18 mar 2016 11:13

18 mar 2016 11:13

Funktionsnedsättning eller särbegåvat barn?

INSÄNDARE: Diagnoser

Särbegåvning. NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) eller särbegåvning?
Jag läste i Mariestadstidningen att föräldrar söker hjälp på grund av att barn har koncentrationssvårigheter. Jag vill därför berätta om min son, kanske det hjälper någon.

Min son hade svårt att koncentrera sig i skolan, svårt att sitta still, pratade och frågade mycket. Var ett så kallat ”stökigt barn”. Ibland försvann han in i sin egen värld. Han blev lätt kränkt av kritik och hade ibland svårt med sina kompisar då han upplevde att de inte förstod honom. Inga undersökningar gjordes, mycket på grund av att han hade underbara, förstående lärare fram till gymnasiet och klarade sig fint i skolan.

Som tonåring hade han många, många idéer om olika saker och var mycket vetgirig. Han gick ur högstadiet, i vissa ämnen med högt betyg, andra lägre, men det var svårt med matematik B ( nuvarande matte 2 ) på gymnasiet. Han hade svårt med de lätta talen men klarade de svåra.

Han hade också sitt eget sätt att tänka som skilde sig från andra och läraren accepterade inte att han inte satte upp talen och räknade som hon ville. Han försökte förklara för läraren hur han tänkte men fick ingen respons. Han gick ut med IG i matematik B (2).

Han kände sig frustrerad, uppgiven efter detta och avskydde matematik.

Han arbetade ett kort tag, men längtan efter att studera försvann inte, han ville veta så mycket.

Han bestämde sig för att försöka en sista gång med matten, sökte in till komvux och nu hände ngt fantastiskt! Här fanns en lärare som sade:” Du tänker helt annorlunda än oss andra, vad spännande, berätta!” Och nu fick han äntligen ”prata matematik” diskutera och förklara hur han tänkte och räknade. Han älskade den här tiden, satt i timmar och räknade. Ju svårare tal, desto roligare. Han läste snabbt in matte 2, 3 och 4 och studerar nu matematik och fysik på universitetet. Han tog också ett IQ-test ( eftersom han känt sig dum då han inte tänkte som andra) vilket visade sig ligga mkt högt. Finns det andra barn och ungdomar som kanske har gett upp för att de blivit missförstådda?

Ordet särbegåvat och IQ-tester är omstritt, men det är viktigt att även dessa barn blir sedda och får rätt stöd.

Jag hoppas naturligtvis att neuropsykiatrin är medvetna om risken för att särbegåvade barn kan feldiagnostiseras och därmed inte få det stöd de behöver. Googla gärna på Mensa, särbegåvade barn.

En mamma

Min son hade svårt att koncentrera sig i skolan, svårt att sitta still, pratade och frågade mycket. Var ett så kallat ”stökigt barn”. Ibland försvann han in i sin egen värld. Han blev lätt kränkt av kritik och hade ibland svårt med sina kompisar då han upplevde att de inte förstod honom. Inga undersökningar gjordes, mycket på grund av att han hade underbara, förstående lärare fram till gymnasiet och klarade sig fint i skolan.

Som tonåring hade han många, många idéer om olika saker och var mycket vetgirig. Han gick ur högstadiet, i vissa ämnen med högt betyg, andra lägre, men det var svårt med matematik B ( nuvarande matte 2 ) på gymnasiet. Han hade svårt med de lätta talen men klarade de svåra.

Han hade också sitt eget sätt att tänka som skilde sig från andra och läraren accepterade inte att han inte satte upp talen och räknade som hon ville. Han försökte förklara för läraren hur han tänkte men fick ingen respons. Han gick ut med IG i matematik B (2).

Han kände sig frustrerad, uppgiven efter detta och avskydde matematik.

Han arbetade ett kort tag, men längtan efter att studera försvann inte, han ville veta så mycket.

Han bestämde sig för att försöka en sista gång med matten, sökte in till komvux och nu hände ngt fantastiskt! Här fanns en lärare som sade:” Du tänker helt annorlunda än oss andra, vad spännande, berätta!” Och nu fick han äntligen ”prata matematik” diskutera och förklara hur han tänkte och räknade. Han älskade den här tiden, satt i timmar och räknade. Ju svårare tal, desto roligare. Han läste snabbt in matte 2, 3 och 4 och studerar nu matematik och fysik på universitetet. Han tog också ett IQ-test ( eftersom han känt sig dum då han inte tänkte som andra) vilket visade sig ligga mkt högt. Finns det andra barn och ungdomar som kanske har gett upp för att de blivit missförstådda?

Ordet särbegåvat och IQ-tester är omstritt, men det är viktigt att även dessa barn blir sedda och får rätt stöd.

Jag hoppas naturligtvis att neuropsykiatrin är medvetna om risken för att särbegåvade barn kan feldiagnostiseras och därmed inte få det stöd de behöver. Googla gärna på Mensa, särbegåvade barn.

En mamma

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.