09 maj 2017 06:00

09 maj 2017 06:00

Batterifabrik, tävlande kommuner och den lokala demokratin

:

Det relativt nystartade företaget Northvolt har sedan något år tillbaka planer på att etablera en batterifabrik någonstans i Norden. Enligt företagets marknadsföring är målsättningen att bygga en anläggning med sikte på att bli Europas ledande tillverkare av litiumbatterier till elbilar.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Konceptet har ett förhållandevis ovanligt inslag: helt öppet redovisas strategin att låta kommuner slåss om etableringen. I ett inledande skede anmälde ett fyrtiotal kommuner intresse av att stå värd för Northvolts fabriksanläggning. Sedan de intresserades förmåga att tillfredsställa Northvolts krav värderats meddelade företaget att tio kommuner, varav två finska, gått vidare i tävlingen. Bland de utvalda finns, som bekant, Mariestad och Skövde, som gått samman om en ansökan.

I mitt arbete om ekonomhistoriker har jag särskilt intresserat mig för utvecklingen av handlingsfriheten i Sveriges kommuner sedan andra världskrigets slut och framåt. Jag har forskat och skrivit om kommunalpolitiskt handlingsutrymme gentemot staten, företag och organisationer och hur skilda lokala förutsättningar gett kommuner, i betydelsen de politiskt valda församlingarna – och därmed i förlängningen kommuninnevånarna – varierande möjligheter att påverka och styra lokalsamhället.

Jag arbetar sedan en tid tillbaka med en bok på ovanstående tema avseende tiden från mitten av 1980-talet fram till nutid. Av det skälet har jag funnit batterifabriksaffären av särskilt intresse, och har försökt skaffa fram mer information än den knapphändiga som hittills presenterats för media och allmänhet.

Jag kunde inte hitta något formellt beslut i Mariestads kommun om att ansöka om batterifabrikens etablering, och frågade därför kommunchefen på vilken politisk nivå ansökan till Northvolt behandlats. Svaret (daterat den 2 maj 2017) bekräftade mina farhågor: ”Det har, ännu, inte tagits något formellt beslut i till exempel kommunstyrelsen eller kommunstyrelsens arbetsutskott om att ansöka. Däremot har det vid flera tillfällen förts ingående och öppna diskussioner ibland annat ksau. Min bild är att man på den nivån har varit överens och att det varit en samsyn om att lämna in ansökan.”

En ansökan, undertecknad den 22 mars 2017, har utan beslut i vedertagen demokratisk ordning skickats till Northvolt. För att få möjlighet att titta närmare på ärendet begärde jag ut denna ansökan från kommunen. Dokumentet uppfyller alla de kriterier som krävs för att vara en allmän handling. I tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om handlingsoffentligheten, som bland annat slår fast medborgares rätt att ta del av allmänna handlingar. Den rätten begränsas dock av offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser om sekretess i vissa fall. Lagen räknar upp de typer av uppgifter i allmänna handlingar som skall hemlighållas.

Om en myndighet/kommun får en begäran om utlämnande av allmän handling skall det begärda dokumentet lämnas ut till den som så begär. Det är endast i de fall då handlingen innehåller uppgifter som enligt offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser är sekretessbelagda som begäran kan nekas.

Om önskemålet att ta del av allmän handling nekas, bör kommunen visa vilken sekretessregel man stödjer beslutet på. Tjänstemäns eller politikers åsikter om vad som är lämpligt eller ej har ingen betydelse i sammanhanget.

Det är ytterst ovanligt att en allmän handling i sin helhet kan sekretessbeläggas med stöd i lag. Om den innehåller sekretessbelagda uppgifter skall dessa tas bort, men i övrigt är kommunen skyldig att lämna ut materialet.

Lagstiftningen till trots har jag nekats att ta del av kommunens ansökan till Northvolt. Efter min begäran svarade kommunchefen först (den 2 maj 2017) att vad som eventuellt skulle sekretessbeläggas i handlingen var föremål för utredning.

Då jag lite senare (den 5 maj), upprepade mitt krav, skrev samme man:

”Med hänsyn till Northvolts krav på konfidentiell hantering fram till att de har tagit ytterligare ställning till lokaliseringsplatser, så kan ditt önskemål om att ta del av ansökan i nuläget inte tillgodoses.”

Svaret vittnar om att man inte fullt ut förstått innebörden av begreppet allmän handling och inte heller lagstiftningen på området. Avslagsbeslutet grundas uppenbarligen inte i en sekretessbestämmelse i lagstiftningen som visar att rätten för medborgare att ta del av offentlig handling i det här fallet är begränsad. Istället vilar hemlighetsmakeriet i vad en part som kommunen eventuellt skall samarbeta med anser lämpligt. Ett sådant agerande saknar, så vitt jag kan se, lagligt stöd.

Jag menar att hela batterifabriksaffären ur ett lokaldemokratiskt perspektiv bör granskas kritiskt. Innan det kan bli tal om etableringar av det format som skisserats måste förutsättningar ges för en bred diskussion bland kommuninnevånare och förtroendevalda lokalpolitiker. Före beslut krävs också genomlysningar av miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser.

Björn Tropp

Konceptet har ett förhållandevis ovanligt inslag: helt öppet redovisas strategin att låta kommuner slåss om etableringen. I ett inledande skede anmälde ett fyrtiotal kommuner intresse av att stå värd för Northvolts fabriksanläggning. Sedan de intresserades förmåga att tillfredsställa Northvolts krav värderats meddelade företaget att tio kommuner, varav två finska, gått vidare i tävlingen. Bland de utvalda finns, som bekant, Mariestad och Skövde, som gått samman om en ansökan.

I mitt arbete om ekonomhistoriker har jag särskilt intresserat mig för utvecklingen av handlingsfriheten i Sveriges kommuner sedan andra världskrigets slut och framåt. Jag har forskat och skrivit om kommunalpolitiskt handlingsutrymme gentemot staten, företag och organisationer och hur skilda lokala förutsättningar gett kommuner, i betydelsen de politiskt valda församlingarna – och därmed i förlängningen kommuninnevånarna – varierande möjligheter att påverka och styra lokalsamhället.

Jag arbetar sedan en tid tillbaka med en bok på ovanstående tema avseende tiden från mitten av 1980-talet fram till nutid. Av det skälet har jag funnit batterifabriksaffären av särskilt intresse, och har försökt skaffa fram mer information än den knapphändiga som hittills presenterats för media och allmänhet.

Jag kunde inte hitta något formellt beslut i Mariestads kommun om att ansöka om batterifabrikens etablering, och frågade därför kommunchefen på vilken politisk nivå ansökan till Northvolt behandlats. Svaret (daterat den 2 maj 2017) bekräftade mina farhågor: ”Det har, ännu, inte tagits något formellt beslut i till exempel kommunstyrelsen eller kommunstyrelsens arbetsutskott om att ansöka. Däremot har det vid flera tillfällen förts ingående och öppna diskussioner ibland annat ksau. Min bild är att man på den nivån har varit överens och att det varit en samsyn om att lämna in ansökan.”

En ansökan, undertecknad den 22 mars 2017, har utan beslut i vedertagen demokratisk ordning skickats till Northvolt. För att få möjlighet att titta närmare på ärendet begärde jag ut denna ansökan från kommunen. Dokumentet uppfyller alla de kriterier som krävs för att vara en allmän handling. I tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om handlingsoffentligheten, som bland annat slår fast medborgares rätt att ta del av allmänna handlingar. Den rätten begränsas dock av offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser om sekretess i vissa fall. Lagen räknar upp de typer av uppgifter i allmänna handlingar som skall hemlighållas.

Om en myndighet/kommun får en begäran om utlämnande av allmän handling skall det begärda dokumentet lämnas ut till den som så begär. Det är endast i de fall då handlingen innehåller uppgifter som enligt offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser är sekretessbelagda som begäran kan nekas.

Om önskemålet att ta del av allmän handling nekas, bör kommunen visa vilken sekretessregel man stödjer beslutet på. Tjänstemäns eller politikers åsikter om vad som är lämpligt eller ej har ingen betydelse i sammanhanget.

Det är ytterst ovanligt att en allmän handling i sin helhet kan sekretessbeläggas med stöd i lag. Om den innehåller sekretessbelagda uppgifter skall dessa tas bort, men i övrigt är kommunen skyldig att lämna ut materialet.

Lagstiftningen till trots har jag nekats att ta del av kommunens ansökan till Northvolt. Efter min begäran svarade kommunchefen först (den 2 maj 2017) att vad som eventuellt skulle sekretessbeläggas i handlingen var föremål för utredning.

Då jag lite senare (den 5 maj), upprepade mitt krav, skrev samme man:

”Med hänsyn till Northvolts krav på konfidentiell hantering fram till att de har tagit ytterligare ställning till lokaliseringsplatser, så kan ditt önskemål om att ta del av ansökan i nuläget inte tillgodoses.”

Svaret vittnar om att man inte fullt ut förstått innebörden av begreppet allmän handling och inte heller lagstiftningen på området. Avslagsbeslutet grundas uppenbarligen inte i en sekretessbestämmelse i lagstiftningen som visar att rätten för medborgare att ta del av offentlig handling i det här fallet är begränsad. Istället vilar hemlighetsmakeriet i vad en part som kommunen eventuellt skall samarbeta med anser lämpligt. Ett sådant agerande saknar, så vitt jag kan se, lagligt stöd.

Jag menar att hela batterifabriksaffären ur ett lokaldemokratiskt perspektiv bör granskas kritiskt. Innan det kan bli tal om etableringar av det format som skisserats måste förutsättningar ges för en bred diskussion bland kommuninnevånare och förtroendevalda lokalpolitiker. Före beslut krävs också genomlysningar av miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser.

Björn Tropp

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.