10 nov 2015 06:00

10 nov 2015 06:00

Fyll luckorna i leden

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Personalbristen inom försvaret är oroväckande. Nu när vi nästan har vant oss vid tanken på ”enveckasförsvaret”, rapporterar Ekot att försvarsmaktens inte förmår att attrahera personal till sina förband i tillräcklig omfattning. I vissa förband saknas omkring 20 procent av manskapet.

Livbataljonen, som är säkerhetsvakt kring de kungliga slotten, har 20-30 vakanser. Det får till följd att mycket av tiden går åt till högvakten, vilket går ut över de stridsövningar som behövs för att hålla förbandet i trim. Så ser det ut inom stora delar av försvaret.

Glädjande nog verkar det som om Särskilda operationsgruppen, SOG, har lyckats med sin rekrytering. SOG har övat på Gotland och visat att Sverige har elitförband som kan sättas in mot en eventuell invasionsstyrka.

Övningen visar också att det skett en omsvängning bland politikerna i synen på försvaret och försvaret av Gotland i synnerhet. Frågan är dock om SOG:s övning skrämmer ryssarna. Försvaret måste bestå av mer än elitförband om någon kraft ska kunna sättas bakom orden.

På sikt hotas även rekryteringen till elitförbanden av underbemanningen i resten av försvaret, eftersom de försörjs av personal från övriga förband. Försvarsmakten måste bli en attraktivare arbetsgivare. Högre löner är sannolikt en viktig komponent som måste tas i beaktande oavsett budgetläge.

Efter övergången från ett värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar har försvarsmakten fått känna av konkurrensen med andra offentliga och privata arbetsgivare om personalen. Numer ställs helt andra krav på försvarets förmåga att attrahera som arbetsgivare.

Med tanke på arbetslösheten är det förvånande att det inte är en kö av sökande till försvarsmaktens grundläggande militära utbildning, GMU.

Om fyllda förband är en viktig fråga för riksdag och regering så måste man vidta de åtgärder som krävs för att försvaret ska kunna hålla den beredskap som medborgarna förväntar sig. Riktade rekryteringsinsatser för att hitta den personal som saknas är en bra start.

Alternativet är att återinföra någons sorts värnplikt, som så att säga garanterar personalförsörjningen. En återintroducerad värnplikt har varit på förslag förut. Det finns tankar på en form av en allmän medborgarplikt som skulle innefatta vård och liknande välfärdstjänster, såväl som försvaret. Frågan kommer säkert att aktualiseras i takt med att de offentliga utgifterna ökar.

Försvarets svårigheter att rekrytera och behålla personal är ytterligare ett tecken på att Sverige behöver Nato för att garantera vår säkerhet. Om nu Nato vill ha oss. De nuvarande luckorna i de svenska leden borde även oroa Nato.

Det är uppenbart att vår beredskap inte är så god som den borde. De goda nyheterna är att det går att göra något åt bristerna. Att se till att försvarsmakten är en attraktiv arbetsgivare är ett oundvikligt steg. Nästa steg, som glädjande nog sakta vinner acceptans bland väljarna, är Sverige (och Finlands) behov av det skydd som ett fullvärdigt medlemskap i försvarsalliansen ger.

Greger Ekman

Personalbristen inom försvaret är oroväckande. Nu när vi nästan har vant oss vid tanken på ”enveckasförsvaret”, rapporterar Ekot att försvarsmaktens inte förmår att attrahera personal till sina förband i tillräcklig omfattning. I vissa förband saknas omkring 20 procent av manskapet.

Livbataljonen, som är säkerhetsvakt kring de kungliga slotten, har 20-30 vakanser. Det får till följd att mycket av tiden går åt till högvakten, vilket går ut över de stridsövningar som behövs för att hålla förbandet i trim. Så ser det ut inom stora delar av försvaret.

Glädjande nog verkar det som om Särskilda operationsgruppen, SOG, har lyckats med sin rekrytering. SOG har övat på Gotland och visat att Sverige har elitförband som kan sättas in mot en eventuell invasionsstyrka.

Övningen visar också att det skett en omsvängning bland politikerna i synen på försvaret och försvaret av Gotland i synnerhet. Frågan är dock om SOG:s övning skrämmer ryssarna. Försvaret måste bestå av mer än elitförband om någon kraft ska kunna sättas bakom orden.

På sikt hotas även rekryteringen till elitförbanden av underbemanningen i resten av försvaret, eftersom de försörjs av personal från övriga förband. Försvarsmakten måste bli en attraktivare arbetsgivare. Högre löner är sannolikt en viktig komponent som måste tas i beaktande oavsett budgetläge.

Efter övergången från ett värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar har försvarsmakten fått känna av konkurrensen med andra offentliga och privata arbetsgivare om personalen. Numer ställs helt andra krav på försvarets förmåga att attrahera som arbetsgivare.

Med tanke på arbetslösheten är det förvånande att det inte är en kö av sökande till försvarsmaktens grundläggande militära utbildning, GMU.

Om fyllda förband är en viktig fråga för riksdag och regering så måste man vidta de åtgärder som krävs för att försvaret ska kunna hålla den beredskap som medborgarna förväntar sig. Riktade rekryteringsinsatser för att hitta den personal som saknas är en bra start.

Alternativet är att återinföra någons sorts värnplikt, som så att säga garanterar personalförsörjningen. En återintroducerad värnplikt har varit på förslag förut. Det finns tankar på en form av en allmän medborgarplikt som skulle innefatta vård och liknande välfärdstjänster, såväl som försvaret. Frågan kommer säkert att aktualiseras i takt med att de offentliga utgifterna ökar.

Försvarets svårigheter att rekrytera och behålla personal är ytterligare ett tecken på att Sverige behöver Nato för att garantera vår säkerhet. Om nu Nato vill ha oss. De nuvarande luckorna i de svenska leden borde även oroa Nato.

Det är uppenbart att vår beredskap inte är så god som den borde. De goda nyheterna är att det går att göra något åt bristerna. Att se till att försvarsmakten är en attraktiv arbetsgivare är ett oundvikligt steg. Nästa steg, som glädjande nog sakta vinner acceptans bland väljarna, är Sverige (och Finlands) behov av det skydd som ett fullvärdigt medlemskap i försvarsalliansen ger.

Greger Ekman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.