15 okt 2016 06:00

15 okt 2016 06:00

När det slutar fungera

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

En misstänkt gruppvåldtäkt i Visby har lett till protester kring hur rättsväsendet fungerar, missnöjet har demonstrerats på flera fronter och av flera grupper. Polisen på Gotland har inte kunnat hantera situationen, och på många sätt är den typisk för hur den nya polisorganisationen fungerar utanför storstäderna.

Det var på det hela taget en perfekt storm som ledde fram till att åklagare Mats Wihlborg fick hembesök. Situationen kring den misstänkta gruppvåldtäkten berör åtskilliga punkter där många medborgare känner sig svikna av de styrande.

Sexbrott upplevs inte tas på tillräckligt stort allvar. När de fem männen som misstänks för gruppvåldtäkten försattes på fri fot efter förhör var det för många ett tecken på att samhället har kapitulerat inför det sexuella våldet.

Att den utsatta kvinnan till råga på allt var rullstolsburen och inte har kunnat värja sig har knappast gjort att känslostormen har bedarrat. Detsamma måste sägas om att gärningsmännen är ensamkommande asylsökande. Det torde inte vara en hemlighet att den migrationspolitik som har förts inte har haft hela befolkningen i ryggen. Många känner att de har blivit påtvingade en situation som det offentliga inte ens genom rättsvårdande myndigheter nu tar ansvar för.

Det finns i allt detta således ett befogat mått av frustration, oro men också ilska. Detta har utnyttjats av högerextremister som har gjort vad de kan för att lägga mer bränsle i brasan. Dels har fallet använts för att mobilisera de egna runt om i landet. Rörelsens internetsidor har skrivit utförligt om händelserna och personer på plats har, möjligen tillsammans med tillresta personer, försökt ta saken i egna händer under glada tillrop på internet.

Det är en situation som Polisen på Gotland inte är rustad att hantera. Detta även innan det gick så långt som att två personer sökte upp ansvarige åklagaren i dennes hem. Till slut sändes en grupp poliser ned från Stockholm till Gotland. I Stockholm har polisen större vana att hantera denna sorts lägen. Den kompetensen finns dock inte på särskilt många platser runtom i landet.

Den nya polisorganisationen är inte upphovet till problemet men har knappast gjort skillnaden i förmåga mindre, snarare tvärtom. Ju längre ut man kommer från organisationens centrum desto färre situationer klarar man av att hantera. När det då inträffar något allvarligt måste invånarna hoppas att Stockholmspolisen inte själva har något att göra och att det inte är någon annan som också behöver resurserna.

Polisen klarar inte av att tillhandahålla den bemanning och den kompetens som behövs för att människors ska kunna känna sig säkra på många håll i Sverige. Fler kommuner ansluter sig ständigt till kravet på att få anställa egna poliser om det behövs, något som i dag inte är tillåtet. Många kommuner använder istället väktare men det är ett sämre substitut.

Det som händer är allvarligt och staten måste ta det på allvar innan förtroendet för den brister alldeles.

Daniel Persson

En misstänkt gruppvåldtäkt i Visby har lett till protester kring hur rättsväsendet fungerar, missnöjet har demonstrerats på flera fronter och av flera grupper. Polisen på Gotland har inte kunnat hantera situationen, och på många sätt är den typisk för hur den nya polisorganisationen fungerar utanför storstäderna.

Det var på det hela taget en perfekt storm som ledde fram till att åklagare Mats Wihlborg fick hembesök. Situationen kring den misstänkta gruppvåldtäkten berör åtskilliga punkter där många medborgare känner sig svikna av de styrande.

Sexbrott upplevs inte tas på tillräckligt stort allvar. När de fem männen som misstänks för gruppvåldtäkten försattes på fri fot efter förhör var det för många ett tecken på att samhället har kapitulerat inför det sexuella våldet.

Att den utsatta kvinnan till råga på allt var rullstolsburen och inte har kunnat värja sig har knappast gjort att känslostormen har bedarrat. Detsamma måste sägas om att gärningsmännen är ensamkommande asylsökande. Det torde inte vara en hemlighet att den migrationspolitik som har förts inte har haft hela befolkningen i ryggen. Många känner att de har blivit påtvingade en situation som det offentliga inte ens genom rättsvårdande myndigheter nu tar ansvar för.

Det finns i allt detta således ett befogat mått av frustration, oro men också ilska. Detta har utnyttjats av högerextremister som har gjort vad de kan för att lägga mer bränsle i brasan. Dels har fallet använts för att mobilisera de egna runt om i landet. Rörelsens internetsidor har skrivit utförligt om händelserna och personer på plats har, möjligen tillsammans med tillresta personer, försökt ta saken i egna händer under glada tillrop på internet.

Det är en situation som Polisen på Gotland inte är rustad att hantera. Detta även innan det gick så långt som att två personer sökte upp ansvarige åklagaren i dennes hem. Till slut sändes en grupp poliser ned från Stockholm till Gotland. I Stockholm har polisen större vana att hantera denna sorts lägen. Den kompetensen finns dock inte på särskilt många platser runtom i landet.

Den nya polisorganisationen är inte upphovet till problemet men har knappast gjort skillnaden i förmåga mindre, snarare tvärtom. Ju längre ut man kommer från organisationens centrum desto färre situationer klarar man av att hantera. När det då inträffar något allvarligt måste invånarna hoppas att Stockholmspolisen inte själva har något att göra och att det inte är någon annan som också behöver resurserna.

Polisen klarar inte av att tillhandahålla den bemanning och den kompetens som behövs för att människors ska kunna känna sig säkra på många håll i Sverige. Fler kommuner ansluter sig ständigt till kravet på att få anställa egna poliser om det behövs, något som i dag inte är tillåtet. Många kommuner använder istället väktare men det är ett sämre substitut.

Det som händer är allvarligt och staten måste ta det på allvar innan förtroendet för den brister alldeles.

Daniel Persson