06 aug 2016 06:00

06 aug 2016 06:00

Barnuppfostran är inte valfritt

LEDARE

I början av 2000-talet myntade den danske psykologen Bent Hougaard begreppet ”curlingförälder”. Det har blivit ett oumbärligt begrepp för att beskriva vår tids föräldrar. De är överbeskyddande och gör allt för sina barn, förutom att uppfostra dem.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Barnen ska i stället danas i demokratisk anda. De ska ha gott om valmöjligheter och individuell frihet. Föräldrar ska inte agera som en auktoritet. Det är närmast ett fult ord som betraktas som nära förknippat med smisk och smäll på fingrarna. Moderna föräldrar ska vara coacher eller mentorer som ägnar sig åt vägledning snarare än uppfostran.

Eftersom att många föräldrar själva drar sig för att lära sina barn vad som är rätt och fel lämpas ansvaret i stället över på pedagogerna på landets skolor, en grupp som redan har gott om andra arbetsuppgifter. Enär många barn inte har lärt sig att respektera auktoriteter, då deras föräldrar vägrar ta på sig den rollen, blir det än svårare för lärare att accepteras som auktoritetsfigurer. Följderna av detta åskådliggörs gång på gång i den svenska skolan.

Statistisk från OECD visar att den svenska skolan har mer ordningsproblem än någon annan. Problemet är att lärarna inte vågar ingripa. Förra året gjorde Lärarnas riksförbund en enkätundersökning som visade att en tredjedel av de svarande är rädda för att bli anmälda av föräldrar eller elever.

Barn med för stort inflytande blir lätt till små tyranner. Det är vad som har hänt i den svenska skolan. Britt-Marie Selin, fackligt ombud på Lärarnas riksförbund, hör ofta från lärare som berättar om hur eleverna använder sin makt: ”Det kan räcka med att de bestämmer vilken grupp en elev ska tillhöra i ett grupparbete, ber eleverna stänga av mobilen, vara tysta eller påpeka att de glömt material för att vissa elever ska känna sig kränkta och hota med att de skall göra en anmälan.”(DN 17/4).

Bristen på uppfostran blir sällan så tydlig som när man sätter ett tekniskt hjälpmedel av typen smartphone, ipad eller laptop i händerna på ett barn i skolåldern. Det hör till vanligheterna att eleverna använder sociala medier eller spelar spel på lektionstid. Vissa skolor har infört förbud då eleverna inte brytt sig om lärarnas tillsägelser. Det är tveksamt om deras föräldrar har lärt dem att det finns tillfällen då man inte får leka med mobilen. Hur och när mobiler bör användas är för övrigt något som även en del föräldrar borde lära sig.

Även om curlingföräldrarna menar väl gör de mer skada än nytta. Barn behöver gränser och tydliga regler. Annars finns en överhängande risk att de blir outhärdliga som vuxna, utan respekt för sina medmänniskor och fast övertygade om att de kan göra precis som de vill utan konsekvenser. Så skapas Frankensteins monster.

Naomi Abramowicz

 

Barnen ska i stället danas i demokratisk anda. De ska ha gott om valmöjligheter och individuell frihet. Föräldrar ska inte agera som en auktoritet. Det är närmast ett fult ord som betraktas som nära förknippat med smisk och smäll på fingrarna. Moderna föräldrar ska vara coacher eller mentorer som ägnar sig åt vägledning snarare än uppfostran.

Eftersom att många föräldrar själva drar sig för att lära sina barn vad som är rätt och fel lämpas ansvaret i stället över på pedagogerna på landets skolor, en grupp som redan har gott om andra arbetsuppgifter. Enär många barn inte har lärt sig att respektera auktoriteter, då deras föräldrar vägrar ta på sig den rollen, blir det än svårare för lärare att accepteras som auktoritetsfigurer. Följderna av detta åskådliggörs gång på gång i den svenska skolan.

Statistisk från OECD visar att den svenska skolan har mer ordningsproblem än någon annan. Problemet är att lärarna inte vågar ingripa. Förra året gjorde Lärarnas riksförbund en enkätundersökning som visade att en tredjedel av de svarande är rädda för att bli anmälda av föräldrar eller elever.

Barn med för stort inflytande blir lätt till små tyranner. Det är vad som har hänt i den svenska skolan. Britt-Marie Selin, fackligt ombud på Lärarnas riksförbund, hör ofta från lärare som berättar om hur eleverna använder sin makt: ”Det kan räcka med att de bestämmer vilken grupp en elev ska tillhöra i ett grupparbete, ber eleverna stänga av mobilen, vara tysta eller påpeka att de glömt material för att vissa elever ska känna sig kränkta och hota med att de skall göra en anmälan.”(DN 17/4).

Bristen på uppfostran blir sällan så tydlig som när man sätter ett tekniskt hjälpmedel av typen smartphone, ipad eller laptop i händerna på ett barn i skolåldern. Det hör till vanligheterna att eleverna använder sociala medier eller spelar spel på lektionstid. Vissa skolor har infört förbud då eleverna inte brytt sig om lärarnas tillsägelser. Det är tveksamt om deras föräldrar har lärt dem att det finns tillfällen då man inte får leka med mobilen. Hur och när mobiler bör användas är för övrigt något som även en del föräldrar borde lära sig.

Även om curlingföräldrarna menar väl gör de mer skada än nytta. Barn behöver gränser och tydliga regler. Annars finns en överhängande risk att de blir outhärdliga som vuxna, utan respekt för sina medmänniskor och fast övertygade om att de kan göra precis som de vill utan konsekvenser. Så skapas Frankensteins monster.

Naomi Abramowicz