16 sep 2016 06:00

16 sep 2016 06:00

Detaljen som blottade ett större problem

LEDARE

Djävulen bor i detaljerna.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

En uppskattad chef använde ofta detta uttryck. Det var en uppmaning att vara noggrann och att uppgifter som tillsynes är lätta kan visa sig betydligt svårare när man skalar ner dem på detaljnivå. Det spelar ingen roll hur bra ett beslut är i teorin om det inte praktiskt kan genomföras.

Parkeringsautomaten vid Mariestads sjukhus är en pytteliten detalj i den stora Regionen. De som besökt sjukhuset under dagtid har säkert noterat att det brukar vara kö vid automaten. För att slutföra sin parkering ska patienten mata in bilens registreringsnummer, välja vilken form av taxa, tid osv.

Problemet är att det visat sig vara krångligt. Det är många äldre som besöker sjukhuset och de kanske ser sämre eller har svårt på andra sätt att hantera tekniken.

En läsare hörde av sig i veckan och berättade att han fick hjälpa två personer, varav en patient med reumatism, att överhuvudtaget bemästra parkeringsautomaten innan han själv kunde mata in sina uppgifter. Han noterade hur frustrerade och uppgivna de sjuka äldre hade varit och tänkte att ”Detta är inte värdigt”. Så han ville berätta för ansvarig tjänsteman på regionen vilka iakttagelser han hade gjort . Men det visade sig omöjligt. Han kom till någon form av kundtjänst, men där tog det stopp. ”Vi har inte heller fått direktnummer, det är hemligt”, blev han upplyst av den trevliga informatören.

Mannen, som själv har erfarenhet av arbete inom offentlig sektor på högre nivå, häpnade. Själva andemeningen med offentlig verksamhet är just öppenhet, men här blev experterna onåbara. De, som med sakkunskap ska lägga fram beslut för politikerna, bör också kunna lyssna utåt för att få in synpunkter.

Parkeringsautomaten vid Mariestads sjukhus är bara en pytteliten detalj, men blottar ett djupare problem. Betydligt större än den enskildes rätt att få svar på en fråga. Det handlar ytterst om förtroende för kunskap och fakta. Vår demokrati bygger visserligen på allmän rösträtt, men också på tanken om sunt förnuft. Medborgarna förväntas förhålla sig sakligt och rationellt till olika frågor. Tilliten till systemet är en grundförutsättning. Men avståndet har kanske aldrig varit större mellan experter och allmänhet. Många litar mer på kompisar i de sociala nätverken än forskare som verkligen besitter sakkunskap. Det finns en utbredd misstro att tjänstemän inte arbetar för patientens bästa utan andra särintressen eller egna prioriteringar.

När dessa blir instängda och onåbara bekräftas bilden. Rättvis eller ej.

I stället för att sluta en organisation eller låta allt gå genom ett förskönande filter så borde experter och sakkunniga söka nya och bättre arenor för att nå människor. Förklara, men också lyssna. Annars sitter vi med svårhanterliga automater eller underliga former av vårdplatser, som ingen varken vill ha eller förstår sig riktigt på.

Den lilla detaljen har plötsligt växt till en tillgänglighets- och demokratifråga.

Jag tänker på min uppskattade chef som alltid var snar att påminna oss: Djävulen bor i detaljerna.

Det borde finnas fler chefer som han.

Karin Eriksson

En uppskattad chef använde ofta detta uttryck. Det var en uppmaning att vara noggrann och att uppgifter som tillsynes är lätta kan visa sig betydligt svårare när man skalar ner dem på detaljnivå. Det spelar ingen roll hur bra ett beslut är i teorin om det inte praktiskt kan genomföras.

Parkeringsautomaten vid Mariestads sjukhus är en pytteliten detalj i den stora Regionen. De som besökt sjukhuset under dagtid har säkert noterat att det brukar vara kö vid automaten. För att slutföra sin parkering ska patienten mata in bilens registreringsnummer, välja vilken form av taxa, tid osv.

Problemet är att det visat sig vara krångligt. Det är många äldre som besöker sjukhuset och de kanske ser sämre eller har svårt på andra sätt att hantera tekniken.

En läsare hörde av sig i veckan och berättade att han fick hjälpa två personer, varav en patient med reumatism, att överhuvudtaget bemästra parkeringsautomaten innan han själv kunde mata in sina uppgifter. Han noterade hur frustrerade och uppgivna de sjuka äldre hade varit och tänkte att ”Detta är inte värdigt”. Så han ville berätta för ansvarig tjänsteman på regionen vilka iakttagelser han hade gjort . Men det visade sig omöjligt. Han kom till någon form av kundtjänst, men där tog det stopp. ”Vi har inte heller fått direktnummer, det är hemligt”, blev han upplyst av den trevliga informatören.

Mannen, som själv har erfarenhet av arbete inom offentlig sektor på högre nivå, häpnade. Själva andemeningen med offentlig verksamhet är just öppenhet, men här blev experterna onåbara. De, som med sakkunskap ska lägga fram beslut för politikerna, bör också kunna lyssna utåt för att få in synpunkter.

Parkeringsautomaten vid Mariestads sjukhus är bara en pytteliten detalj, men blottar ett djupare problem. Betydligt större än den enskildes rätt att få svar på en fråga. Det handlar ytterst om förtroende för kunskap och fakta. Vår demokrati bygger visserligen på allmän rösträtt, men också på tanken om sunt förnuft. Medborgarna förväntas förhålla sig sakligt och rationellt till olika frågor. Tilliten till systemet är en grundförutsättning. Men avståndet har kanske aldrig varit större mellan experter och allmänhet. Många litar mer på kompisar i de sociala nätverken än forskare som verkligen besitter sakkunskap. Det finns en utbredd misstro att tjänstemän inte arbetar för patientens bästa utan andra särintressen eller egna prioriteringar.

När dessa blir instängda och onåbara bekräftas bilden. Rättvis eller ej.

I stället för att sluta en organisation eller låta allt gå genom ett förskönande filter så borde experter och sakkunniga söka nya och bättre arenor för att nå människor. Förklara, men också lyssna. Annars sitter vi med svårhanterliga automater eller underliga former av vårdplatser, som ingen varken vill ha eller förstår sig riktigt på.

Den lilla detaljen har plötsligt växt till en tillgänglighets- och demokratifråga.

Jag tänker på min uppskattade chef som alltid var snar att påminna oss: Djävulen bor i detaljerna.

Det borde finnas fler chefer som han.

Karin Eriksson