30 sep 2016 06:00

30 sep 2016 06:00

Sista svängen i försvarspolitiken

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Värnplikten bör återinföras. Det var det centrala förslaget när regeringens utredning presenterades under onsdagen. Sannolikheten att värnplikten införs, som ett komplement till den frivilliga rekryteringen, har ökat sedan också Moderaterna meddelat att de är beredda att stödja förslaget.

Beskedet är en tillbakagång till den inom Moderaterna traditionella linjen. Under 1900-talet var partiet starka förespråkare för såväl ett starkt försvar som värnplikten. Under tidigt 90-tal började dock värnplikten ifrågasättas av yngre moderater eftersom den ansågs inskränka friheten. ”Värnplikt är slaveri”, menade ungmoderater bland annat på partistämman 1993. Då var svaret från Försvarsminister Anders Björck (M) och partiledningen tydligt: ”Värnplikt är inte slaveri. Vi har värnplikt just för att undvika att vi hamnar i slaveri. Värnplikt är inte bara en skyldighet. Det är också en rättighet att få delta i att försvara de värden som gör det möjligt för er att säga en massa dumheter”.

När Moderaterna tillsammans med övriga allianspartier vann valet 2006 hade de värnpliktskritiska ungmoderaterna blivit äldre och fått stort inflytande i partiet. Samtidigt hade Sveriges militära förmågor förändrats i syfte att fokusera på internationella insatser snarare än invasionsförsvar. Till många sympatisörers besvikelse fortsatte alliansregeringen avvecklingen av Sveriges försvar, som varit påtaglig under de socialdemokratiska regeringarna Carlsson och Persson. Försvarsminister Mikael Odenberg (M) lämnade 2007 regeringen Reinfeldt i protest mot underfinansieringen. Två år senare avskaffades den allmänna värnplikten med tre rösters övervikt i riksdagen.

Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Västländerna har trappat ned på de internationella insatserna efter flera misslyckanden i Mellanöstern. Stridigheter har brutit ut i Ukraina, Krim har annekterats och situationen i Östersjöområdet har blivit osäkrare efter ökad rysk aktivitet. Det svenska yrkesförsvar som skulle ersätta värnpliktsförsvaret har visat sig svårt att bygga upp. Det saknas tusentals soldater och flera förband är halvtomma.

Att Moderaterna nu, liksom Socialdemokraterna, åter börjat tala om Sverige dåliga försvarsförmåga är bra. Men efter regeringsåren har Moderaterna mycket tappat förtroende att bygga upp. Alliansregeringen underfinansierade konsekvent försvaret och moderatledaren Reinfeldt kallade försvaret för ett särintresse.

Försvarsbudgeten är nu nere på rekordlåga 1,1 procent av BNP. Utöver materielförsörjningen har Försvarsmakten idag stora problem med personalförsörjningen. En återinförd värnplikt är idag därför en möjlig åtgärd för att komma till bukt med problemet kortsiktigt.

Alla partier, men framför allt Moderaterna, har ett ansvar för att reparera gamla misstag. Ska det bli en verklig förbättring av Sveriges säkerhetsläge krävs dock en långsiktig, konsekvent och substantiell upprustning av Sveriges försvar. Försvaret behöver inte fler tomma ord, utan rejäla miljardtillskott. Försvaret måste växa och ges möjlighet att bygga upp förlorad kompetens. Försvarets anställda behöver bättre förutsättningar i form av materiel och lön. Ett förtroendeingivande försvar måste vara en ständig högsta prioritering för ett parti som Moderaterna. Oavsett opinionsläge.

Tony Gunnarsson

Värnplikten bör återinföras. Det var det centrala förslaget när regeringens utredning presenterades under onsdagen. Sannolikheten att värnplikten införs, som ett komplement till den frivilliga rekryteringen, har ökat sedan också Moderaterna meddelat att de är beredda att stödja förslaget.

Beskedet är en tillbakagång till den inom Moderaterna traditionella linjen. Under 1900-talet var partiet starka förespråkare för såväl ett starkt försvar som värnplikten. Under tidigt 90-tal började dock värnplikten ifrågasättas av yngre moderater eftersom den ansågs inskränka friheten. ”Värnplikt är slaveri”, menade ungmoderater bland annat på partistämman 1993. Då var svaret från Försvarsminister Anders Björck (M) och partiledningen tydligt: ”Värnplikt är inte slaveri. Vi har värnplikt just för att undvika att vi hamnar i slaveri. Värnplikt är inte bara en skyldighet. Det är också en rättighet att få delta i att försvara de värden som gör det möjligt för er att säga en massa dumheter”.

När Moderaterna tillsammans med övriga allianspartier vann valet 2006 hade de värnpliktskritiska ungmoderaterna blivit äldre och fått stort inflytande i partiet. Samtidigt hade Sveriges militära förmågor förändrats i syfte att fokusera på internationella insatser snarare än invasionsförsvar. Till många sympatisörers besvikelse fortsatte alliansregeringen avvecklingen av Sveriges försvar, som varit påtaglig under de socialdemokratiska regeringarna Carlsson och Persson. Försvarsminister Mikael Odenberg (M) lämnade 2007 regeringen Reinfeldt i protest mot underfinansieringen. Två år senare avskaffades den allmänna värnplikten med tre rösters övervikt i riksdagen.

Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Västländerna har trappat ned på de internationella insatserna efter flera misslyckanden i Mellanöstern. Stridigheter har brutit ut i Ukraina, Krim har annekterats och situationen i Östersjöområdet har blivit osäkrare efter ökad rysk aktivitet. Det svenska yrkesförsvar som skulle ersätta värnpliktsförsvaret har visat sig svårt att bygga upp. Det saknas tusentals soldater och flera förband är halvtomma.

Att Moderaterna nu, liksom Socialdemokraterna, åter börjat tala om Sverige dåliga försvarsförmåga är bra. Men efter regeringsåren har Moderaterna mycket tappat förtroende att bygga upp. Alliansregeringen underfinansierade konsekvent försvaret och moderatledaren Reinfeldt kallade försvaret för ett särintresse.

Försvarsbudgeten är nu nere på rekordlåga 1,1 procent av BNP. Utöver materielförsörjningen har Försvarsmakten idag stora problem med personalförsörjningen. En återinförd värnplikt är idag därför en möjlig åtgärd för att komma till bukt med problemet kortsiktigt.

Alla partier, men framför allt Moderaterna, har ett ansvar för att reparera gamla misstag. Ska det bli en verklig förbättring av Sveriges säkerhetsläge krävs dock en långsiktig, konsekvent och substantiell upprustning av Sveriges försvar. Försvaret behöver inte fler tomma ord, utan rejäla miljardtillskott. Försvaret måste växa och ges möjlighet att bygga upp förlorad kompetens. Försvarets anställda behöver bättre förutsättningar i form av materiel och lön. Ett förtroendeingivande försvar måste vara en ständig högsta prioritering för ett parti som Moderaterna. Oavsett opinionsläge.

Tony Gunnarsson