27 maj 2016 06:00

27 maj 2016 06:00

Kommunal lek med elden

Samtliga 32 brandmän i orterna Stöllet och Sysslebäck i norra Värmland har sagt upp sig i protest.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Orsaken är att kommunen planerar att genomföra kraftiga nedskärningar, rapporterar SR Värmland (23/5). Enligt Stefan Persson, förman för räddningsstyrkan i Stöllet, kan nedskärningen i värsta fall leda till att en brandman får hantera en olycka ensam innan ytterligare hjälp kommer fram. Vilket kan dröja en halvtimme. Kommunen verkar inte visa någon större sympati för brandmännens villkor. Anna Melin-Nyström (C), ordförande i Miljö- bygg och räddningsnämnden i Torsby anser att det är beklagligt och ”lite märkligt” att beslutet föregrips.

De småländska kommunerna Lessebo och Tingsryd dåliga ekonomi innebär att räddningstjänsten förmodligen kommer att dras ned även där. Rökdykningsförmågan kommer då att försvinna, enligt Tingsryds kommunalråd Mikael Jeansson (S).

Många mindre kommuner i Sverige har svårt att få ekonomin att gå runt. Som politiker blir då varje dag en utmaning för att kunna erbjuda invånarna samhällsservice och välfärd på samma villkor som på andra håll. Men när kommuner väljer att dra ned på räddningstjänsten spelar de med människors liv. Det är nästan häpnadsväckande att Nyström inte uttrycker en större förståelse för situationens allvar.

En tvingande lagstiftning om att en kommun måste hålla en viss minimibemanning av räddningspersonal skulle kunna vara en väg att gå. Samtidigt löser det sällan några problem.

I fallet med Tingsryd och Lessebo föreslår Smålandspostens moderata ledarsida att Växjö, vars ekonomi är stark, tar det ekonomiska ansvaret för de mindre kommunernas räddningstjänst. Att kommuner med bättre ekonomiska förutsättningar även tar ansvar för fattigare kommuner är kanske inte den optimala lösningen. Givet att alternativet riskerar människors liv framstår det förslaget dock som mycket rimligt.

Förutom den rent krassa aspekten av liv och död aktualiserar nedskärningen av räddningstjänsten en annan fråga. När den statliga fastighetsskatten avskaffades 2008 ersattes den med en kommunal fastighetsavgift. Det var riktigt eftersom det är kommunerna och inte staten som står för större delen av infrastrukturen i en kommun. I det ingår att erbjuda vatten, avlopp och inte minst skydd i det fall en byggnad börjar brinna. När kommunerna skär ned kraftigt på räddningstjänsten sviker de sitt ansvar.

Behovet av politiskt ansvarsutkrävande blir väldigt tydligt i sådana här lägen. Det är viktigt att markera högljutt mot politiker som prioriterar bort grundläggande offentliga uppgifter. Det måste leda till debatt och om inte bättring sker bör det märkas i kommande val. Samtidigt är värt att notera att staten har en tendens att förse kommunerna med nya kostnadsdrivande uppgifter som kan slå väldigt ojämnt. Det gäller alltifrån LSS till invandring. Kommunerna blir fast med kostnaderna vilket riskerar att gå ut över de ”gamla” uppgifterna. Staten behöver ta ekonomiskt ansvar för sin politik så att kommunerna kan sköta sina uppgifter.

Erik Thyselius

Orsaken är att kommunen planerar att genomföra kraftiga nedskärningar, rapporterar SR Värmland (23/5). Enligt Stefan Persson, förman för räddningsstyrkan i Stöllet, kan nedskärningen i värsta fall leda till att en brandman får hantera en olycka ensam innan ytterligare hjälp kommer fram. Vilket kan dröja en halvtimme. Kommunen verkar inte visa någon större sympati för brandmännens villkor. Anna Melin-Nyström (C), ordförande i Miljö- bygg och räddningsnämnden i Torsby anser att det är beklagligt och ”lite märkligt” att beslutet föregrips.

De småländska kommunerna Lessebo och Tingsryd dåliga ekonomi innebär att räddningstjänsten förmodligen kommer att dras ned även där. Rökdykningsförmågan kommer då att försvinna, enligt Tingsryds kommunalråd Mikael Jeansson (S).

Många mindre kommuner i Sverige har svårt att få ekonomin att gå runt. Som politiker blir då varje dag en utmaning för att kunna erbjuda invånarna samhällsservice och välfärd på samma villkor som på andra håll. Men när kommuner väljer att dra ned på räddningstjänsten spelar de med människors liv. Det är nästan häpnadsväckande att Nyström inte uttrycker en större förståelse för situationens allvar.

En tvingande lagstiftning om att en kommun måste hålla en viss minimibemanning av räddningspersonal skulle kunna vara en väg att gå. Samtidigt löser det sällan några problem.

I fallet med Tingsryd och Lessebo föreslår Smålandspostens moderata ledarsida att Växjö, vars ekonomi är stark, tar det ekonomiska ansvaret för de mindre kommunernas räddningstjänst. Att kommuner med bättre ekonomiska förutsättningar även tar ansvar för fattigare kommuner är kanske inte den optimala lösningen. Givet att alternativet riskerar människors liv framstår det förslaget dock som mycket rimligt.

Förutom den rent krassa aspekten av liv och död aktualiserar nedskärningen av räddningstjänsten en annan fråga. När den statliga fastighetsskatten avskaffades 2008 ersattes den med en kommunal fastighetsavgift. Det var riktigt eftersom det är kommunerna och inte staten som står för större delen av infrastrukturen i en kommun. I det ingår att erbjuda vatten, avlopp och inte minst skydd i det fall en byggnad börjar brinna. När kommunerna skär ned kraftigt på räddningstjänsten sviker de sitt ansvar.

Behovet av politiskt ansvarsutkrävande blir väldigt tydligt i sådana här lägen. Det är viktigt att markera högljutt mot politiker som prioriterar bort grundläggande offentliga uppgifter. Det måste leda till debatt och om inte bättring sker bör det märkas i kommande val. Samtidigt är värt att notera att staten har en tendens att förse kommunerna med nya kostnadsdrivande uppgifter som kan slå väldigt ojämnt. Det gäller alltifrån LSS till invandring. Kommunerna blir fast med kostnaderna vilket riskerar att gå ut över de ”gamla” uppgifterna. Staten behöver ta ekonomiskt ansvar för sin politik så att kommunerna kan sköta sina uppgifter.

Erik Thyselius