30 sep 2016 06:00

30 sep 2016 06:00

Religiösa friskolor och integrationen

Insändare: Skola

Integration. Frågan om religiösa friskolors berättigande eller brist på berättigande debatteras från tid till annan – och även just nu flitigt. I takt med att argumenten blir allt mer urvattnade tenderar tonläget att bli allt högre och ivrigare bland förespråkarna för denna typ av uppdelning av skolsystemet.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Utan att ha grottat ner mig allt för djupt i frågan, vilket ibland också kan vara en fördel kanske (?) tycker jag följande frågor är berättigade:

Är inte svenska skolsystemet, organisatoriskt, innehållsmässigt/pedagogiskt och arbetsmiljömässigt tillräckligt komplicerat? Måste vi medverka till att komplexiteten ökar ytterligare?

Ge mig några vägande och objektiva argument för att religiösa friskolor behövs för att göra vårt samhälle mer sammanhållet, integrerat, utvecklat och positivt?

Visst kan jag tänka mig att främst föräldrar till barn kan/vill hävda att det blir tryggare för dem själva – och barnen kanske, om skolan har en viss religiös profil och viss värdegrund. Men medverkar inte detta till inlåsning i olika grupperingar och försämrad integration, när vi nu i allra högsta grad eftersträvar en ökning inom andra samhällsfunktioner!

Staten är övergripande ansvarig för det svenska skolväsendet. Staten stiftar skollag och beslutar om skolförordningar och läroplaner. Staten har frigjort sig från Svenska kyrkan av sakliga skäl!

Varför ska då skolsystemet påverkas och bindas upp av olika trosuppfattningar? Varför?

De politiska partier som inte tydligt törs ta i denna problematik måste inse att de motverkar en nödvändig samhällsutveckling i riktning för en bättre integration och minskad segregation i svenska samhället!

Se till att staten i läroplaner och på annat sätt säkrar upp att vi har en objektiv och tillräcklig undervisning i religionskunskap som också följs upp i lärarutbildningen och av tillsynsmyndigheten!

I denna viktiga uppsäkringsprocess må religiösa samfund vara delaktiga, bland annat som remissinstanser. Detta bör vara tillräckligt för att ge inflytande och ta nödvändig hänsyn, helt i enligt den svenska modell som tillämpas inom andra sakområden! Om förbud i olika avseenden är så motbjudande för våra beslutsfattare kan man åtminstone besluta om regler som förhindrar att nya religiösa friskolor tillåts starta!

Skrivet i all ödmjukhet, med en positiv och nödvändig integrationsprocess i fokus.

Östen Ohlsson

Mariestad

Utan att ha grottat ner mig allt för djupt i frågan, vilket ibland också kan vara en fördel kanske (?) tycker jag följande frågor är berättigade:

Är inte svenska skolsystemet, organisatoriskt, innehållsmässigt/pedagogiskt och arbetsmiljömässigt tillräckligt komplicerat? Måste vi medverka till att komplexiteten ökar ytterligare?

Ge mig några vägande och objektiva argument för att religiösa friskolor behövs för att göra vårt samhälle mer sammanhållet, integrerat, utvecklat och positivt?

Visst kan jag tänka mig att främst föräldrar till barn kan/vill hävda att det blir tryggare för dem själva – och barnen kanske, om skolan har en viss religiös profil och viss värdegrund. Men medverkar inte detta till inlåsning i olika grupperingar och försämrad integration, när vi nu i allra högsta grad eftersträvar en ökning inom andra samhällsfunktioner!

Staten är övergripande ansvarig för det svenska skolväsendet. Staten stiftar skollag och beslutar om skolförordningar och läroplaner. Staten har frigjort sig från Svenska kyrkan av sakliga skäl!

Varför ska då skolsystemet påverkas och bindas upp av olika trosuppfattningar? Varför?

De politiska partier som inte tydligt törs ta i denna problematik måste inse att de motverkar en nödvändig samhällsutveckling i riktning för en bättre integration och minskad segregation i svenska samhället!

Se till att staten i läroplaner och på annat sätt säkrar upp att vi har en objektiv och tillräcklig undervisning i religionskunskap som också följs upp i lärarutbildningen och av tillsynsmyndigheten!

I denna viktiga uppsäkringsprocess må religiösa samfund vara delaktiga, bland annat som remissinstanser. Detta bör vara tillräckligt för att ge inflytande och ta nödvändig hänsyn, helt i enligt den svenska modell som tillämpas inom andra sakområden! Om förbud i olika avseenden är så motbjudande för våra beslutsfattare kan man åtminstone besluta om regler som förhindrar att nya religiösa friskolor tillåts starta!

Skrivet i all ödmjukhet, med en positiv och nödvändig integrationsprocess i fokus.

Östen Ohlsson

Mariestad