20 nov 2015 06:00

20 nov 2015 16:19

Terrorister är ett hot mot oss alla

Gud är kärleken.
Det är så jag fått det förklarat för mig.

Men Gud är också större än människor och det finns ingen som helt kan göra sig till talesperson för det gudomliga. Det vore närmast att häda.

I den bemärkelsen är det ytterst orättvist att blanda in Gud i människors galna korståg. Jag har verkligen ingenting emot Gud. Det är delar av hans supporterklubb som jag har svårt att förstå.

Sverige har ett sekulärt statsskick och i vårt land råder religionsfrihet. Det betyder att människor är fria att utöva sin religion, men inte på bekostnad av svenska lagar eller regler. En av våra allra viktigaste lagar handlar om yttrandefrihet. Människor har rätt att yttra sig kritiskt även om religion utan att bli hotade eller trakasserade. En självklarhet för de allra flesta, men inte för alla.

Kommer man från ett land där religionen står över samhällets lagar så har man fått vänja sig vid att kritik mot religion är detsamma som dödsstraff och en grov kränkning mot alla troende.

Det skapar självfallet förvirring i synen på vad man får säga även i Sverige. Då är det viktigt att markera att vår yttrandefrihet är grundlagsskyddad. Det är en del av det fria samhället som gör att vi kan bo sida vid sida även om vi inte tycker likadant om allting.

Svenskar har efter många fredsår i ett sekulärt samhälle en ganska naiv syn på religionens påverkan på statsbyggande. Nu står vi inför utmaningar som kräver både bättre förståelse och tydligare gränsdragning.

I måndags hade Mariestads-Tidningen en dagens fråga som ställdes vid en ljusmanifestation för terrordådets offer i Paris. En av deltagarna, själv invandrare, fick frågan vad han var rädd för. Svaret blev ”muslimterrorism”. Mariestads-Tidningen borde redan då ha ändrat till ”islamistisk terrorism”, men alla förstod säkert vad han åsyftade. Det var självklart inte kritik mot muslimer i allmänheten eller mot religionen islam.

Efterföljden blev dock otrevlig. Mannen hörde av sig för ett förtydligande. Han hade blivit uppringd, hans uttalande hade lagts ut på Facebook och han kände sig hotad. Det är oacceptabelt.

Samtidigt är det nu viktigt att se skillnaden mellan troende muslimer och en fanatisk ideologi. Det har majoriteten inga som helst problem att särskilja. Mannens uppfattning var att terrorism inte har något med religion att göra. Jag tror inte heller att terrorism har något med de allra flesta religionsutövares tro att göra. Då är Gud istället kärlek och barmhärtighet.

Men de som är beredda att döda i Guds namn har en helt annan uppfattning. De som skrek att ”Gud är större” samtidigt som de lät automatvapnen gå i Bataclan hävdade en annan tolkning.

Det måste vi tillsammans bekämpa. Sida vid sida.

Karin Eriksson

Men Gud är också större än människor och det finns ingen som helt kan göra sig till talesperson för det gudomliga. Det vore närmast att häda.

I den bemärkelsen är det ytterst orättvist att blanda in Gud i människors galna korståg. Jag har verkligen ingenting emot Gud. Det är delar av hans supporterklubb som jag har svårt att förstå.

Sverige har ett sekulärt statsskick och i vårt land råder religionsfrihet. Det betyder att människor är fria att utöva sin religion, men inte på bekostnad av svenska lagar eller regler. En av våra allra viktigaste lagar handlar om yttrandefrihet. Människor har rätt att yttra sig kritiskt även om religion utan att bli hotade eller trakasserade. En självklarhet för de allra flesta, men inte för alla.

Kommer man från ett land där religionen står över samhällets lagar så har man fått vänja sig vid att kritik mot religion är detsamma som dödsstraff och en grov kränkning mot alla troende.

Det skapar självfallet förvirring i synen på vad man får säga även i Sverige. Då är det viktigt att markera att vår yttrandefrihet är grundlagsskyddad. Det är en del av det fria samhället som gör att vi kan bo sida vid sida även om vi inte tycker likadant om allting.

Svenskar har efter många fredsår i ett sekulärt samhälle en ganska naiv syn på religionens påverkan på statsbyggande. Nu står vi inför utmaningar som kräver både bättre förståelse och tydligare gränsdragning.

I måndags hade Mariestads-Tidningen en dagens fråga som ställdes vid en ljusmanifestation för terrordådets offer i Paris. En av deltagarna, själv invandrare, fick frågan vad han var rädd för. Svaret blev ”muslimterrorism”. Mariestads-Tidningen borde redan då ha ändrat till ”islamistisk terrorism”, men alla förstod säkert vad han åsyftade. Det var självklart inte kritik mot muslimer i allmänheten eller mot religionen islam.

Efterföljden blev dock otrevlig. Mannen hörde av sig för ett förtydligande. Han hade blivit uppringd, hans uttalande hade lagts ut på Facebook och han kände sig hotad. Det är oacceptabelt.

Samtidigt är det nu viktigt att se skillnaden mellan troende muslimer och en fanatisk ideologi. Det har majoriteten inga som helst problem att särskilja. Mannens uppfattning var att terrorism inte har något med religion att göra. Jag tror inte heller att terrorism har något med de allra flesta religionsutövares tro att göra. Då är Gud istället kärlek och barmhärtighet.

Men de som är beredda att döda i Guds namn har en helt annan uppfattning. De som skrek att ”Gud är större” samtidigt som de lät automatvapnen gå i Bataclan hävdade en annan tolkning.

Det måste vi tillsammans bekämpa. Sida vid sida.

Karin Eriksson