21 dec 2016 06:00

21 dec 2016 06:00

Se människor som individer

Debatt:

Juluppropet. En av de största skamfläckarna i modern svensk historia är baltutlämningen efter andra världskriget då några hundra balter utlämnades till Sovjetunionen. Det är lätt att döma i efterhand, men historiens dom kanske kan hjälpa oss att agera på ett bättre sätt idag?
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Idag är det inte balter som hotas av utvisning till ett ovisst öde, utan framför allt afghaner och i många fall barn. Situationen på 40-talet var inte lätt, vem ville väcka Sovjets vrede för några hundra balter? Vi säger inte att situationen är helt enkel idag heller. Det är en stor utmaning med integration och precis som allt annat som är värdefullt har det en prislapp.

Vi inser att vi inte kan hjälpa alla, men det är ingen ursäkt för att säga att det inte är någon idé att hjälpa några. Vi vädjar om att inte bara se folk som siffror och volymer, utan se människor och individer. Personer vars integration idag nästan omöjliggörs genom osäkra tillfälliga uppehållstillstånd. Personer som idag saknar hopp om att få återförenas med sina familjer. Unga människor som riskerar att skickas tillbaka till ett land de i många fall knappt ens har minnen av.

Att de som kommer hit behöver anpassa sig till vårt land och våra värderingar är självklart. Men låt oss ge dem möjligheter att göra det. Låt oss ge dem en verklig möjlighet att bli en del av vårt land genom att även i praktiken göra det möjligt.

Det ligger en viss logik i att vi måste tänka på oss själva först. Men ett samhälle som byggs med den tanken som fundament blir ett hårt samhälle. Det är personer som vågat tänka större och utanför sig själva som har satt positiva spår i världshistorien och som vi idag ser upp till och beundrar. Att våga öppna upp och ge kostar, men i längden är vinsten desto större. Låt oss inte ha rädsla och misstänksamhet som främsta drivkraft för våra liv och vägval, utan låt oss ha större drömmar om hur vårt land ska formas för framtiden.

I framtiden kommer man att bedöma oss och våra vägval, precis som vi bedömer vad som hände efter andra världskriget. Vi som skriver detta är representanter för de kristna församlingarna i Mariestad och uppmanar alla att fundera över hur vi vill behandla våra medmänniskor. Människor med samma värde och samma mänskliga rättigheter som oss själva. För några dagar sedan lanserade Sveriges Kristna Råd Juluppropet och vi ställer oss bakom detta. Vi säger inte att det kommer att bli enkelt, att det inte kommer att kosta på. Men allt som har ett värde har ett pris! Låt oss stifta lagar och tillämpa dessa på ett sätt som inte slår undan benen för människors möjlighet att integreras i vårt land.

Magnus Edforss, pastor Mariestads Pingstförsamling

Willem-Jan Fens, kyrkoherde Mariestads Församling

Arne Josefsson, pastor Equmeniakyrkan Mariestad

Waldemar Sjögren, pastor Mariestads Baptistförsamling (Korskyrkan)

Idag är det inte balter som hotas av utvisning till ett ovisst öde, utan framför allt afghaner och i många fall barn. Situationen på 40-talet var inte lätt, vem ville väcka Sovjets vrede för några hundra balter? Vi säger inte att situationen är helt enkel idag heller. Det är en stor utmaning med integration och precis som allt annat som är värdefullt har det en prislapp.

Vi inser att vi inte kan hjälpa alla, men det är ingen ursäkt för att säga att det inte är någon idé att hjälpa några. Vi vädjar om att inte bara se folk som siffror och volymer, utan se människor och individer. Personer vars integration idag nästan omöjliggörs genom osäkra tillfälliga uppehållstillstånd. Personer som idag saknar hopp om att få återförenas med sina familjer. Unga människor som riskerar att skickas tillbaka till ett land de i många fall knappt ens har minnen av.

Att de som kommer hit behöver anpassa sig till vårt land och våra värderingar är självklart. Men låt oss ge dem möjligheter att göra det. Låt oss ge dem en verklig möjlighet att bli en del av vårt land genom att även i praktiken göra det möjligt.

Det ligger en viss logik i att vi måste tänka på oss själva först. Men ett samhälle som byggs med den tanken som fundament blir ett hårt samhälle. Det är personer som vågat tänka större och utanför sig själva som har satt positiva spår i världshistorien och som vi idag ser upp till och beundrar. Att våga öppna upp och ge kostar, men i längden är vinsten desto större. Låt oss inte ha rädsla och misstänksamhet som främsta drivkraft för våra liv och vägval, utan låt oss ha större drömmar om hur vårt land ska formas för framtiden.

I framtiden kommer man att bedöma oss och våra vägval, precis som vi bedömer vad som hände efter andra världskriget. Vi som skriver detta är representanter för de kristna församlingarna i Mariestad och uppmanar alla att fundera över hur vi vill behandla våra medmänniskor. Människor med samma värde och samma mänskliga rättigheter som oss själva. För några dagar sedan lanserade Sveriges Kristna Råd Juluppropet och vi ställer oss bakom detta. Vi säger inte att det kommer att bli enkelt, att det inte kommer att kosta på. Men allt som har ett värde har ett pris! Låt oss stifta lagar och tillämpa dessa på ett sätt som inte slår undan benen för människors möjlighet att integreras i vårt land.

Magnus Edforss, pastor Mariestads Pingstförsamling

Willem-Jan Fens, kyrkoherde Mariestads Församling

Arne Josefsson, pastor Equmeniakyrkan Mariestad

Waldemar Sjögren, pastor Mariestads Baptistförsamling (Korskyrkan)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.