01 jul 2016 06:00

01 jul 2016 06:00

Ta tillbaka kvoteringsförslag

Regeringen står fast vid sitt hot om en kvoteringslag under nästa år, om inte minst 40 procent är kvinnor i börsbolagens styrelser.

Det innebär att cirka 200 fler kvinnor behöver komma in i dessa styrelser. Sannolikt berör förslaget långt mycket färre kvinnor eftersom ledamöter i börsbolag ofta sitter i flera styrelser samtidigt. Men trots att förslaget berör få kommer kvotering att få stora konsekvenser.

För förespråkarna är kvotering ett enkelt medel för att fördela mer makt till kvinnor. Men för den som värnar det fria näringslivet och principen att människor ska bedömas utifrån mer än grupp och kön är det viktigt att bekämpa kvotering.

Det har också en rad kvinnor, däribland ordförande i och ägare av stora bolag, tagit fasta på. I en debattartikel lyfter Antonia Ax:son Johnson, från Axel Johnson Gruppen, med flera några skäl till att kvoteringslagen inte bör införas.

Könskvotering leder till att det offentliga gör ingrepp i hur ägarna till bolagen vill att styrelserna ska se ut. Det leder också till, vilket skribenterna uppmärksammar, att siffermål blir viktigare än kvalitativa mål. Ett bolag skulle exempelvis kunna välja att inte låta en manlig VD att i styrelsen längre. Det skulle öka andelen kvinnor men i praktiken inte stärka förutsättningarna för jämställdhet och mångfald inom bolaget.

Vad som är mest obehagligt med kvotering är att personer på ett väldigt tydligt sätt enbart blir representanter för ett specifikt kön eller grupp i stället för individer som bär med sig olika erfarenheter, kunskaper och intressen.

Om man har infört kvoteringslagstiftning på ett område blir det också svårare att hindra ofoget på andra områden. Här lyfter skribenterna en viktig aspekt. I Norge följdes styrelsekvoteringen av liknande lagar på andra områden. Ett exempel är förtur för sökande med ”icke-västlig-invandrarbakgrund” till statliga tjänster. Även i Sverige hade vi en viss kvotering till högskoleutbildningar. Där blev det ofta sämre meriterade män som kvoterades in på kvinnornas bekostnad. Det pågick under några år i början på 00-talet.

Visst är det positivt att människor från olika grupper kan ta sig till olika positioner i samhället. Men tror man att kvotering skapar större rättvisa tror man fel. Kvotering innebär per definition att det inte är den som anses mest lämpad som får en uppgift eller uppdrag utan att det är en person ur en minoritetsgrupp.

Kvotering kommer att leda till ett orättvist system, vilket i sin tur skapar en missunnsamhet och kan väcka misstro mot de meriter personer från minoritetsgruppers har. För att visa att regeringen värnar det fria näringslivet och sätter kompetens framför grupptillhörighet bör regeringen dra tillbaka sitt förslag om kvotering i bolagsstyrelser. För att skaffa större trovärdighet bör den samtidigt passa på att lova att inte heller framöver införa någon form av kvotering.

Anna Sandström

Det innebär att cirka 200 fler kvinnor behöver komma in i dessa styrelser. Sannolikt berör förslaget långt mycket färre kvinnor eftersom ledamöter i börsbolag ofta sitter i flera styrelser samtidigt. Men trots att förslaget berör få kommer kvotering att få stora konsekvenser.

För förespråkarna är kvotering ett enkelt medel för att fördela mer makt till kvinnor. Men för den som värnar det fria näringslivet och principen att människor ska bedömas utifrån mer än grupp och kön är det viktigt att bekämpa kvotering.

Det har också en rad kvinnor, däribland ordförande i och ägare av stora bolag, tagit fasta på. I en debattartikel lyfter Antonia Ax:son Johnson, från Axel Johnson Gruppen, med flera några skäl till att kvoteringslagen inte bör införas.

Könskvotering leder till att det offentliga gör ingrepp i hur ägarna till bolagen vill att styrelserna ska se ut. Det leder också till, vilket skribenterna uppmärksammar, att siffermål blir viktigare än kvalitativa mål. Ett bolag skulle exempelvis kunna välja att inte låta en manlig VD att i styrelsen längre. Det skulle öka andelen kvinnor men i praktiken inte stärka förutsättningarna för jämställdhet och mångfald inom bolaget.

Vad som är mest obehagligt med kvotering är att personer på ett väldigt tydligt sätt enbart blir representanter för ett specifikt kön eller grupp i stället för individer som bär med sig olika erfarenheter, kunskaper och intressen.

Om man har infört kvoteringslagstiftning på ett område blir det också svårare att hindra ofoget på andra områden. Här lyfter skribenterna en viktig aspekt. I Norge följdes styrelsekvoteringen av liknande lagar på andra områden. Ett exempel är förtur för sökande med ”icke-västlig-invandrarbakgrund” till statliga tjänster. Även i Sverige hade vi en viss kvotering till högskoleutbildningar. Där blev det ofta sämre meriterade män som kvoterades in på kvinnornas bekostnad. Det pågick under några år i början på 00-talet.

Visst är det positivt att människor från olika grupper kan ta sig till olika positioner i samhället. Men tror man att kvotering skapar större rättvisa tror man fel. Kvotering innebär per definition att det inte är den som anses mest lämpad som får en uppgift eller uppdrag utan att det är en person ur en minoritetsgrupp.

Kvotering kommer att leda till ett orättvist system, vilket i sin tur skapar en missunnsamhet och kan väcka misstro mot de meriter personer från minoritetsgruppers har. För att visa att regeringen värnar det fria näringslivet och sätter kompetens framför grupptillhörighet bör regeringen dra tillbaka sitt förslag om kvotering i bolagsstyrelser. För att skaffa större trovärdighet bör den samtidigt passa på att lova att inte heller framöver införa någon form av kvotering.

Anna Sandström