09 sep 2016 06:00

09 sep 2016 08:53

Ingen respekt för respektlöst agerande

Lagar och regler har inte alltid en positiv klang.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Vi har många ord på människor som benhårt håller fast vid regler och viftar med lagparagrafer för att få sista ordet: paragrafryttare, småpåve eller rentav rättshaverist.

Samtidigt visar världen tydligt hur människor lider i länder där rättssamhället raserats.

Hur människor ser på lag och ordning brukar variera över tid. Nu ifrågasätter många rimligheten i att i första hand tolka brott och dåligt uppförande ur gärningsmannens perspektiv.

Bilbränder förklaras med orättvisor i samhället, sexuella övergrepp slätas över genom att prata om missförstånd, och att medvetet ljuga för att uppnå fördelar på skattebetalarnas bekostnad ses mellan fingrarna.

Det är en farlig väg att välja. Att luckra upp lagrummets gränser innebär nämligen att man utsätter de svagaste i samhället för högre risk. Ett rättssäkert samhälle är den bästa garanten för att ge alla människor samma möjligheter och skydd. För vad återstår när regelverket är borta? Den som är starkast och mest hänsynslös vinner. Barn och kvinnor drabbas hårdast.

Brottsförebyggande rådet konstaterar att de anmälda sexbrotten ökade med 13 procent under första halvåret i år och vi har haft en våldsspiral i vissa förorter som liknar gängområden i större amerikanska städer. Bilbränder och attacker mot både räddningstjänst och polis ger inte längre några stora rubriker.

Det är reella problem som i första hand ska bekämpas och därefter analyseras. Man måste släcka bränderna innan det är möjligt att göra ett förebyggande brandskyddsarbete.

Det finns inget samhälle som är helt perfekt och vi måste alltid våga ifrågasätta våra egna fördomar. Men om vi inte tydligt markerar vad som är rätt och fel hamnar vi i ett läge där människor som vill leva utanför samhället hittar en perfekt ursäkt att begå brott. Värden som alla människors lika rätt och skyldighet luckras upp.

Land ska med lag byggas. Inom dess ramar kan vi sedan hjälpas åt att lösa problem.

Jag har full förståelse för att utanförskap och ekonomisk utsatthet, som möter många invandrare, utgör riskfaktorer för brottsbenägenhet. Att bortse från det personliga ansvaret vore dock en kränkning mot de människor som kommit hit från andra länder och trots svårigheter lever ett laglydigt liv. Majoriteten av invandrare i Sverige har valt att bli en del av vårt land och dess värdegrund. Det är deras goda rykte som nu solkas ner av vår blåögda inställning. Att ursäkta exempelvis sexövergrepp med hänvisning till kulturella skillnader är ett hån mot de människor som varje dag bidrar till vårt gemensamma samhälle.

Det är inte våldsenklaver i Biskopsgården eller bidragsfuskare som ska ha vår förståelse. Det är inte religiösa företrädare som predikar hat mot shiamuslimer eller uppviglar till våldsbrott som ska ursäktas. De borde istället lagföras för de brott de begår.

Men vi får inte stänga dörren för människor vi möter i vår vardag som tillsammans vill bygga det här landet oberoende av etniskt ursprung eller social ställning. Ingen förtjänar respekt om man inte själva agerar respektfullt. Det kräver tolerans för alla människor oavsett kön, religion eller sexuell läggning.

Helt enkelt vanlig hyfs och omtanke.

Det är väldigt långt från bilbrändernas rök.

Karin Eriksson

 

 

 

 

Vi har många ord på människor som benhårt håller fast vid regler och viftar med lagparagrafer för att få sista ordet: paragrafryttare, småpåve eller rentav rättshaverist.

Samtidigt visar världen tydligt hur människor lider i länder där rättssamhället raserats.

Hur människor ser på lag och ordning brukar variera över tid. Nu ifrågasätter många rimligheten i att i första hand tolka brott och dåligt uppförande ur gärningsmannens perspektiv.

Bilbränder förklaras med orättvisor i samhället, sexuella övergrepp slätas över genom att prata om missförstånd, och att medvetet ljuga för att uppnå fördelar på skattebetalarnas bekostnad ses mellan fingrarna.

Det är en farlig väg att välja. Att luckra upp lagrummets gränser innebär nämligen att man utsätter de svagaste i samhället för högre risk. Ett rättssäkert samhälle är den bästa garanten för att ge alla människor samma möjligheter och skydd. För vad återstår när regelverket är borta? Den som är starkast och mest hänsynslös vinner. Barn och kvinnor drabbas hårdast.

Brottsförebyggande rådet konstaterar att de anmälda sexbrotten ökade med 13 procent under första halvåret i år och vi har haft en våldsspiral i vissa förorter som liknar gängområden i större amerikanska städer. Bilbränder och attacker mot både räddningstjänst och polis ger inte längre några stora rubriker.

Det är reella problem som i första hand ska bekämpas och därefter analyseras. Man måste släcka bränderna innan det är möjligt att göra ett förebyggande brandskyddsarbete.

Det finns inget samhälle som är helt perfekt och vi måste alltid våga ifrågasätta våra egna fördomar. Men om vi inte tydligt markerar vad som är rätt och fel hamnar vi i ett läge där människor som vill leva utanför samhället hittar en perfekt ursäkt att begå brott. Värden som alla människors lika rätt och skyldighet luckras upp.

Land ska med lag byggas. Inom dess ramar kan vi sedan hjälpas åt att lösa problem.

Jag har full förståelse för att utanförskap och ekonomisk utsatthet, som möter många invandrare, utgör riskfaktorer för brottsbenägenhet. Att bortse från det personliga ansvaret vore dock en kränkning mot de människor som kommit hit från andra länder och trots svårigheter lever ett laglydigt liv. Majoriteten av invandrare i Sverige har valt att bli en del av vårt land och dess värdegrund. Det är deras goda rykte som nu solkas ner av vår blåögda inställning. Att ursäkta exempelvis sexövergrepp med hänvisning till kulturella skillnader är ett hån mot de människor som varje dag bidrar till vårt gemensamma samhälle.

Det är inte våldsenklaver i Biskopsgården eller bidragsfuskare som ska ha vår förståelse. Det är inte religiösa företrädare som predikar hat mot shiamuslimer eller uppviglar till våldsbrott som ska ursäktas. De borde istället lagföras för de brott de begår.

Men vi får inte stänga dörren för människor vi möter i vår vardag som tillsammans vill bygga det här landet oberoende av etniskt ursprung eller social ställning. Ingen förtjänar respekt om man inte själva agerar respektfullt. Det kräver tolerans för alla människor oavsett kön, religion eller sexuell läggning.

Helt enkelt vanlig hyfs och omtanke.

Det är väldigt långt från bilbrändernas rök.

Karin Eriksson