25 feb 2016 06:00

25 feb 2016 06:00

Debatten om sjuka måste ta en ny vändning

Debatt:

Trygghet. Ensamföretagare, konsulter och frilansare får ofta sämre rehabilitering vid sjukdom än anställda på stora företag. Det är dags att se över regelverket och ge alla sjuka människor den hjälp som de har rätt till.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Den bortre tidsgränsen begravdes nyligen men tycks ändå leva vidare. Forskarna Pathric Hägglund och Per Johansson skriver i DN (16/2) att en bortre tidsgräns skapar drivkrafter för alla inblandade att agera för att hitta en lösning. Men inte ska det behövas en bortre tidsgräns för att inblandade parter ska agera och hjälpa sjuka människor? Också politiker fortsätter debattera om betydelsen av en bortre tidsgräns och hänvisar till olika utredningar.

I aftonbladet (2/2) skriver moderaternas Jessica Polfjärd och Johan Forssell: ”Såväl Försäkringskassan som Arbetsförmedlingen och regeringens egen expertmyndighet, Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, menar att tidsgränserna fyller en viktig funktion. ISF uttrycker det ovanligt tydligt: Med borttagandet försvinner en viktig drivkraft för alla aktörer i sjukskrivningsprocessen att få tillbaka personen i arbete innan tidsgränsen nås.”

Att både försäkringskassan och arbetsförmedlingen har uttryckt att den bortre tidsgränsen fyllde en viktig funktion är i och för sig inte konstigt. Dagens regelverk föreskriver att försäkringskassan och arbetsförmedlingen ska samarbeta vid rehabilitering av långtidssjukskrivna, för att den sjuke så fort som möjligt ska kunna börja arbeta igen. Men det är skillnad på vad som står på papperet och hur det nedpräntade tillämpas i verkligheten.

När rehabiliteringsarbetet havererar får konsulter, frilansare och ensamföretagare rehabilitera sig själva. Småföretagare har inga HR-avdelningar med personal som håller i kontakten med försäkringskassan och sjukvården, när företagets personal blir sjuka. Man skulle kunna tänka sig att försäkringskassan, som administrerar sjukpenningen, hade någon typ av ansvar för att rehabilitera företagare; men så är inte fallet. Återstår bara arbetsförmedlingen, som inte heller får arbetet att fungera som det ska. Den som inte är anställd utan jobbar som ensamföretagare får allt som oftast sköta sin egen rehabilitering, en omöjlighet för en sjuk människa. Sista utvägen för många är att ansöka om sjukersättning (tidigare förtidspension). Det här är vare sig mänskligt eller rättvist och ett stort problem som få politiker verka känna till. Debatten om att sänka sjukpenningkostnaderna måste ta en ny vändning.

Kanske skymtar snart ett ljus i tunneln. Försäkringskassan har fått 100 miljoner kronor för att bl a utveckla rutiner för att upptäcka de arbetsgivare som kan behöva stöd från försäkringskassan. Det inger hopp hos alla konsulter, frilansare och ensamföretagare, att också de ska få rätt till hjälp vid en längre tids sjukdom. Småföretagare måste också få ta plats i sjukförsäkringen.

Maria Boborg-Trané

ansvarig socialförsäkringsfrågor Småföretagarnas riksförbund

Leif Svensson

förbundsordförande Småföretagarnas riksförbund

Den bortre tidsgränsen begravdes nyligen men tycks ändå leva vidare. Forskarna Pathric Hägglund och Per Johansson skriver i DN (16/2) att en bortre tidsgräns skapar drivkrafter för alla inblandade att agera för att hitta en lösning. Men inte ska det behövas en bortre tidsgräns för att inblandade parter ska agera och hjälpa sjuka människor? Också politiker fortsätter debattera om betydelsen av en bortre tidsgräns och hänvisar till olika utredningar.

I aftonbladet (2/2) skriver moderaternas Jessica Polfjärd och Johan Forssell: ”Såväl Försäkringskassan som Arbetsförmedlingen och regeringens egen expertmyndighet, Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, menar att tidsgränserna fyller en viktig funktion. ISF uttrycker det ovanligt tydligt: Med borttagandet försvinner en viktig drivkraft för alla aktörer i sjukskrivningsprocessen att få tillbaka personen i arbete innan tidsgränsen nås.”

Att både försäkringskassan och arbetsförmedlingen har uttryckt att den bortre tidsgränsen fyllde en viktig funktion är i och för sig inte konstigt. Dagens regelverk föreskriver att försäkringskassan och arbetsförmedlingen ska samarbeta vid rehabilitering av långtidssjukskrivna, för att den sjuke så fort som möjligt ska kunna börja arbeta igen. Men det är skillnad på vad som står på papperet och hur det nedpräntade tillämpas i verkligheten.

När rehabiliteringsarbetet havererar får konsulter, frilansare och ensamföretagare rehabilitera sig själva. Småföretagare har inga HR-avdelningar med personal som håller i kontakten med försäkringskassan och sjukvården, när företagets personal blir sjuka. Man skulle kunna tänka sig att försäkringskassan, som administrerar sjukpenningen, hade någon typ av ansvar för att rehabilitera företagare; men så är inte fallet. Återstår bara arbetsförmedlingen, som inte heller får arbetet att fungera som det ska. Den som inte är anställd utan jobbar som ensamföretagare får allt som oftast sköta sin egen rehabilitering, en omöjlighet för en sjuk människa. Sista utvägen för många är att ansöka om sjukersättning (tidigare förtidspension). Det här är vare sig mänskligt eller rättvist och ett stort problem som få politiker verka känna till. Debatten om att sänka sjukpenningkostnaderna måste ta en ny vändning.

Kanske skymtar snart ett ljus i tunneln. Försäkringskassan har fått 100 miljoner kronor för att bl a utveckla rutiner för att upptäcka de arbetsgivare som kan behöva stöd från försäkringskassan. Det inger hopp hos alla konsulter, frilansare och ensamföretagare, att också de ska få rätt till hjälp vid en längre tids sjukdom. Småföretagare måste också få ta plats i sjukförsäkringen.

Maria Boborg-Trané

ansvarig socialförsäkringsfrågor Småföretagarnas riksförbund

Leif Svensson

förbundsordförande Småföretagarnas riksförbund

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.