11 apr 2017 06:00

11 apr 2017 06:00

Bära eller brista för S

Partiledare Stefan Löfven var inte med och öppnade Socialdemokraternas kongress i Göteborg i lördags som planerat. Han var i Stockholm med anledning av fredagens attentat. Istället fick partisekreterare Lena Rådström Baastad hålla ett kort och intetsägande öppningstal.

På söndagen dök Löfven dock upp lagom till att kongressen skulle återvälja honom som partiordförande. Han höll ett tal som i stora delar närmast bör betecknas som konservativt. Tuffa tag mot terrorister men också mot övriga brottslingar. Gängledare ska inte sitta i lyxbilar, de ska sitta i fängelse, dundrade Löfven. Han avslutade genom att tala ned politikens betydelse och istället påtala vikten av resten av samhället. Ett kraftigt avsteg från den traditionella socialdemokratiska retoriken.

Det återstår att se om den nya retoriken kommer till uttryck även i konkret politik. I så fall vore det lämpligt att talet om att hela samhället behövs följs upp exempelvis med att skattereduktionen för gåvor till ideella verksamheter återinförs. Risken är uppenbar att det stannar vid ord.

Oavsett hur det slutar försöker Löfven nu trycka ut Moderaterna från mitten genom att anamma stora delar av deras återfunna politik. Det är inte utan anledning. Säkerhet och trygghet växer alltjämt bland de frågor väljarna tycker är viktigast och då kan S inte hålla fast vid sin traditionella politik som främst hanterar trygghet som frågor om bidrag. Nu är det poliskaskar och militärkängor som gäller.

Problemet är att även om retoriken läggs om så brister trovärdigheten. Det märks även i efterdyningarna av terrorattentatet. Den misstänkte gärningsmannen har uppehållit sig i Sverige illegalt. Att en stor mängd personer vistas i Sverige utan tillstånd är ett problem som har funnits i många år och som bara har ökat under den rödgröna regeringens tid vid makten. Socialdemokraterna har på 2000-talet tydligt motsatt sig åtgärder för att se till att människor som inte får vara i Sverige faktiskt också tvingas lämna landet.

Den nya migrationspolitiken saknar också brett stöd i partiet. Kongressen beslutade att partiets principiella hållning är att permanenta uppehållstillstånd är det bästa och att partiet ska jobba för att detta ska bli normen i EU. Det kommer dock inte att hända och partistyrelsens förslag om att Sverige inte ska avvika för mycket från EU:s gemensamma regler låg fast när kongressen hade beslutat.

Partiets kluvenhet visade sig också i skillnaden mellan statsministerns tal och finansminister Magdalena Anderssons. Löfven talade om att vara hård mot brottslingar. Andersson pratade om att det är ojämlikhet som skapar extremism. Löfven talade om att bygga säkerhet tillsammans med andra länder. Andersson tog istället upp sina erfarenheter av det hårda, amerikanska klassamhället.

Socialdemokraterna har alltid varit en bred kyrka. Men Löfven verkar nu göra sitt yttersta för att bredda partiet till bristningsgränsen. Det är inte uppenbart att det är möjligt utan att partiets bärande balkar brister.

Daniel Persson

Partiledare Stefan Löfven var inte med och öppnade Socialdemokraternas kongress i Göteborg i lördags som planerat. Han var i Stockholm med anledning av fredagens attentat. Istället fick partisekreterare Lena Rådström Baastad hålla ett kort och intetsägande öppningstal.

På söndagen dök Löfven dock upp lagom till att kongressen skulle återvälja honom som partiordförande. Han höll ett tal som i stora delar närmast bör betecknas som konservativt. Tuffa tag mot terrorister men också mot övriga brottslingar. Gängledare ska inte sitta i lyxbilar, de ska sitta i fängelse, dundrade Löfven. Han avslutade genom att tala ned politikens betydelse och istället påtala vikten av resten av samhället. Ett kraftigt avsteg från den traditionella socialdemokratiska retoriken.

Det återstår att se om den nya retoriken kommer till uttryck även i konkret politik. I så fall vore det lämpligt att talet om att hela samhället behövs följs upp exempelvis med att skattereduktionen för gåvor till ideella verksamheter återinförs. Risken är uppenbar att det stannar vid ord.

Oavsett hur det slutar försöker Löfven nu trycka ut Moderaterna från mitten genom att anamma stora delar av deras återfunna politik. Det är inte utan anledning. Säkerhet och trygghet växer alltjämt bland de frågor väljarna tycker är viktigast och då kan S inte hålla fast vid sin traditionella politik som främst hanterar trygghet som frågor om bidrag. Nu är det poliskaskar och militärkängor som gäller.

Problemet är att även om retoriken läggs om så brister trovärdigheten. Det märks även i efterdyningarna av terrorattentatet. Den misstänkte gärningsmannen har uppehållit sig i Sverige illegalt. Att en stor mängd personer vistas i Sverige utan tillstånd är ett problem som har funnits i många år och som bara har ökat under den rödgröna regeringens tid vid makten. Socialdemokraterna har på 2000-talet tydligt motsatt sig åtgärder för att se till att människor som inte får vara i Sverige faktiskt också tvingas lämna landet.

Den nya migrationspolitiken saknar också brett stöd i partiet. Kongressen beslutade att partiets principiella hållning är att permanenta uppehållstillstånd är det bästa och att partiet ska jobba för att detta ska bli normen i EU. Det kommer dock inte att hända och partistyrelsens förslag om att Sverige inte ska avvika för mycket från EU:s gemensamma regler låg fast när kongressen hade beslutat.

Partiets kluvenhet visade sig också i skillnaden mellan statsministerns tal och finansminister Magdalena Anderssons. Löfven talade om att vara hård mot brottslingar. Andersson pratade om att det är ojämlikhet som skapar extremism. Löfven talade om att bygga säkerhet tillsammans med andra länder. Andersson tog istället upp sina erfarenheter av det hårda, amerikanska klassamhället.

Socialdemokraterna har alltid varit en bred kyrka. Men Löfven verkar nu göra sitt yttersta för att bredda partiet till bristningsgränsen. Det är inte uppenbart att det är möjligt utan att partiets bärande balkar brister.

Daniel Persson