15 feb 2016 06:00

15 feb 2016 06:00

Ta vargfrågan på allvar

Replik: Rovdjurspolitik

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Replik till Anders Ekholms inlägg ”Utgå från korrekt statistik i vargfrågan” 5/2

Anders Ekholm, uttalad vargkramare med ett förflutet som Svenska Rovdjursföreningens representant i viltförvaltningsdelegationen i Gävleborg, replikerar mig den 5 februari. Ekholm hänvisar till att antalet får i länet har ökat, hur mycket pengar som har använts för rovdjursavvisande åtgärder och ersättningar för uppkomna skador. Statistik, siffror och andra fakta är givetvis väldigt viktiga för att bra beslut ska kunna fattas. Dock måste man då ta hänsyn till hela statistiken, och då självklart till hur landsbygden drabbats och hur många tamdjur och hundar som skadats och dödats av en för stor vargstam. Det nämner Ekholm inte med en stavelse i sin replik.

Vad Ekholm inte nämner är bland annat att den svenska vargstammen enligt den senaste rovdjursinventeringen har vuxit, och att antalet etablerade vargrevir har blivit fler under de senaste åren. Länsstyrelserna har sagt att licensjakt behövs inom vissa områden för att hålla vargstammen på en rimlig nivå. Trenden för antalet vargangrepp mot tamboskap i landet är ökande och antalet hundar som blivit dödade ligger på en fortsatt hög nivå. I Värmland har vargstammen blivit så stor att älgjakten är hotad.

Ekholm glömmer även att en acceptans för vargens närvaro är nödvändig, särskilt i de områden där den är etablerad. Den är svårt att bygga med hjälp av statistik. Mellansverige är ett av Europas vargtätaste områden, samtidigt som vargtätheten i hela landet är låg. Den ojämna fördelningen är själva grunden till att det är nödvändigt att få till stånd en långsiktigt hållbar förvaltning av vargstammen i vilken socioekonomiska aspekter vägs. Beslut om skydds- och licensjakt ska kunna verkställas. Antalet vargar i områden med hög vargtäthet behöver minskas för att undvika konflikter med mänskliga intressen. Det är tydligt att Ekholm delar regeringens vargpolitik som innebär att man inget gör och låter landsbygden ta smällen.

Risken med att inte ha en fungerande förvaltning av varg, är att vissa tar lagen i egna händer. Det finländska exemplet bör nämnas; i Finland har vargen varit helt fredad sedan 2007. Nyligen beslutades dock om att genomföra reglerad licensjakt för att komma tillrätta med tjuvjakten. Det är helt oacceptabelt om en sådan situation skulle uppstå här i Sverige. Jag utgår från att Ekholm delar den åsikten.

År 2014 dödades 326 får, 54 skadades och 11 försvann på grund av vargangrepp. Totalt 42 hundar anfölls också av vargen. Dessutom utsattes andra tamdjur för vargangrepp. Efter det har antalet vargar ytterligare ökat i Sverige. Det verkar inte beröra vargkramare Ekholm, och tyvärr verkar det inte heller beröra vår nuvarande regering som sitter passiv.

Statistik och ersättningar är en klen tröst för de lantbrukare, jägare och familjer som förlorar boskap och husdjur. Vi förstår deras oro för näringsverksamheters framtid och lider med dem i sorgen över förlorade djur. Att inte ta vargfrågan och dess påverkan på större allvar än vad Ekholm och regeringen gör är ett svek mot landsbygden.

Sten Bergheden (M)

landsbygdspolitisk talesperson

Skaraborg

Replik till Anders Ekholms inlägg ”Utgå från korrekt statistik i vargfrågan” 5/2

Anders Ekholm, uttalad vargkramare med ett förflutet som Svenska Rovdjursföreningens representant i viltförvaltningsdelegationen i Gävleborg, replikerar mig den 5 februari. Ekholm hänvisar till att antalet får i länet har ökat, hur mycket pengar som har använts för rovdjursavvisande åtgärder och ersättningar för uppkomna skador. Statistik, siffror och andra fakta är givetvis väldigt viktiga för att bra beslut ska kunna fattas. Dock måste man då ta hänsyn till hela statistiken, och då självklart till hur landsbygden drabbats och hur många tamdjur och hundar som skadats och dödats av en för stor vargstam. Det nämner Ekholm inte med en stavelse i sin replik.

Vad Ekholm inte nämner är bland annat att den svenska vargstammen enligt den senaste rovdjursinventeringen har vuxit, och att antalet etablerade vargrevir har blivit fler under de senaste åren. Länsstyrelserna har sagt att licensjakt behövs inom vissa områden för att hålla vargstammen på en rimlig nivå. Trenden för antalet vargangrepp mot tamboskap i landet är ökande och antalet hundar som blivit dödade ligger på en fortsatt hög nivå. I Värmland har vargstammen blivit så stor att älgjakten är hotad.

Ekholm glömmer även att en acceptans för vargens närvaro är nödvändig, särskilt i de områden där den är etablerad. Den är svårt att bygga med hjälp av statistik. Mellansverige är ett av Europas vargtätaste områden, samtidigt som vargtätheten i hela landet är låg. Den ojämna fördelningen är själva grunden till att det är nödvändigt att få till stånd en långsiktigt hållbar förvaltning av vargstammen i vilken socioekonomiska aspekter vägs. Beslut om skydds- och licensjakt ska kunna verkställas. Antalet vargar i områden med hög vargtäthet behöver minskas för att undvika konflikter med mänskliga intressen. Det är tydligt att Ekholm delar regeringens vargpolitik som innebär att man inget gör och låter landsbygden ta smällen.

Risken med att inte ha en fungerande förvaltning av varg, är att vissa tar lagen i egna händer. Det finländska exemplet bör nämnas; i Finland har vargen varit helt fredad sedan 2007. Nyligen beslutades dock om att genomföra reglerad licensjakt för att komma tillrätta med tjuvjakten. Det är helt oacceptabelt om en sådan situation skulle uppstå här i Sverige. Jag utgår från att Ekholm delar den åsikten.

År 2014 dödades 326 får, 54 skadades och 11 försvann på grund av vargangrepp. Totalt 42 hundar anfölls också av vargen. Dessutom utsattes andra tamdjur för vargangrepp. Efter det har antalet vargar ytterligare ökat i Sverige. Det verkar inte beröra vargkramare Ekholm, och tyvärr verkar det inte heller beröra vår nuvarande regering som sitter passiv.

Statistik och ersättningar är en klen tröst för de lantbrukare, jägare och familjer som förlorar boskap och husdjur. Vi förstår deras oro för näringsverksamheters framtid och lider med dem i sorgen över förlorade djur. Att inte ta vargfrågan och dess påverkan på större allvar än vad Ekholm och regeringen gör är ett svek mot landsbygden.

Sten Bergheden (M)

landsbygdspolitisk talesperson

Skaraborg

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.