11 aug 2017 06:00

11 aug 2017 06:00

Svenska statens skyldighet

Insändare:

mänskliga rättigheter

För att citera regeringens rapport gällande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsprinciper i Afghanistan så ”råder det omfattande brister i respekten för mänskliga rättigheterna” även säkerhetsläget för befolkningen beskrivs som allvarlig och i flera delar av landet pågår det väpnade konflikter. Under min första termin i Lund där jag studerar mänskliga rättigheter har jag förstått komplexiteten gällande statens suveränitet, som i stort sett innebär att en stat kan behandla sin egen befolkning på det vis staten själv anser passande. Detta innebär att om en stat väljer att bryta mot de mänskliga rättigheterna har staten rätt att göra det, för staten svarar inte för någon, möjligen andra stater men det är här problemet kommer in.

I ett land som Afghanistan där uppenbara brott mot de mänskliga rättigheterna sker varje dag och resten av världen är medvetna om problemet, hur kan de andra staterna då inte välja att ingripa? Att göra en humanitär intervention slutar ofta i väpnad konflikt och eftersom de flesta länder har egna intressen och därmed egna allierade, kan denna väpnade konflikt eskalera. För mig är detta ett relativt begripligt argument för varför Sverige väljer att inte ingripa. Vad jag dock anser obegripligt är att vi skickar hem de människor som tar sig från detta land, där vår egen svenska regering beskriver säkerhetsläget som osäkert och även ser en omfattande brist i respekten för de mänskliga rättigheterna. Vad är vårt argument för att inte göra något åt problemet denna gång? Här kan vi inte skylla på statens suveränitet eller risken för krig.

Enligt universella deklarationens om mänskliga rättigheter tredje artikel har varje individ rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Hur mycket personlig säkerhet har man i ett land där säkerhetsläget, återigen vill jag påminna om beskrivningen i vår regerings egen rapport, beskrivs som allvarligt? Hur kan vi som ett land som anser oss ligga i framkant i arbetet gällande de mänskliga rättigheterna ignorera detta? Är vi inte bättre än så?

Vi har inga ursäkter för att inte ta emot flyktingar från Afghanistan. Vi svenskar kan stolt kalla Sverige ett välfärdssamhälle och därför har vi ingen ursäkt att inte ta emot dessa människor. Denna typ fråga är dessutom inte en resursfråga utan en principiell fråga gällande vår skyldighet att leva upp till de internationella överenskommelser vi valt att ingå. Sverige bryter alltså mot de mänskliga rättigheterna om vi inte tar emot dem, så ge mig en bra anledning till varför de inte ska få stanna?

Ebba Henriksson 21

För att citera regeringens rapport gällande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsprinciper i Afghanistan så ”råder det omfattande brister i respekten för mänskliga rättigheterna” även säkerhetsläget för befolkningen beskrivs som allvarlig och i flera delar av landet pågår det väpnade konflikter. Under min första termin i Lund där jag studerar mänskliga rättigheter har jag förstått komplexiteten gällande statens suveränitet, som i stort sett innebär att en stat kan behandla sin egen befolkning på det vis staten själv anser passande. Detta innebär att om en stat väljer att bryta mot de mänskliga rättigheterna har staten rätt att göra det, för staten svarar inte för någon, möjligen andra stater men det är här problemet kommer in.

I ett land som Afghanistan där uppenbara brott mot de mänskliga rättigheterna sker varje dag och resten av världen är medvetna om problemet, hur kan de andra staterna då inte välja att ingripa? Att göra en humanitär intervention slutar ofta i väpnad konflikt och eftersom de flesta länder har egna intressen och därmed egna allierade, kan denna väpnade konflikt eskalera. För mig är detta ett relativt begripligt argument för varför Sverige väljer att inte ingripa. Vad jag dock anser obegripligt är att vi skickar hem de människor som tar sig från detta land, där vår egen svenska regering beskriver säkerhetsläget som osäkert och även ser en omfattande brist i respekten för de mänskliga rättigheterna. Vad är vårt argument för att inte göra något åt problemet denna gång? Här kan vi inte skylla på statens suveränitet eller risken för krig.

Enligt universella deklarationens om mänskliga rättigheter tredje artikel har varje individ rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Hur mycket personlig säkerhet har man i ett land där säkerhetsläget, återigen vill jag påminna om beskrivningen i vår regerings egen rapport, beskrivs som allvarligt? Hur kan vi som ett land som anser oss ligga i framkant i arbetet gällande de mänskliga rättigheterna ignorera detta? Är vi inte bättre än så?

Vi har inga ursäkter för att inte ta emot flyktingar från Afghanistan. Vi svenskar kan stolt kalla Sverige ett välfärdssamhälle och därför har vi ingen ursäkt att inte ta emot dessa människor. Denna typ fråga är dessutom inte en resursfråga utan en principiell fråga gällande vår skyldighet att leva upp till de internationella överenskommelser vi valt att ingå. Sverige bryter alltså mot de mänskliga rättigheterna om vi inte tar emot dem, så ge mig en bra anledning till varför de inte ska få stanna?

Ebba Henriksson 21

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.