17 sep 2016 06:00

17 sep 2016 06:00

Utfodringsförslaget måste dras tillbaka

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Regeringens proposition om förbud av utfodring av vilt är ett hafsverk och måste dras tillbaka. Förslaget är otydligt, bygger på faktafel och är dessutom oproportionerligt inskränkande jämfört med problemets storlek.

Det finns problem med utfodring av vildsvin. Det torde få neka till. Överdriven utfodring kan få konsekvenser inte minst i form av skador på jord- och skogsbruk. Det bör tas på allvar, men heller inte överdrivas.

Propositionen tar egentligen sikte på utfodring av vildsvin, dov- och kronhjort. Dessa finns tillsammans i väsentliga populationer i tre län i södra delen av Sverige. Var för sig återfinns djuren på fler håll men där blir också problemen mindre. Ändå är förslaget så allmänt hållet att det förefaller rikta sig mot allt vilt och dessutom i hela landet. Det finns det inget skäl till.

Ansvaret för viltvård vilar på markägarens axlar. Det framgår med all önskvärd tydlighet av jaktlagens fjärde paragraf. Problem som uppkommer i samband med till exempel överdriven utfodring är i grund och botten markägarkonflikter. De bör därför behandlas som detta.

Att beröva markägare möjlighet till en balanserad användning av utfodring som del av en ansvarstagande viltvård är kontraproduktivt och kommer att få kostsamma konsekvenser. Utfodring kan vara en lämplig metod att hålla vilt borta från känsligare delar av marker där skadorna av deras närvaro skulle bli mycket större.

Propositionen innehåller även felaktigt faktaunderlag. Det påstås att vildsvinsstammen växer med 30 procent. Det var sant för några år sedan. Möjligen stämmer påståendet fortfarande lokalt på platser där vildsvinsstammen tidigare inte har funnits men nu håller på att etablera sig. Men på ett nationellt plan har tillväxten planat ut ordentligt. Detta mycket tack vare intensiva insatser från landets jägare. Många kalla nätter har gått åt för att få kontroll på vildsvinsstammen, men det har varit lyckat.

Att propositionen bygger på ett felaktigt underlag torde vara nog för att den ska tas tillbaka. Regeringen har alla incitament att faktiskt göra det. Förtroendet för den rödgröna regeringen noterar nya bottenrekord varje dag. Sådana här snedsteg har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) inte råd med.

Det behövs inte nationella förbud för att lösa sporadiska lokala problem som i grund och botten är markägarkonflikter. Beslutet att förbjuda utfodring måste i den mån det alls bör införas fattas på lokal nivå, av länsstyrelserna efter delegering till Naturvårdsverket. Dessutom behöver förslaget preciseras avsevärt. I nuvarande skick påminner det om att försöka sätta upp en tavelkrok med en slagborr –det skapar fler problem än det löser.

Det är förstås möjligt att regeringen medvetet har valt att lägga en proposition som bygger på felaktig fakta och som är så otydlig att det riskerar att förbjuda talgbollar och julkärvar i bara farten. Om så inte är fallet har Bucht en utmärkt möjlighet att dra tillbaka den medan tid ännu är.

Daniel Persson

Regeringens proposition om förbud av utfodring av vilt är ett hafsverk och måste dras tillbaka. Förslaget är otydligt, bygger på faktafel och är dessutom oproportionerligt inskränkande jämfört med problemets storlek.

Det finns problem med utfodring av vildsvin. Det torde få neka till. Överdriven utfodring kan få konsekvenser inte minst i form av skador på jord- och skogsbruk. Det bör tas på allvar, men heller inte överdrivas.

Propositionen tar egentligen sikte på utfodring av vildsvin, dov- och kronhjort. Dessa finns tillsammans i väsentliga populationer i tre län i södra delen av Sverige. Var för sig återfinns djuren på fler håll men där blir också problemen mindre. Ändå är förslaget så allmänt hållet att det förefaller rikta sig mot allt vilt och dessutom i hela landet. Det finns det inget skäl till.

Ansvaret för viltvård vilar på markägarens axlar. Det framgår med all önskvärd tydlighet av jaktlagens fjärde paragraf. Problem som uppkommer i samband med till exempel överdriven utfodring är i grund och botten markägarkonflikter. De bör därför behandlas som detta.

Att beröva markägare möjlighet till en balanserad användning av utfodring som del av en ansvarstagande viltvård är kontraproduktivt och kommer att få kostsamma konsekvenser. Utfodring kan vara en lämplig metod att hålla vilt borta från känsligare delar av marker där skadorna av deras närvaro skulle bli mycket större.

Propositionen innehåller även felaktigt faktaunderlag. Det påstås att vildsvinsstammen växer med 30 procent. Det var sant för några år sedan. Möjligen stämmer påståendet fortfarande lokalt på platser där vildsvinsstammen tidigare inte har funnits men nu håller på att etablera sig. Men på ett nationellt plan har tillväxten planat ut ordentligt. Detta mycket tack vare intensiva insatser från landets jägare. Många kalla nätter har gått åt för att få kontroll på vildsvinsstammen, men det har varit lyckat.

Att propositionen bygger på ett felaktigt underlag torde vara nog för att den ska tas tillbaka. Regeringen har alla incitament att faktiskt göra det. Förtroendet för den rödgröna regeringen noterar nya bottenrekord varje dag. Sådana här snedsteg har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) inte råd med.

Det behövs inte nationella förbud för att lösa sporadiska lokala problem som i grund och botten är markägarkonflikter. Beslutet att förbjuda utfodring måste i den mån det alls bör införas fattas på lokal nivå, av länsstyrelserna efter delegering till Naturvårdsverket. Dessutom behöver förslaget preciseras avsevärt. I nuvarande skick påminner det om att försöka sätta upp en tavelkrok med en slagborr –det skapar fler problem än det löser.

Det är förstås möjligt att regeringen medvetet har valt att lägga en proposition som bygger på felaktig fakta och som är så otydlig att det riskerar att förbjuda talgbollar och julkärvar i bara farten. Om så inte är fallet har Bucht en utmärkt möjlighet att dra tillbaka den medan tid ännu är.

Daniel Persson