja och prata med pressen precis som de vill.

Det är naturligtvis inte rimligt att begära att människor över en natt ska anamma den svenska jämställdheten fullt ut, men att dela ut ett stipendium där mottagaren får beröm för sitt arbete med ”lika villkor” samtidigt som verksamheten i praktiken inte alls är jämställd skickar helt fel signaler till en nyanländ grupp invandrare om vad det svenska samhället kräver.

Stipendiet är historia nu, men att återigen ge skattepengar till arabiska föreningen med motiveringen att det går till integrationsfrämjande verksamhet bör i alla fall diskuteras.

Töreboda kommun är inte ensamma om att fundera i de här tankebanorna. Debatten om vilka krav som ska ställas har blossat upp efter att det avslöjats att flera föreningar i landet inte alls levt upp till de demokratiska kraven men ändå fått bidrag. Det har exempelvis varit församlingar som anlitat hatpredikanter och hetsat mot shiamuslimer.

Vem som helst har rätt att bilda föreningar och bestämma vilka regler som ska gälla, men finns det minsta tecken på att medlemmarna behandlas olika på grund av kön, etnicitet, religion eller något annat så ska verksamheten inte finansieras med skattepengar.

Lika lite borde arabiska föreningen med de tveksamheter som ovan redovisats få kommunalt stöd utan tydliga krav och redovisning.

Vill man vara en del av Sverige krävs en viss assimilering. Varför inte pröva att simma tillsammans? Det finns många muslimer som inte har några problem med detta och det finns heltäckande badkläder för den som inte vill visa bar hud.

Är det svårt att få kvinnorna att komma till möten eftersom de har barn och hem att sköta så skulle ju en lösning vara att gå varannan gång. Det är en verklighet i de flesta familjer att både mamma och pappa ställer upp i hemmet.

Under tiden borde politikerna i Töreboda fundera på var skattepengar som ska gå till integration gör störst nytta. Det går också att vända på frågan: Kan bidragen till och med öka segregationen?

Vilken insyn har politikerna i föreningen?

Karin Eriksson

Töreboda kommun ställer krav på arabiska föreningen. Verksamheten måste vara öppen för alla om de ska få kommunala bidrag och politikerna tycker att det finns vissa tveksamheter gällande kvinnors deltagande.

Det är bra säger oppositionsråd Kenneth Carlsson (S) som är ersättare i föreningens styrelse. Han har bland annat noterat att det inte var en enda kvinna på årsmötet. Lika stor förståelse tycks inte föreningens ordförande Fawwaz Abbas ha (artikel sidan 17). Han säger istället att det är konstigt att det frågas så mycket om kvinnor.

Det är inte det minsta konstigt. Ur ett integrationsperspektiv är jämställdhet en av de allra viktigaste frågorna och det finns anledning för Törebodas politiker att fundera över hur man agerat tidigare.

Töreboda kommun delar varje år ut ett stipendium till en förening som arbetat särskilt med ”verksamhet på lika villkor”. 2015 gick stipendiet till arabiska föreningen. Jag vet inte hur kommunen diskuterade inför utnämnandet och jag är osäker på hur stor inblick de som nominerade hade om föreningens inre verksamhet. Men för en utomstående är det minst sagt förvånande att dela ut stipendiet ”På lika villkor” till en förening som exempelvis hävdar att kvinnor och män på grund av religion inte får bada tillsammans.

Vid ett annat tillfälle intervjuade en av MT:s reportrar kvinnor och barn efter Ramadan. Det uppskattades inte av vissa män i föreningen som tog kontakt med reportern och förklarade att det inte var kvinnorna som reportern skulle prata med. Agerandet rimmar illa med ”på lika villkor” där ingen behöver fråga någon annan om lov för att få yttra sig.

Föreningen har också lagt upp bilder från en grillfest bara för män på sin hemsida. När vår reporter frågade om detta hävdade ordföranden att det var en privat fest och strax därefter kom det upp andra bilder där även kvinnor fanns med.

Männen kan dansa på nationaldagen, gå utan slöja och prata med pressen precis som de vill.

Det är naturligtvis inte rimligt att begära att människor över en natt ska anamma den svenska jämställdheten fullt ut, men att dela ut ett stipendium där mottagaren får beröm för sitt arbete med ”lika villkor” samtidigt som verksamheten i praktiken inte alls är jämställd skickar helt fel signaler till en nyanländ grupp invandrare om vad det svenska samhället kräver.

Stipendiet är historia nu, men att återigen ge skattepengar till arabiska föreningen med motiveringen att det går till integrationsfrämjande verksamhet bör i alla fall diskuteras.

Töreboda kommun är inte ensamma om att fundera i de här tankebanorna. Debatten om vilka krav som ska ställas har blossat upp efter att det avslöjats att flera föreningar i landet inte alls levt upp till de demokratiska kraven men ändå fått bidrag. Det har exempelvis varit församlingar som anlitat hatpredikanter och hetsat mot shiamuslimer.

Vem som helst har rätt att bilda föreningar och bestämma vilka regler som ska gälla, men finns det minsta tecken på att medlemmarna behandlas olika på grund av kön, etnicitet, religion eller något annat så ska verksamheten inte finansieras med skattepengar.

Lika lite borde arabiska föreningen med de tveksamheter som ovan redovisats få kommunalt stöd utan tydliga krav och redovisning.

Vill man vara en del av Sverige krävs en viss assimilering. Varför inte pröva att simma tillsammans? Det finns många muslimer som inte har några problem med detta och det finns heltäckande badkläder för den som inte vill visa bar hud.

Är det svårt att få kvinnorna att komma till möten eftersom de har barn och hem att sköta så skulle ju en lösning vara att gå varannan gång. Det är en verklighet i de flesta familjer att både mamma och pappa ställer upp i hemmet.

Under tiden borde politikerna i Töreboda fundera på var skattepengar som ska gå till integration gör störst nytta. Det går också att vända på frågan: Kan bidragen till och med öka segregationen?

Vilken insyn har politikerna i föreningen?

Karin Eriksson