12 jan 2017 06:00

12 jan 2017 06:00

Ska skogen vara en resurs eller ett museum?

Debatt:

Skog. Om organisationer ges möjlighet att överklaga beslut i skogsbruket så kommer både äganderätten och rättssystemet att haverera. Det kommer byråkratisera landsbygdens företagande och minska utvecklingen av ett ännu mera hållbart skogsbruk.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Vår svenska skog har under lång tid svarat för uppbyggnaden av det samhälle och det välstånd vi har i dag. Skogsnäringens nettoexportvärde uppgår till nästan 100 miljarder kronor och ger underlag till uppemot 200 000 jobb. Skogen är en del i ett landsbygdsföretagande som drivs av 330 000 privata ägare. Alla med olika mål och visioner för sitt brukande.

Skogen är också det allra vassaste redskapet i omställningen till ett hållbart samhälle. Redan idag tar den upp 83 procent av Sveriges totala utsläpp av koldioxid. Till detta kommer alla de nyttor som den avverkade råvaran ger i form av energi, bränsle och olika material. Allt som idag görs av olja, kan göras av trä.

Denna klimatnytta förutsätter dock att skogen brukas i ett kretslopp, med plantering, gallring och avverkning.

Vi har också ett skogsbruk med växande miljöåtaganden. Vi har mer gammal skog än för 100 år sedan, mer död ved, mer lövträd och mer mark som skyddas frivilligt av skogsägarna själva. Eftersom vi inte avverkar hela tillväxten så får vi också mer skog varje år.

Med dessa positiva bilder som bakgrund blir vi förvånade över att det byggs upp flera byråkratiska förevändningar att stoppa skogsbruket.

En ny tolkning av Artskyddsförordningen har plötsligt gett staten redskap att med hänvisning till relativt vanligt förekommande arter, stoppa allt skogsbruk – utan att markägarna får någon ersättning. En konfiskering av privat egendom. Samtidigt pågår en utredning som ser över ett system där miljöorganisationer får rätt att överklaga enskilda markägares åtgärder i skogen, framförallt avverkningar.

Detta kallas för talerätt och det kanske låter bra som en bra princip. Att medborgare och organisationer får tycka till om det som händer i samhället är ju en grundpelare i demokratin. Men det här handlar inte om rätten att tycka, tänka och skriva. Det här handlar om en förstärkt möjlighet att göra formella överklaganden av fattade beslut. Det närmaste exemplet som förskräcker är de juridiska turerna kring rovdjursförvaltningen där föreningar – små som stora – ges möjlighet att stoppa demokratiskt fattade beslut i riksdagen. Att flytta över detta system på 60 000 avverkningsanmälningar skulle uppmuntra rättshaveristiska kampanjer som förlamar rättssystemet. Det skulle också flytta makten bort från riksdag, regering och myndigheter – till organisationer som inte behöver ta något formellt eller ekonomiskt ansvar för den oreda de ställer till med. Om något liknande föreslogs i övrigt näringsliv så skulle det avfärdas omedelbart.

Sammantaget ger detta en splittrad bild över var samhället vill med skogen och därför vill vi ställa följande frågor till våra riksdagsledamöter:

• Är det rimligt att organisationer ska kunna överklaga enskilda markägares rätt att avverka skog på sin egen mark?

• Är det rätt att staten stoppar brukandet av skogsmark utan att ersätta ägaren?

Monica Didriksson

Regionstyrelseledamot LRF Västra Götaland

Erik Evestam

Äganderättsexpert, LRF

Vår svenska skog har under lång tid svarat för uppbyggnaden av det samhälle och det välstånd vi har i dag. Skogsnäringens nettoexportvärde uppgår till nästan 100 miljarder kronor och ger underlag till uppemot 200 000 jobb. Skogen är en del i ett landsbygdsföretagande som drivs av 330 000 privata ägare. Alla med olika mål och visioner för sitt brukande.

Skogen är också det allra vassaste redskapet i omställningen till ett hållbart samhälle. Redan idag tar den upp 83 procent av Sveriges totala utsläpp av koldioxid. Till detta kommer alla de nyttor som den avverkade råvaran ger i form av energi, bränsle och olika material. Allt som idag görs av olja, kan göras av trä.

Denna klimatnytta förutsätter dock att skogen brukas i ett kretslopp, med plantering, gallring och avverkning.

Vi har också ett skogsbruk med växande miljöåtaganden. Vi har mer gammal skog än för 100 år sedan, mer död ved, mer lövträd och mer mark som skyddas frivilligt av skogsägarna själva. Eftersom vi inte avverkar hela tillväxten så får vi också mer skog varje år.

Med dessa positiva bilder som bakgrund blir vi förvånade över att det byggs upp flera byråkratiska förevändningar att stoppa skogsbruket.

En ny tolkning av Artskyddsförordningen har plötsligt gett staten redskap att med hänvisning till relativt vanligt förekommande arter, stoppa allt skogsbruk – utan att markägarna får någon ersättning. En konfiskering av privat egendom. Samtidigt pågår en utredning som ser över ett system där miljöorganisationer får rätt att överklaga enskilda markägares åtgärder i skogen, framförallt avverkningar.

Detta kallas för talerätt och det kanske låter bra som en bra princip. Att medborgare och organisationer får tycka till om det som händer i samhället är ju en grundpelare i demokratin. Men det här handlar inte om rätten att tycka, tänka och skriva. Det här handlar om en förstärkt möjlighet att göra formella överklaganden av fattade beslut. Det närmaste exemplet som förskräcker är de juridiska turerna kring rovdjursförvaltningen där föreningar – små som stora – ges möjlighet att stoppa demokratiskt fattade beslut i riksdagen. Att flytta över detta system på 60 000 avverkningsanmälningar skulle uppmuntra rättshaveristiska kampanjer som förlamar rättssystemet. Det skulle också flytta makten bort från riksdag, regering och myndigheter – till organisationer som inte behöver ta något formellt eller ekonomiskt ansvar för den oreda de ställer till med. Om något liknande föreslogs i övrigt näringsliv så skulle det avfärdas omedelbart.

Sammantaget ger detta en splittrad bild över var samhället vill med skogen och därför vill vi ställa följande frågor till våra riksdagsledamöter:

• Är det rimligt att organisationer ska kunna överklaga enskilda markägares rätt att avverka skog på sin egen mark?

• Är det rätt att staten stoppar brukandet av skogsmark utan att ersätta ägaren?

Monica Didriksson

Regionstyrelseledamot LRF Västra Götaland

Erik Evestam

Äganderättsexpert, LRF

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.