14 jan 2016 17:00

14 jan 2016 17:19

Stå upp för principen om allas lika värde

LEDARE: Sverige är inte ett fritt land.

Vi är inte ens fria att göra vad vi vill i våra privata liv. Sverige är ett rättssamhälle där vår värdegrund avspeglas i lagar och regler. För oss som växt upp i Sverige är det en trygghet och självklarhet, men kommer man från andra kulturer kan vårt sätt att se på frihet vara både ovant och främmande.

Det är inte underligt att många invandrare känner sig vilsna i en miljö där normerna skiljer sig radikalt från deras hemländer. Då måste vi vara tydliga; Lever man i Sverige är det landets lagar som står över både kulturella traditioner och religiösa regler.

Det är förbjudet att aga barn, gifta bort flickor, könsstympa unga flickor eller i praktiken omyndigförklara någon enbart på grund av kön. Det är också förbjudet att trakassera kvinnor och barn oavsett hur de är klädda eller graden av berusning.

De systematiska övergreppen mot kvinnor i Köln under nyårsnatten, som i mindre omfattning även rapporterats i flera svenska städer, blottar ett unket kvinnoförakt. Övergrepp vi förfasat oss över på exempelvis Tahirtorget i Kairo förflyttades till en storstad i Europa. Unga män tyckte att det i grupp var acceptabelt att attackera kvinnor som gått utanför hemmets väggar utan vare sig slöja eller manligt sällskap. Det är sorgligt hur många förringar övergreppen med motivering att man inte vill sprida främlingsfientlighet. Som om vi helt plötsligt glömt vårt stöd för Egyptens kvinnor som äntligen vågade protestera mot utbredda sexuella trakasserier. Som om vi glömt att kvinnor ofta ses som sin mans eller sin fars egendom i många länder i Mellanöstern och i Afghanistan. Att jämföra dessa systematiska sexuella angrepp i grupp med individuella trakasserier, som tyvärr förekommer i alla länder, är inte rätt väg att gå om man vill förhindra främlingsfientlighet. Vi borde istället bekämpa kvinnoförtryck oavsett om det dyker upp här eller någon annanstans i världen.

Det handlar inte alls om att förövarna har en starkare sexualmoral än andra, utan snarare bristen på densamma. Män med en väl utvecklad känsla för moral skulle inte attackera en kvinna om hon så gick naken över torget. Grupper av män skulle istället hjälpa kvinnor om de blev utsatta för rån eller sexuella övergrepp. Det finns ingen kultur i världen där man inte förstår att kvinnor som gråter, skriker och försöker fly bör lämnas i fred. Övergreppen handlar snarare om en sjuk människosyn bland vissa unga män som riskerar att få legitimitet i kulturer där kvinnor sägs vara underordnade män och måste följa vissa koder för att anses ärbara.

Att skylla på religion eller hudfärg är lika dumt som att påstå att kulturella värderingar inte har någon betydelse. Det finns olika grader av jämställdhet även i muslimska länder. Kommer man från ett samhälle där kvinnor göms undan i stora tygsjok och anses vara mannens egendom kan lättklädda kvinnor som är ute för att fira nyår bli en större provokation än om man från början fått lära sig varje människas värde och rätt att bestämma över sitt eget liv. Det är i det sistnämnda vi har en moral värd namnet.

Vi ska vara stolta över den jämställdhet vi uppnått i Sverige. Det är dessa värderingar som faktiskt öppnat dörren för invandrare från andra delar av världen. Det minsta vi kan kräva från den som söker en fristad här är att acceptera principen om alla människors lika värde.

Kvinnor som flyr undan hederskulturer och sexuella trakasserier borde dessutom ha ett tungt vägande skäl för att få stanna i Sverige. Kanske är det dags att kvotera in fler kvinnor bland flyktingarna för att markera vad ett öppet samhälle verkligen står för.

Karin Eriksson

Det är inte underligt att många invandrare känner sig vilsna i en miljö där normerna skiljer sig radikalt från deras hemländer. Då måste vi vara tydliga; Lever man i Sverige är det landets lagar som står över både kulturella traditioner och religiösa regler.

Det är förbjudet att aga barn, gifta bort flickor, könsstympa unga flickor eller i praktiken omyndigförklara någon enbart på grund av kön. Det är också förbjudet att trakassera kvinnor och barn oavsett hur de är klädda eller graden av berusning.

De systematiska övergreppen mot kvinnor i Köln under nyårsnatten, som i mindre omfattning även rapporterats i flera svenska städer, blottar ett unket kvinnoförakt. Övergrepp vi förfasat oss över på exempelvis Tahirtorget i Kairo förflyttades till en storstad i Europa. Unga män tyckte att det i grupp var acceptabelt att attackera kvinnor som gått utanför hemmets väggar utan vare sig slöja eller manligt sällskap. Det är sorgligt hur många förringar övergreppen med motivering att man inte vill sprida främlingsfientlighet. Som om vi helt plötsligt glömt vårt stöd för Egyptens kvinnor som äntligen vågade protestera mot utbredda sexuella trakasserier. Som om vi glömt att kvinnor ofta ses som sin mans eller sin fars egendom i många länder i Mellanöstern och i Afghanistan. Att jämföra dessa systematiska sexuella angrepp i grupp med individuella trakasserier, som tyvärr förekommer i alla länder, är inte rätt väg att gå om man vill förhindra främlingsfientlighet. Vi borde istället bekämpa kvinnoförtryck oavsett om det dyker upp här eller någon annanstans i världen.

Det handlar inte alls om att förövarna har en starkare sexualmoral än andra, utan snarare bristen på densamma. Män med en väl utvecklad känsla för moral skulle inte attackera en kvinna om hon så gick naken över torget. Grupper av män skulle istället hjälpa kvinnor om de blev utsatta för rån eller sexuella övergrepp. Det finns ingen kultur i världen där man inte förstår att kvinnor som gråter, skriker och försöker fly bör lämnas i fred. Övergreppen handlar snarare om en sjuk människosyn bland vissa unga män som riskerar att få legitimitet i kulturer där kvinnor sägs vara underordnade män och måste följa vissa koder för att anses ärbara.

Att skylla på religion eller hudfärg är lika dumt som att påstå att kulturella värderingar inte har någon betydelse. Det finns olika grader av jämställdhet även i muslimska länder. Kommer man från ett samhälle där kvinnor göms undan i stora tygsjok och anses vara mannens egendom kan lättklädda kvinnor som är ute för att fira nyår bli en större provokation än om man från början fått lära sig varje människas värde och rätt att bestämma över sitt eget liv. Det är i det sistnämnda vi har en moral värd namnet.

Vi ska vara stolta över den jämställdhet vi uppnått i Sverige. Det är dessa värderingar som faktiskt öppnat dörren för invandrare från andra delar av världen. Det minsta vi kan kräva från den som söker en fristad här är att acceptera principen om alla människors lika värde.

Kvinnor som flyr undan hederskulturer och sexuella trakasserier borde dessutom ha ett tungt vägande skäl för att få stanna i Sverige. Kanske är det dags att kvotera in fler kvinnor bland flyktingarna för att markera vad ett öppet samhälle verkligen står för.

Karin Eriksson