22 apr 2016 06:00

22 apr 2016 06:00

Vad står MP för?

Miljöpartiets ledning har genom sin hantering av före detta bostadsminister Mehmet Kaplans (MP) avgång och de efterföljande händelserna visat att partiet inte hör hemma i regeringen. Av allt att döma är det heller inte över än.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson håller fortfarande fast vid att Kaplan inte förtjänade att avgå. I ett gemensamt uttalande från i måndags förklarade de att: ”Han är en av alla oss som varje dag kämpar mot rasism, antisemitism, islamofobi och alla former av extremism.”

Regeringens linje har varit att Kaplan tvingats avgå eftersom mediegranskningen av honom gör att han inte kan utföra sitt uppdrag som bostadsminister, inte att han faktiskt gjort och sagt något fel. Det alltså om en man som jämfört Israel med Nazityskland.

Att Åsa Romson i Gomorron Sverige sedan kallade terrorattackerna den 11 september 2001 för olyckor är också talande. Alla kan säga fel, men det blev inte bättre när hon förklarade sig. Då gav hon istället sken av att det stora problemet med attackerna var att det riktades en misstro mot muslimer. Inte att västvärlden förklarades krig av den militanta islamismen och att närmare 3 000 oskyldiga fick sätta livet till. Det är en förkastlig syn på vad som utspelade sig.

Samtidigt satt Miljöpartiets grundare Per Gahrton i TV4:s Nyhetsmorgon och förklarade att Kaplan fått avgå på grund av en Israelisk konspiration. Mohamed Temsamani, ordförande i Förenade islamiska föreningar i Sverige och dessutom miljöpartistisk politiker i Solna, hävdar i sin tur att kritiken mot Kaplan berott på islamofobi.

Det måste vara slutsvamlat nu. Mehmet Kaplan tvingades inte avgå på grund av media, en sionistisk konspiration eller islamofobi. Han kunde inte fortsätta vara minister i en svensk regering eftersom det avslöjats att han inte delar våra grundläggande värderingar. Det är exempelvis inte en tolkningsfråga att han har jämfört Israel med Nazityskland, eller jihadister med finska vinterkrigets frivilliga svenskar.

Kaplan är dock inte MP:s enda problem. Miljöpartisten Yasri Khan är ordförande i Svenska muslimer för fred och rättvisa och var föreslagen till MP:s partistyrelse. I en tv-intervju där han försökte förklara bort Kaplans antisemitiska uttalanden om Israel vägrade han också skaka den kvinnliga reporterns hand. Efter uppståndelsen kring det inträffade drog han snabbt tillbaka sin kandidatur.

Khan har dock rimligen träffat kvinnor inom ramen för partiets verksamhet. Hans inställning kan därför inte ha varit en nyhet för MP. Lika lite som Kaplans åsikter har varit någon hemlighet. MP:s problem är värderingsbundet. Åsikterna som förs fram av bland andra Kaplan och Khan går i många delar stick i stäv med våra mest grundläggande värderingar. Är det okej i MP? När partiets högsta ledning gång på gång tar dessa åsikter i försvar är det svårt att nå en annan slutsats.

Det slutliga ansvaret för regeringen vilar dock på statsminister Stefan Löfven (S). Att inte heller han markerar tydligt gör att skuggan faller på hela regeringen.

Daniel Persson

Språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson håller fortfarande fast vid att Kaplan inte förtjänade att avgå. I ett gemensamt uttalande från i måndags förklarade de att: ”Han är en av alla oss som varje dag kämpar mot rasism, antisemitism, islamofobi och alla former av extremism.”

Regeringens linje har varit att Kaplan tvingats avgå eftersom mediegranskningen av honom gör att han inte kan utföra sitt uppdrag som bostadsminister, inte att han faktiskt gjort och sagt något fel. Det alltså om en man som jämfört Israel med Nazityskland.

Att Åsa Romson i Gomorron Sverige sedan kallade terrorattackerna den 11 september 2001 för olyckor är också talande. Alla kan säga fel, men det blev inte bättre när hon förklarade sig. Då gav hon istället sken av att det stora problemet med attackerna var att det riktades en misstro mot muslimer. Inte att västvärlden förklarades krig av den militanta islamismen och att närmare 3 000 oskyldiga fick sätta livet till. Det är en förkastlig syn på vad som utspelade sig.

Samtidigt satt Miljöpartiets grundare Per Gahrton i TV4:s Nyhetsmorgon och förklarade att Kaplan fått avgå på grund av en Israelisk konspiration. Mohamed Temsamani, ordförande i Förenade islamiska föreningar i Sverige och dessutom miljöpartistisk politiker i Solna, hävdar i sin tur att kritiken mot Kaplan berott på islamofobi.

Det måste vara slutsvamlat nu. Mehmet Kaplan tvingades inte avgå på grund av media, en sionistisk konspiration eller islamofobi. Han kunde inte fortsätta vara minister i en svensk regering eftersom det avslöjats att han inte delar våra grundläggande värderingar. Det är exempelvis inte en tolkningsfråga att han har jämfört Israel med Nazityskland, eller jihadister med finska vinterkrigets frivilliga svenskar.

Kaplan är dock inte MP:s enda problem. Miljöpartisten Yasri Khan är ordförande i Svenska muslimer för fred och rättvisa och var föreslagen till MP:s partistyrelse. I en tv-intervju där han försökte förklara bort Kaplans antisemitiska uttalanden om Israel vägrade han också skaka den kvinnliga reporterns hand. Efter uppståndelsen kring det inträffade drog han snabbt tillbaka sin kandidatur.

Khan har dock rimligen träffat kvinnor inom ramen för partiets verksamhet. Hans inställning kan därför inte ha varit en nyhet för MP. Lika lite som Kaplans åsikter har varit någon hemlighet. MP:s problem är värderingsbundet. Åsikterna som förs fram av bland andra Kaplan och Khan går i många delar stick i stäv med våra mest grundläggande värderingar. Är det okej i MP? När partiets högsta ledning gång på gång tar dessa åsikter i försvar är det svårt att nå en annan slutsats.

Det slutliga ansvaret för regeringen vilar dock på statsminister Stefan Löfven (S). Att inte heller han markerar tydligt gör att skuggan faller på hela regeringen.

Daniel Persson