14 mar 2017 06:00

14 mar 2017 06:00

Lokala förmågor var fullblodsproffs

Insändare: Teater

Lyckat. Har varit och sett ”Allt sa av”. Det var första gången jag såg en Mamut-föreställning.

Tänk att få se Ove och Kristinas son spela ut som ett fullblodsproffs i en underbart rolig scen. Eller att få se, vi som bor i en Riksbyggenfastighet, fastighetschefen Eric ge allt så oförutsett. Det var underbart att han gav sig hän så. Eller vår sons kompis i orkestern. ”Vår nästan granne” Mikael Stävenborg, inte visste jag att han producerade såna fantastiska föreställningar när jag möter honom på väg till soprummet.

Jag kan förstå när de sportintresserade (det är inte jag ) tycker att det är roligt och trevligt att följa lokala förmågor gå till seger. Seger, det var vad det var.

I grunden är det en rätt dyster historia om arbetslöshet, håglöshet, lögner och viss homofobi. Men dessa lokala aktörer lyckades med att på ett finstämt sätt framkalla både skratt och eftertänksamhet. Vidare var tjejen, som ledde oss genom föreställningen med lite historia och prat, outstanding. Ja, allihop var bra.

Nostalgi gav den helt fantastiska Vokalissan. Tänk en sen eftermiddag, folk klär upp sig lite, cocktails, afternoon tea, ett band och denna vokalissan sjunger gamla ”örhängen” och klassiker nere på Jubileumsteatern. Vore inte detta härligt.

Slutnumret ”Go west”, då fick man gåshud.

Samuelsson

Tänk att få se Ove och Kristinas son spela ut som ett fullblodsproffs i en underbart rolig scen. Eller att få se, vi som bor i en Riksbyggenfastighet, fastighetschefen Eric ge allt så oförutsett. Det var underbart att han gav sig hän så. Eller vår sons kompis i orkestern. ”Vår nästan granne” Mikael Stävenborg, inte visste jag att han producerade såna fantastiska föreställningar när jag möter honom på väg till soprummet.

Jag kan förstå när de sportintresserade (det är inte jag ) tycker att det är roligt och trevligt att följa lokala förmågor gå till seger. Seger, det var vad det var.

I grunden är det en rätt dyster historia om arbetslöshet, håglöshet, lögner och viss homofobi. Men dessa lokala aktörer lyckades med att på ett finstämt sätt framkalla både skratt och eftertänksamhet. Vidare var tjejen, som ledde oss genom föreställningen med lite historia och prat, outstanding. Ja, allihop var bra.

Nostalgi gav den helt fantastiska Vokalissan. Tänk en sen eftermiddag, folk klär upp sig lite, cocktails, afternoon tea, ett band och denna vokalissan sjunger gamla ”örhängen” och klassiker nere på Jubileumsteatern. Vore inte detta härligt.

Slutnumret ”Go west”, då fick man gåshud.

Samuelsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.