08 mar 2017 06:00

14 mar 2017 08:59

I dag väljer MT bilder på kvinnor

I dag väljer Mariestads-Tidningen att illustrera våra artiklar med huvudsakligen bilder på kvinnor.

Det är inte svårt att lista ut varför. Den 8 mars är det internationella kvinnodagen och i en värld som är allt annat än jämställd är vårt val av bildsättning en liten manifestation för alla människor över hela världen som på grund av kön diskrimineras och får sämre chanser i livet.

Vi som lever i ett av världens mest jämställda länder har haft svårt att veta vilket ben vi ska stå på när våra värderingar krockar med starka patriarkala kulturer där kvinnor är andra klassens medborgare. Vårt samhälle bygger på tolerans för den enskilde, där alla ska få välja sina egna vägar i livet under förutsättning att man inte kränker andra. De ska inte spela någon roll vilken sexuell läggning man har, vilken etnicitet eller vilket kön. Vi värnar de enskilda individernas fria val inom rimliga gränser. Landets lagar och regler måste ibland stå över den enskildes önskemål.

Så ser man inte på världen i andra kulturer. Mänskliga rättigheter såsom vi tolkar dem är inte ristade i sten. I så kallade klansamhällen är gruppen viktigare än individen och kräver en annan underkastelse i systemet. De negativa sidorna kan yttra sig i förföljelse av homosexuella, religiöst förtryck eller hedersmord. Det västerländska fria samhället är inte drömmen för alla.

Ett av de tydligaste exemplen där svenskar har haft svårt att förhålla sig är debatten om slöjan. Varje människa har sin individuella frihet att välja vad man vill sätta på sig för kläder. I det perspektivet är det självklart att slöjan handlar om den enskildes rätt. Men slöjan är också ett tvång för många och en markering om att kvinnor inte ska utsätta män för sexuell frestelse. I mer extrema kulturer har kvinnor klätts in i heltäckande tält där till och med handskar varit påbud trots intensiv sommarhetta. Kvinnorna blir osynliga i samhällslivet.

Debatten tog fart under ett svensk statsbesök i Iran där kvinnliga ministrar bar sjal. Jag har svårt att förstå upprördheten över detta. Åker man till ett land som kräver att kvinnor ska täcka huvudet så får man förhålla sig till det, likväl som vi kräver att besökare i Sverige håller sig till våra regler. Det betyder inte att man ska låta bli att kritisera företeelsen eller att man ger upp sitt stöd för alla kvinnor i Iran som kämpar för sin frihet. Riktigt pinsamt blev det dock när finansminister Magdalena Andersson med kollegor lade ut en hattbild som jämförelse. Med all rätt fick de en rejäl tillrättavisning av iranska kvinnorättsrörelsen som påpekade att ingen minister i Sverige riskerar att bli fängslad och torterad om de lämnar hatten hemma.

Min förhoppning är att det svenska samhället ska bli tydligare på punkten om alla individers rätt att välja själva. Det är inte rasism att påpeka det uppenbara i vissa länders kvinnoförtryck.

Det borde vara en självklarhet i Sverige att vi ger vårt fulla stöd till alla kvinnor som vill välja bort slöjan trots omgivningens krav.

Likafullt borde det vara en självklarhet att vi tar den ökade otryggheten hos kvinnor på stort allvar och skärper lagstiftning mot sexuella övergrepp.

Det borde också vara mer än självklart att vi skyddar barn mot äktenskap eller annan form av våld.

Vi på Mariestads-Tidningen väljer bilder på kvinnor idag. Det kommer inte att förändra världen, men är en markering om att det inte spelar någon roll vilken etnicitet, kön eller sexuell läggning du har.

Vi är alla lika viktiga och har samma rättigheter.

Karin Eriksson

I dag väljer Mariestads-Tidningen att illustrera våra artiklar med huvudsakligen bilder på kvinnor.

Det är inte svårt att lista ut varför. Den 8 mars är det internationella kvinnodagen och i en värld som är allt annat än jämställd är vårt val av bildsättning en liten manifestation för alla människor över hela världen som på grund av kön diskrimineras och får sämre chanser i livet.

Vi som lever i ett av världens mest jämställda länder har haft svårt att veta vilket ben vi ska stå på när våra värderingar krockar med starka patriarkala kulturer där kvinnor är andra klassens medborgare. Vårt samhälle bygger på tolerans för den enskilde, där alla ska få välja sina egna vägar i livet under förutsättning att man inte kränker andra. De ska inte spela någon roll vilken sexuell läggning man har, vilken etnicitet eller vilket kön. Vi värnar de enskilda individernas fria val inom rimliga gränser. Landets lagar och regler måste ibland stå över den enskildes önskemål.

Så ser man inte på världen i andra kulturer. Mänskliga rättigheter såsom vi tolkar dem är inte ristade i sten. I så kallade klansamhällen är gruppen viktigare än individen och kräver en annan underkastelse i systemet. De negativa sidorna kan yttra sig i förföljelse av homosexuella, religiöst förtryck eller hedersmord. Det västerländska fria samhället är inte drömmen för alla.

Ett av de tydligaste exemplen där svenskar har haft svårt att förhålla sig är debatten om slöjan. Varje människa har sin individuella frihet att välja vad man vill sätta på sig för kläder. I det perspektivet är det självklart att slöjan handlar om den enskildes rätt. Men slöjan är också ett tvång för många och en markering om att kvinnor inte ska utsätta män för sexuell frestelse. I mer extrema kulturer har kvinnor klätts in i heltäckande tält där till och med handskar varit påbud trots intensiv sommarhetta. Kvinnorna blir osynliga i samhällslivet.

Debatten tog fart under ett svensk statsbesök i Iran där kvinnliga ministrar bar sjal. Jag har svårt att förstå upprördheten över detta. Åker man till ett land som kräver att kvinnor ska täcka huvudet så får man förhålla sig till det, likväl som vi kräver att besökare i Sverige håller sig till våra regler. Det betyder inte att man ska låta bli att kritisera företeelsen eller att man ger upp sitt stöd för alla kvinnor i Iran som kämpar för sin frihet. Riktigt pinsamt blev det dock när finansminister Magdalena Andersson med kollegor lade ut en hattbild som jämförelse. Med all rätt fick de en rejäl tillrättavisning av iranska kvinnorättsrörelsen som påpekade att ingen minister i Sverige riskerar att bli fängslad och torterad om de lämnar hatten hemma.

Min förhoppning är att det svenska samhället ska bli tydligare på punkten om alla individers rätt att välja själva. Det är inte rasism att påpeka det uppenbara i vissa länders kvinnoförtryck.

Det borde vara en självklarhet i Sverige att vi ger vårt fulla stöd till alla kvinnor som vill välja bort slöjan trots omgivningens krav.

Likafullt borde det vara en självklarhet att vi tar den ökade otryggheten hos kvinnor på stort allvar och skärper lagstiftning mot sexuella övergrepp.

Det borde också vara mer än självklart att vi skyddar barn mot äktenskap eller annan form av våld.

Vi på Mariestads-Tidningen väljer bilder på kvinnor idag. Det kommer inte att förändra världen, men är en markering om att det inte spelar någon roll vilken etnicitet, kön eller sexuell läggning du har.

Vi är alla lika viktiga och har samma rättigheter.

Karin Eriksson