02 mar 2017 17:06

02 mar 2017 17:06

Ett enkelt beslut döljer större svek

”Men de sa något helt annan för någon vecka sedan!”

Kommentaren, som fälldes på redaktionen när beskedet om mellanvårdsplatsernas nedläggning kom, kan ses som kännetecknande för hela Regionen. De löften som utfärdats till norra länsdelen, de investeringar som gjorts och den inriktning man lagt fast har på ett ofta slarvigt och slösaktigt sätt snart kastats över ända.

Det vi tydligt lärt oss av regionbildningens tidiga löften och efterföljande beslut är att de inte går att lita på. Vi har sett storstilade planer som ska hålla väljarna på gott humör, men innan de ens kommit i närheten av att verkställas har de gömts undan längst ner i arkivet. Vi har lagt skattepengar på att renovera medicinavdelningen och bygga upp ett fantastiskt barn- och ungdomscentrum för att bara några år efteråt organisera om och bryta ner det man alldeles nyss skrutit över. Mellanvårdsplatsernas roll i organisationen ifrågasattes av medicinsk personal redan i ett inledningsskede.

Medborgarna är inte dumma. De förstår att när man gör en liten försämring gång på gång så nöter man ner verksamheten. Det innebär att man till slut kan säga: ”Men det finns inga förutsättningar kvar att driva detta vidare”. Då är det en sanning, men vägen dit måste också belysas. I en grundligare analys kan den enkla sanningen dölja större svek.

Så är fallet i norra länsdelen.

Det är ungefär som en manual för någon som vill lägga ner en busslinje. Börja med att ta bort några tider, gärna väl frekventerade turer, i nästa steg hänvisar du till statistik om dålig beläggning och drar några turer till. Då är du i en situation när linjen inte längre är användbar för den som vill låta bilen stå och det är fritt fram att kapa bort resten. Det får i sin tur till följd att människor på landsbygden är hänvisade till egen bil, färdtjänst eller att flytta.

Våra lokala regionpolitiker har inte heller gjort några större avtryck i den stora politiska organisationen. 2013 klubbades beslutet om närsjukvårdscentrum nivå 2 igenom, vilket innebär att Mariestads sjukhus inte ska ha några slutenvårdsplatser. Medicinavdelningens dagar var därmed räknade, även om beslutet inte verkställdes vid denna tidpunkt. Socialdemokraterna satt i majoritet. Inte undra på att många höjde på ögonbrynen när regionpolitiker Linnea Wall (S) dök upp med protestplakat utanför sjukhuset 2016 med krav att behålla medicinavdelningen. Tre år tidigare hade hennes parti tagit beslut om att den skulle försvinna. Hur den ekvationen går ihop är det många som funderar över.

Skulle man översätta medborgarnas ilska över tomma löften och svekfull politik till strömningar i samhället är det inte svårt att förstå vare sig Brexit eller Trumps framgångar.

Nu har dock Regionen en chans att förbättra sitt skamfilade rykte genom att inte schabbla bort det planerade närsjukvårdscentrumet. Det kräver resurser, kontinuitet och god personalförsörjning för att fungera väl.

Verksamheter går lätt att rasera. Vägen att bygga upp är ofta betydligt mödosammare.

Karin Eriksson

”Men de sa något helt annan för någon vecka sedan!”

Kommentaren, som fälldes på redaktionen när beskedet om mellanvårdsplatsernas nedläggning kom, kan ses som kännetecknande för hela Regionen. De löften som utfärdats till norra länsdelen, de investeringar som gjorts och den inriktning man lagt fast har på ett ofta slarvigt och slösaktigt sätt snart kastats över ända.

Det vi tydligt lärt oss av regionbildningens tidiga löften och efterföljande beslut är att de inte går att lita på. Vi har sett storstilade planer som ska hålla väljarna på gott humör, men innan de ens kommit i närheten av att verkställas har de gömts undan längst ner i arkivet. Vi har lagt skattepengar på att renovera medicinavdelningen och bygga upp ett fantastiskt barn- och ungdomscentrum för att bara några år efteråt organisera om och bryta ner det man alldeles nyss skrutit över. Mellanvårdsplatsernas roll i organisationen ifrågasattes av medicinsk personal redan i ett inledningsskede.

Medborgarna är inte dumma. De förstår att när man gör en liten försämring gång på gång så nöter man ner verksamheten. Det innebär att man till slut kan säga: ”Men det finns inga förutsättningar kvar att driva detta vidare”. Då är det en sanning, men vägen dit måste också belysas. I en grundligare analys kan den enkla sanningen dölja större svek.

Så är fallet i norra länsdelen.

Det är ungefär som en manual för någon som vill lägga ner en busslinje. Börja med att ta bort några tider, gärna väl frekventerade turer, i nästa steg hänvisar du till statistik om dålig beläggning och drar några turer till. Då är du i en situation när linjen inte längre är användbar för den som vill låta bilen stå och det är fritt fram att kapa bort resten. Det får i sin tur till följd att människor på landsbygden är hänvisade till egen bil, färdtjänst eller att flytta.

Våra lokala regionpolitiker har inte heller gjort några större avtryck i den stora politiska organisationen. 2013 klubbades beslutet om närsjukvårdscentrum nivå 2 igenom, vilket innebär att Mariestads sjukhus inte ska ha några slutenvårdsplatser. Medicinavdelningens dagar var därmed räknade, även om beslutet inte verkställdes vid denna tidpunkt. Socialdemokraterna satt i majoritet. Inte undra på att många höjde på ögonbrynen när regionpolitiker Linnea Wall (S) dök upp med protestplakat utanför sjukhuset 2016 med krav att behålla medicinavdelningen. Tre år tidigare hade hennes parti tagit beslut om att den skulle försvinna. Hur den ekvationen går ihop är det många som funderar över.

Skulle man översätta medborgarnas ilska över tomma löften och svekfull politik till strömningar i samhället är det inte svårt att förstå vare sig Brexit eller Trumps framgångar.

Nu har dock Regionen en chans att förbättra sitt skamfilade rykte genom att inte schabbla bort det planerade närsjukvårdscentrumet. Det kräver resurser, kontinuitet och god personalförsörjning för att fungera väl.

Verksamheter går lätt att rasera. Vägen att bygga upp är ofta betydligt mödosammare.

Karin Eriksson