24 nov 2015 06:00

24 nov 2015 06:00

Ett brev från en främling till er svenskar

INSÄNDARE: Flykting

Främling. Förlåt om jag med min påtvingade flykt på grund av krig, ISIS, och terror har flyttat till ditt land för att äta av din mat och bo i ett hus som du kanske skulle bo i.

Jag ber om ursäkt om jag jobbar på ett ställe där du kanske borde jobba, sitter på en bänk i staden som du kanske ville sitta och vila på.

Förlåt mig om jag använder dina skattepengar för att kunna överleva, förlåt mig om jag studerar och använder din skolas whiteboard, stolar och lärare som kanske ditt barn borde studera i.

Förlåt mig om jag använder din klarblå himmels syre, naturen, sjöar, vägar, skog, med mera.

Förlåt mig om jag som individ har påverkat ditt lands ekonomi och arbetslöshetsstatistik.

Försök att förstå mig! Försök att inte kränka mig, försök inte påminna mig om att jag inte tillhör ditt hemland. Jag själv förstår det.

Jag har redan förlorat mitt liv, hemland och allt jag hade byggt upp. Du har möjligen svårt att förstå hur svårt det kan vara att börja allting från början och lära alfabetet som ett litet barn. Du har troligen inte så lätt att förstå hur sorgligt det kan vara när alla familjemedlemmar förloras.

Det som har hänt i Paris och pågår just nu i Europa har faktiskt varit en del av mitt vardagsliv i mitt hemland.

Jag kan kanske inte uttrycka min riktiga känsla på ditt språk, men hoppas ändå att du ska förstå mig. Orsaken till att jag är här idag är ju inte något som jag har bestämt, utan det handlar om den samvetslösa världen som hävdar att den bara vill hjälpa oss.

Kom! Jag och du tillsammans kan motarbeta krig, vapen, rasism och terror.

Kom och hjälp mig stoppa krig! Kom och hjälp mig att kunna återvända till det landet jag verkligen tillhör.

Jag vill faktiskt inte störa dig längre. Jag vill inte äta av din mat, men försök att stå ut med mig så länge jag är gäst i ditt hemland. Idag är jag här på grund av krig. Kriget som en stor del av världen har ett stort ekonomiskt intresse av.

Men tack i alla fall, tack, tack, tack!

Mansour Bazyan

Jag ber om ursäkt om jag jobbar på ett ställe där du kanske borde jobba, sitter på en bänk i staden som du kanske ville sitta och vila på.

Förlåt mig om jag använder dina skattepengar för att kunna överleva, förlåt mig om jag studerar och använder din skolas whiteboard, stolar och lärare som kanske ditt barn borde studera i.

Förlåt mig om jag använder din klarblå himmels syre, naturen, sjöar, vägar, skog, med mera.

Förlåt mig om jag som individ har påverkat ditt lands ekonomi och arbetslöshetsstatistik.

Försök att förstå mig! Försök att inte kränka mig, försök inte påminna mig om att jag inte tillhör ditt hemland. Jag själv förstår det.

Jag har redan förlorat mitt liv, hemland och allt jag hade byggt upp. Du har möjligen svårt att förstå hur svårt det kan vara att börja allting från början och lära alfabetet som ett litet barn. Du har troligen inte så lätt att förstå hur sorgligt det kan vara när alla familjemedlemmar förloras.

Det som har hänt i Paris och pågår just nu i Europa har faktiskt varit en del av mitt vardagsliv i mitt hemland.

Jag kan kanske inte uttrycka min riktiga känsla på ditt språk, men hoppas ändå att du ska förstå mig. Orsaken till att jag är här idag är ju inte något som jag har bestämt, utan det handlar om den samvetslösa världen som hävdar att den bara vill hjälpa oss.

Kom! Jag och du tillsammans kan motarbeta krig, vapen, rasism och terror.

Kom och hjälp mig stoppa krig! Kom och hjälp mig att kunna återvända till det landet jag verkligen tillhör.

Jag vill faktiskt inte störa dig längre. Jag vill inte äta av din mat, men försök att stå ut med mig så länge jag är gäst i ditt hemland. Idag är jag här på grund av krig. Kriget som en stor del av världen har ett stort ekonomiskt intresse av.

Men tack i alla fall, tack, tack, tack!

Mansour Bazyan

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.