04 jul 2016 06:00

04 jul 2016 06:00

Ett armband gör ingenting

Polisen har dragit igång en kampanj mot sexuellt ofredande. Syftet är vällovligt, sexuellt ofredande är ett samhällsgissel som ingen ska behöva utsättas för.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Formen för kampanjen sätter dock återigen fokus på rikspolischef Dan Eliassons kompetens och möjlighet att utföra sitt uppdrag.

Polisen har fått berättigad kritik för hanteringen av sexuella övergrepp i samband med bland annat festivalen We are Sthlm då myndigheten anklagades för att ha mörkat övergrepp. En satsning på detta område är behövlig, främst för att komma till rätta med själva brotten men också för att återupprätta Polisens skamfilade rykte.

Upplysningskampanjen manifesteras fysiskt av små armband i blått och vitt med texten: Polis avspärrat #tafsainte. Dessa ska delas ut främst till ungdomar på festivaler och andra större tillställningar. Tanken är att låta unga ta ställning mot sexuellt ofredande. Gott så, men vad ska det åstadkomma. Merparten tar redan avstånd från detta. Det är inte problemet.

Inte heller är problemet som Eliasson säger att ”många inser nog inte att det här är ett brott”. Alla inser garanterat att det inte är acceptabelt, att det innebär en kränkning av en annan människa. Somliga inser även att risken att straffas är väldigt liten om man ändå gör det. Det är ett avsevärt större problem, och det är där insatserna främst måste läggas. Inte på kampanjer riktade till den breda grupp människor som redan stödjer och följer sexualbrottslagstiftningen. Eller är budskapet bakom armbanden att offren tidigare har varit för otydliga om att de inte vill bli tafsade på, förföljda eller våldtagna?

Att rikspolischef Eliasson är tillsatt på politiska meriter snarare än faktiska har varit uppenbart sedan han tillförordnades efter att ha lovat att genomföra Polisens historiska omorganisering utan att det skulle kosta något. Den forne socialdemokratiske statssekreteraren har också tidigare hamnat i blåsvädret när han efter att en ung kvinna som arbetade på ett asylboende höggs ihjäl offentligt undrade vilket hårt liv gärningsmannen måste ha levt som tvingat honom till dådet.

Polisen Nina Rung försvarar armbandskampanjen i en debattartikel i Expressen (1/7). Hon skriver att den kommer att bidra till fler anmälda brott. Det är dock blott en from förhoppning om inte förtroendet för Polisens förmåga och vilja att stå på brottsoffrens sida stärks ordentligt.

Polisen är en av samhällets allra viktigaste institutioner. Myndigheten ska skydda medborgarna från våld och övriga olagliga ingrepp i deras liv och egendom. För att detta ska kunna göras krävs både att Polisen faktiskt gör sitt jobb samt att allmänheten litar på myndigheten och låter den göra det. Rikspolischef Eliasson bidrar tyvärr inte till ökat förtroende för Polisen, tvärtom ökar misstanken att Polisen finns till mer för brottslingarna än brottsoffren. Det är oacceptabelt och bör inte tillåtas fortgå.

Daniel Persson

Formen för kampanjen sätter dock återigen fokus på rikspolischef Dan Eliassons kompetens och möjlighet att utföra sitt uppdrag.

Polisen har fått berättigad kritik för hanteringen av sexuella övergrepp i samband med bland annat festivalen We are Sthlm då myndigheten anklagades för att ha mörkat övergrepp. En satsning på detta område är behövlig, främst för att komma till rätta med själva brotten men också för att återupprätta Polisens skamfilade rykte.

Upplysningskampanjen manifesteras fysiskt av små armband i blått och vitt med texten: Polis avspärrat #tafsainte. Dessa ska delas ut främst till ungdomar på festivaler och andra större tillställningar. Tanken är att låta unga ta ställning mot sexuellt ofredande. Gott så, men vad ska det åstadkomma. Merparten tar redan avstånd från detta. Det är inte problemet.

Inte heller är problemet som Eliasson säger att ”många inser nog inte att det här är ett brott”. Alla inser garanterat att det inte är acceptabelt, att det innebär en kränkning av en annan människa. Somliga inser även att risken att straffas är väldigt liten om man ändå gör det. Det är ett avsevärt större problem, och det är där insatserna främst måste läggas. Inte på kampanjer riktade till den breda grupp människor som redan stödjer och följer sexualbrottslagstiftningen. Eller är budskapet bakom armbanden att offren tidigare har varit för otydliga om att de inte vill bli tafsade på, förföljda eller våldtagna?

Att rikspolischef Eliasson är tillsatt på politiska meriter snarare än faktiska har varit uppenbart sedan han tillförordnades efter att ha lovat att genomföra Polisens historiska omorganisering utan att det skulle kosta något. Den forne socialdemokratiske statssekreteraren har också tidigare hamnat i blåsvädret när han efter att en ung kvinna som arbetade på ett asylboende höggs ihjäl offentligt undrade vilket hårt liv gärningsmannen måste ha levt som tvingat honom till dådet.

Polisen Nina Rung försvarar armbandskampanjen i en debattartikel i Expressen (1/7). Hon skriver att den kommer att bidra till fler anmälda brott. Det är dock blott en from förhoppning om inte förtroendet för Polisens förmåga och vilja att stå på brottsoffrens sida stärks ordentligt.

Polisen är en av samhällets allra viktigaste institutioner. Myndigheten ska skydda medborgarna från våld och övriga olagliga ingrepp i deras liv och egendom. För att detta ska kunna göras krävs både att Polisen faktiskt gör sitt jobb samt att allmänheten litar på myndigheten och låter den göra det. Rikspolischef Eliasson bidrar tyvärr inte till ökat förtroende för Polisen, tvärtom ökar misstanken att Polisen finns till mer för brottslingarna än brottsoffren. Det är oacceptabelt och bör inte tillåtas fortgå.

Daniel Persson