13 nov 2015 06:00

13 nov 2015 06:00

Höstvandring

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Nu tränger höstens vemod in uti mitt sinne

och färgar all min längtan röd!

Min blomsteräng är nu ett dyrbart sommarminne

att hålla kvar i frostig höstdagsglöd.

Så går jag sörjande bland alla fallna blad

inunder träd som rörs av snåla vinden.

Det blåser till, så stänges sommargrinden!

Nu orkar inte solen värma bleka kinden.

Hör fågelsträckets avskedsserenad!

Jag anar redan vintern genom kala grenar

och skymtar molnen mellan dem.

Så fuktiga och kalla är nu markens stenar,

jag huttrar till och vänder stegen hem

och går så dröjande, en ensam promenad.

Allt är så övergivet, tyst och fruset.

Vart tog det vägen allt det varma ljuset?

- Det kommer åter, hör jag genom vingebruset

i fågelsträckets avskedsserenad!

Så flyg ni fåglar bort med höstens täta skyar,

er längtan kanske är som min!

Flyg över vida slätter, skogar, tysta byar,

dit bort där sommarsolen lyser in!

Jag ser ett skälvande och ensamt litet blad

emellan små, små knopparna som glittrar.

Då blir jag hoppfull, ser mot skyn och fnittrar.

- Ha lite tålamod nån gång, hör jag det kvittrar

i fågelsträckets avskedsserenad!

Iréne Skoog

Nu tränger höstens vemod in uti mitt sinne

och färgar all min längtan röd!

Min blomsteräng är nu ett dyrbart sommarminne

att hålla kvar i frostig höstdagsglöd.

Så går jag sörjande bland alla fallna blad

inunder träd som rörs av snåla vinden.

Det blåser till, så stänges sommargrinden!

Nu orkar inte solen värma bleka kinden.

Hör fågelsträckets avskedsserenad!

Jag anar redan vintern genom kala grenar

och skymtar molnen mellan dem.

Så fuktiga och kalla är nu markens stenar,

jag huttrar till och vänder stegen hem

och går så dröjande, en ensam promenad.

Allt är så övergivet, tyst och fruset.

Vart tog det vägen allt det varma ljuset?

- Det kommer åter, hör jag genom vingebruset

i fågelsträckets avskedsserenad!

Så flyg ni fåglar bort med höstens täta skyar,

er längtan kanske är som min!

Flyg över vida slätter, skogar, tysta byar,

dit bort där sommarsolen lyser in!

Jag ser ett skälvande och ensamt litet blad

emellan små, små knopparna som glittrar.

Då blir jag hoppfull, ser mot skyn och fnittrar.

- Ha lite tålamod nån gång, hör jag det kvittrar

i fågelsträckets avskedsserenad!

Iréne Skoog

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.